Till vänster: Johan Klingenberg. FOTO: PRIVAT. Till höger: Familjen Klingenberg på Bergö sommaren 1958, Johan är pojken till vänster. Bilden hämtad ur Anna-Lisa Klingenbergs bok "Mogna i sol och regn".
Till vänster: Johan Klingenberg. FOTO: PRIVAT. Till höger: Familjen Klingenberg på Bergö sommaren 1958, Johan är pojken till vänster. Bilden hämtad ur Anna-Lisa Klingenbergs bok "Mogna i sol och regn".

Johan Klingenbergs barndomsjular firades på Bergö

BERGÖ.

När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö.

7.12.2022 kl. 09:54

– Det var ont om möjligheter. Man fick använda det man hade, säger Johan Klingenberg om barndomens jular.

Han är pensionerad präst och också själv uppvuxen i en prästfamilj, i en syskonskara på fyra. Barndomen tillbringades bland annat på Bergö där hans far Bo-Jarl var kyrkoherde 1954–62.

Det var ett Bergö som på många sätt såg annorlunda ut än dagens. Ibland kunde man mötas av 20–30 hästar på byvägen, berättar Johan Klingenberg.

– Hästar och kor gick lösa längs vägrenarna och betade fritt. Man gjorde lite tvärtom med betesmarkerna dåförtiden: det som djuren inte skulle beta på, som potatisland, satte man i hagar.

Förbindelsebåten Södern gick mellan Bergö och Vasa två eller tre gånger i veckan. Med den kom också varorna till de tre små butikerna på Bergö.

– Vår familj hann aldrig uppleva färjan, den kom samma år som vi flyttade.

På vintern gick det att köra över isen med bil eller häst. Men inte heller vintervägarna var oproblematiska, utan kunde snabbt driva igen när det var storm på havet. Johan Klingenberg minns dramatiska historier om folk som kört fast. Bland dem fanns en representant för Röda korset, en fin fröken från Helsingfors, som kom i lågskor för att besöka Bergö med sitt följe.

– De körde fast mitt på isen. Där pulsade de i snön och höll på att frysa ihjäl tills några Bergöbor for med häst och släde för att hämta dem.


Ett eget hjärta till lillajul

Familjens jultraditioner var inte överdådiga. Men fast det var knappt om allt var mamma Anna-Lisa ganska pyntande av sig, säger Johan Klingenberg.

– Till lillajulafton brukade mamma baka årets första pepparkakor och då fick vi varsitt stort pepparkakshjärta med våra namn påspritsade i vit glasyr. Hade vi gäster fick de också alltid ett eget hjärta – och det var uppskattat vill jag minnas, berättar Klingenberg.

Under adventstiden kunde det ibland bullra på ytterdörren. Då var det någon hemlighetsfull Bergöbo som slängde in ett litet paket till prästfamiljen och snabbt sprang sin väg.

– Till traditionen hörde att man inte skulle ge sig till känna.

Julottan som firades klockan sex räknar han bland sina starkaste julminnen.

– Det hörde till att vi skulle kämpa oss upp i mörkret och ta oss till kyrkan. Där var det fullt hus. Vi barn satt på en lång rad och försökte hålla oss vakna. Det var en väldig stämning och fint på många sätt. Men den sömniga känslan höll i sig hela dagen!


Klappen som blev fel

Julklapparna bestod oftast av sockor och vantar. En lite dyrare julklapp hörde också till. Men en jul blev förstörd.

– På hösten hade jag själv ombesörjt ett par handgjorda skridskor med hjälp av några Bergöfarbröder. Det var träbitar med ett järn under som spändes fast på skorna, och det gick hur bra som helst. Mamma och pappa hade märkt mitt intresse och satsade på en dyrare present till mig: riktiga hockeyskridskor!

Men Johan hade ju redan sina egna skridskor. Dessutom visste han att det var den enda bättre julklappen som vankades för hans del, och besvikelsen kände ingen gräns.

– Ibland kan det gå tokigt fast man menar väl.


En prästfamilj drar vidare

När Johan Klingenberg var elva år gick flyttlasset till Purmo.

– När vi skulle flytta från Bergö var jag den som lade hårdast emot. Jag hade ju alla mina kompisar där.

Men elvaåringen anpassade sig snabbast av alla, och Bergödialekten ersattes av den lokala. När vännen Klas några månader senare hakade på Bergö syförening som kom på besök till Purmo fick han därför lite besviket konstatera:

It talar du ju som oss nameir työg! (Du talar ju inte som oss längre.)

PIAN WISTBACKA


– Folk frågar när jag ska hänga upp dem. Jag är ju illa tvungen att göra det. Det har blivit en tradition, säger Stefan Barkar

jul. Ibland kan det uppstå en smärre trafikstockning framför familjen Barkars hus i Forsby, Pedersöre. Bilister stannar upp för att beundra och fotografera julbelysningen på tomten. Huset som ligger längs landsväg 741 mellan Jakobstad och Lappajärvi har blivit något av en lokal sevärdhet. 19.12.2019 kl. 17:21
Mia Anderssén-Löf är kyrkoherde i Nykarleby församling.

utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15
Julen bryter av mot vardagen och slitet. Därför känns den så viktig för många av oss, säger Maria Sundblom Lindberg.

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01
Eva Biaudet önskar sig stöd för de mänskliga rättigheterna i julklapp.

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13
När han mådde så dåligt att färgerna försvann ur hans liv började Matti Aspvik fotografera.

Depression. Vi är alla beroende av något, vi är alla missbrukare, säger Matti Aspvik. 13.12.2019 kl. 17:25
Han kallar sig en rastös rebell som hittat hem. Magnus Persson, tidigare pastor i partykyrkan United är nu lutherska präst.

präst. Han var pastor i en uppmärksammad och framgångsrik pingstförsamling i Malmö. Men ändå saknades något. Det var startskottet för en resa som ledde till Luther och till Evangeliska-Fosterlands Stiftelsen, EFS. Idag är Magnus Persson prästvigd och anställd av EFS. 13.12.2019 kl. 16:05

Esse. En donation på ett sexsiffrigt belopp av två privatpersoner har gett församlingshemmet i Esse en orgel. 13.12.2019 kl. 11:12

film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28
Måste julklappen vara något man kan paketera?

julklappar. Julklapparna måste inte vara ett hot mot miljön eller plånboken, säger den gröna bloggaren Julia Degerth. Men hon vet att det inte är en enkel fråga. 12.12.2019 kl. 15:11
Jonas Jansson gillar jobbet på Intek i Jakobstad. Men ibland längtar han efter omväxling.

profilen. Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor. 13.12.2019 kl. 12:56
Stina Lindgård har tilldelats Pro ecclesia-medalj.

förtjänstmedalj. Kyrkostyrelsen har beviljat Pro ecclesia-utmärkelse till fyra personer. En av dem är Stina Lindgård som är kyrkoherde i Agricola svenska församling. 10.12.2019 kl. 17:28

lediga tjänster. Två tjänster har varit lediganslagna i stiftet och en sökande vardera. 10.12.2019 kl. 16:45
Välkommen till Matteus för att fira jul med bland andra diakoniarbetare Mari Johnson och frivilligarbetarna Marina Alén och Annica Söderström, eller till Petrus där julaftonen firas hemma hos Rebecka och Daniel Björk med familj.

julafton. I Matteus och Petrus församlingar sträcker sig julaftonens gemenskap ännu längre än julbönen. I Matteus firar man tillsammans i kyrkan och i Petrus hemma hos kyrkoherden. 12.12.2019 kl. 00:01

Maryna Vilkhoryk visar upp den ärvda folkdräkten som hon fick med sig vid flykten från Ukraina.

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59
Emma Raunio är tvåspråkig, och skivan har fyra finskspråkiga låtar. – Som sångare har jag behövt träna min finska jättemycket. Särskilt bokstäverna s, l, t, k, p, r, y och ö låter annorlunda på finska. De finska vokalerna bor längre bak i munnen än de svenska.

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00
I Norge teologi, i Sverige politik, i Finland språk – kyrkorna nystar upp sin samehistoria olika, anser Helga West.

samer. Forskaren Helga West jämför de tre nordiska folkkyrkornas försonings­processer i norr. Det ska blir en doktorsavhandling i teologi. 19.12.2022 kl. 08:00

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00