Mikael Hulten bor i Helsingfors och pendlar till jobbet i Kyrkslätt. Därhemma kläddes julgranen redan till lillajul.
Mikael Hulten bor i Helsingfors och pendlar till jobbet i Kyrkslätt. Därhemma kläddes julgranen redan till lillajul.

Mikael Hulten: "Det var som en slöja som lyftes bort så att jag såg klart"

TVÄRVÄNDNING.

I över tio år gjorde Mikael Hulten karriär i Försvarsmakten. Sedan kom en livskris och en tvärvändning. Idag är han församlingspastor i Kyrkslätt. Det han väntar på mest i jul är julottan.

7.12.2022 kl. 08:46

När Mikael Hulten växte upp i Jakobstad upplevde han att det fanns två alternativ: antingen var du väckelsekristen eller också stod du utanför det kyrkliga. Han var den som stod utanför. I stället spelade han fotboll och höll senare på med amatörteater.

I januari 2007, ett halvt år efter att han tagit studenten, ryckte han in i armén.

– Jag hade inte tänkt stanna där. Jag var intresserad av att skådespela, men samtidigt kände jag att jag inte var tillräckligt begåvad. Så det var snarare så att kompassnålen bara snurrade.

Han märkte snabbt att rutinerna i militären gav honom en trygghetskänsla. Han hade slutat spela fotboll några år tidigare, men nu steg konditionen igen.

– Jag mådde bättre. Så när jag fick frågan om jag ville till underofficersskolan så tänkte jag okej, det kan jag väl.

Sedan valdes han till reservofficersskolan och fick en språkdusch i finska. Och sedan fick han frågan om han ville stanna kvar i Dragsvik som sommaranställd. Lite senare fick han fast anställning, eftersom Försvarsmakten var i god färd med att återinföra underofficerskåren.

– Så i relativt unga år hade jag en relativt hög lön, jämfört med andra som bara gått gymnasiet.


Han gick in i en roll

I sin fasta tjänst utbildade han sig till röjningsexpert. Några år senare började han samarbeta med polisen när det gällde att röja krigstida sprängmedel. Han skulle också utbilda personal vid brigaden och ställföreträda sin enhets fältväbel, med socialt ansvar för cirka hundra beväringar. Det gjorde han redan sommaren 2008.

– Det var en kalldusch av ansvar. Fältväbeln kallas enhetens mamma och är den som sköter dagpengar, biljetter och ansvarar för den inre ordningen, det vill säga för att det är rent och städat. Finns det brister måste man slå näven i bordet.

När han som beväring diskuterade med sin förman och förebild, en person som senare blev hans chef som anställd, fick han frågan vad han hade för fritidsintressen. Teater, sa han.

– Då sa han: ”Du vet väl, Hulten, att det här yrket kräver en viss nivå av skådespelande.” Det är något jag ofta kommit ihåg.

Han var ju tvungen att kliva in i en roll och göra den på allvar. Han var tvungen att fatta svåra beslut och hålla fast vid dem inför personer som var nästan i samma ålder som han själv, kanske också personer han kände.

– Då måste du ha god självkänsla. Du måste veta dina styrkor och svagheter. Om du inte har självkänslan i skick och drar på dig den rollen – och det var en liten utmaning för mig då – då blir rollen tyngre att bära. Folk ser på dig att du är rollen, och sedan undrar de vad som hänt med dig.

Hans tillvaro blev ganska inmurad i arbetsgemenskapen.

– Det blev en väldigt kluven situation för mig. Jag var ju också känslig och ville gott, ville vara vän och medmänniska. Rollen blev tyngre och tyngre. Ibland gjorde jag övertramp, och de grämde mig. När jag klädde av mig uniformen kom allt ikapp mig.

I 25–26-årsåldern resulterade det här i en livskris. Konflikten mellan den privata rollen och yrkesrollen hade blivit för stor. Han fick hjälp av nära anhöriga och av några goda vänner.

– I kölvattnet upplevde jag en stark tacksamhet, men jag undrade vart jag skulle rikta den.

Han funderade och kom till att han inte ville vara tacksam mot universum eller stjärnpulver, utan snarare mot det vi kallar Gud.

– Det var början på min Gudsrelation. Jag hade ju också en existentiell kris: Vem är jag? Har jag en uppgift? Finns det en mening med min uppgift?


Ett andligt vaknande

En del av honom ville bara rymma iväg någon annanstans, men han valde att stanna vid Försvarsmakten och försöka bygga något bestående.

– Jag var fortfarande ganska Jesusallergisk, men jag upplevde ett andligt vaknande. Jag ville gå djupare och vara med om bön och meditation. Jag leddes in på olika andliga spår: yoga och mindfulness. Jag testade allt och flyttade till och med in i ett kollektiv.

Där träffade han sin fru, och efter ett tag lämnade de kollektivet och flyttade till Billnäs. Hans fru hade börjat vänta deras nu sexåriga dotter. Så småningom flyttade de till Helsingfors. Under arbetsresorna mellan Dragsvik och Helsingfors hade han tid att tänka.

– Under en resa kom tanken som från en klar himmel: När jag nu är intresserad av att fördjupa mig andligt, varför har jag blundat för den tradition som finns närmast – den kristna?

Det var som om en dimridå försvann. Han märkte att han burit på omedvetet agg och en motvilja mot kristendomen, och på fördomar mot väckelsekristendom som kanske till och med saknade grund. Tanken kom: tänk om han skulle bli präst? Den kändes absurd.

– Jag ringde upp Emma Audas, som jag kände från amatörteatern i Purmo. Hon var präst och en person som jag hade respekt för. Jag frågade henne: Är det en absurd tanke att jag skulle bli präst? Hon sa: Nej, tvärtom! Har du inte hört om Paulus och hans väg?

Då kände han sig sporrad – men kanske det var lite för mycket att bli jämförd med Paulus, som ju ändå var väldigt införstådd med skriften.

För att inte tala om att du inte hade förföljt kristna?

– Nej, jag hade inte godkänt någon stening. Men visst hade jag varit med i den grupp som förlöjligade kristna.

Vid sidan av jobbet började han studera teologi i Helsingfors. Han kände stor uppmuntran från lärarna: de ville verkligen att studerandena skulle bli klara med sina studier och var vid behov redo att bära dem på ryggen en stund.

– Och jag var ju jätteintresserad! Det är otroligt vad man får ut av Bibeln när man tittar på grundtexten.

De sista åren studerade han på heltid och lämnade jobbet vid Försvarsmakten bakom sig. I slutet av studierna vikarierade han som ungdomsarbetsledare i Johannes församling, sedan blev han predikobiträde i Kyrkslätt. Den 30 oktober blev han prästvigd i Borgå domkyrka.


Brinner för gudstjänsten

– Emma Audas gav mig ett tips: gå med i din församling och delta i gudstjänsten.

Många söndagar under studietiden gick han och dottern till Johanneskyrkans högmässa.

– Jag hade ju leksaker med mig, men jag tror att hon blev intresserad för att jag var intresserad. Det blev ett äventyr med kyrkkaffe i kryptan efteråt, eller en bulle någon annanstans.

Som ungdomsarbetsledare blev han också aktiv lekman i församlingens veckomässa.


Hur känns det att vara präst?

– Det känns som en rikedom, och som något som redan är integrerat i min personlighet. Det var en stor fördel att jag fick vara med i församlingen och gudstjänsten i förväg. Jag fick öva jättemycket, och jag växte.

Prästrollen upplever han som en väldigt annorlunda roll än den han hade i militären.

– Biskopen sa till oss nya präster: ”Det tar en hel församling att uppfostra en präst.” Det är en väldigt dynamisk roll.

När han kom hem efter att ha varit ledare vid sin första skriftskola sommaren 2021 sa han till sin fru: Det här är ju lyx och semester!

– Det vittnar ju också om mina tidigare erfarenheter om hurdan jag måste vara när jag stiger in i min roll. Samtidigt kan jag också vara strikt, vilket gör att det blir lugnt för hela konfirmandgruppen.

Han brinner för gemenskap: för gudstjänstgemenskap och kyrkkaffe, för att frivilliga ska få en större roll och att de tillsammans ska kunna vidareutveckla gudstjänstgemenskapen så att den verkligen möter folks andliga behov.

Just nu väntar han på julen. Det nya kyrkoåret har precis börjat.

– Jag tänker fasta inför jul, välja bort något för att fylla det utrymmet med Gud.

– Men om du undrar vad jag ser allra mest fram emot är det julottan i Haapajärvi kyrka. Den får jag ta hand om! säger han och skiner av glädje.

Han tycker om tanken att vakna tidigt och mötas i mörkret.

– Och har du läst boken Jul i Bullerbyn? Hur kan man inte se fram emot en julotta efter att ha läst den?

Text och foto: Sofia Torvalds


Stefan Vikström och hans dotter Rebecka Stråhlman samlade mest röster i församlingsvalet i Borgå.

FÖRSAMLINGSVAL. Stefan Vikström var röstkung i församlingsvalet i Borgå svenska domkyrkoförsamling med 141 röster – men bara en röst bakom honom kom hans dotter Rebecka Stråhlman med 140. Hon var däremot röstdrottning i kyrkofullmäktigevalet, med hela 202 röster. 21.11.2022 kl. 13:41
Helsingforsförsamlingarna var snabbt ute med sin röstningsprocent – som sjönk.

FÖRSAMLINGSVALET. Den nedåtgående trenden för röstningsprocenten i församlingsvalet fortsätter. Enligt de första siffrorna dagen efter valet använde bara var åttonde församlingsmedlem sin röst. Den preliminära röstningsprocenten är 12,7 procent. 21.11.2022 kl. 00:01
Sonja Djupsjöbacka (till vänster) och Cecilia Åminne är lärare och röstmagneter. De vill jobba för en välkomnande församling och ökad delaktighet för medlemmarna.

FÖRSAMLINGSVAL. En välrepresenterad grupp bland dem som fått mycket röster i församlingsvalet på svenska är lärare. En av dem är Cecilia Åminne i Jakobstad. En pedagogisk blick på kyrkans röstningssystem lämnar en del övrigt att önska; framöver skulle hon gärna se direktval av kyrkomötesombud och biskopar. – Det är jätteskumt att säga att alla är lika värda, men sedan får alla inte rösta. 20.11.2022 kl. 22:39
Stabil röstning i Pedersöre, men långt ifrån kyrkoherdevalet 2021

FÖRSAMLINGSVALET. Församlingen var en av de få i Finland som höjde röstningsprocenten sedan församlingsvalet 2018. 20.11.2022 kl. 22:20
Anna Simonsen röstade i Borgå. – Om jag inte röstar så är det andra som bestämmer i kyrkan

FÖRSAMLINGSVALET. Församlingsvalet är på gång under dagen. Röstningslokalerna stänger klockan 20. I Borgå röstade Anna Simonsen, 56, som medlem i kyrkan för första gången i livet. Med sin röst ville hon motverka den skeva representationen i kyrkan. 20.11.2022 kl. 13:48
Rose-Maj Friman har varit chef för sjukhussjälavården i Vasa.

KYRKOHERDETJÄNST. Kyrkoherdetjänsten i Korsnäs församling har nu fått en sökande: pastor Rose-Maj Friman, som är chef för sjukhussjälavården i Vasa. 18.11.2022 kl. 13:40
För Giséla Linde blev kursen Livsstegen en kraftfull livsinventering.

mariehamn. När Giséla Linde gick kursen Livsstegen fylldes hon av vördnad över hur mycket vi orkar med – och hur mycket kraft vi har. Hon fick också syn på att kyrkan ofta står för en mer generös blick än världen utanför. 16.11.2022 kl. 10:42
Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska
församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.

GUDSBILD. När Helena Rönnberg växte upp var Gud en sträng far som krävde ständiga prestationer – och matade hennes egen perfektionism. Idag är Gud bara en sak för henne: kärlek. 14.11.2022 kl. 15:13
Centralförvaltningen ska ha sina pengar. Kyrkomötet backade lättnader.

ekonomi. Församlingarna får inte de utlovade sänkta pensionsavgifterna. Kyrkomötet ansåg att vi lever i osäkra tider och ändrade sitt beslut från i fjol höstas. Pengarna ska betalas till Helsingfors som förut. 11.11.2022 kl. 16:38
Den lilla missionsorganisationen Ely:s missionär Kari Tynkkynen arbetar som kyrkoherde i tre församlingar i Estland.

mission. Den lilla utbrytargruppen ur SLEY fick inte officiell status helt utan gnissel i kyrkomötet och biskopsmötet. 11.11.2022 kl. 13:50
När saker är svåra att greppa kan humorn ha en viktig uppgift, anser Alfred Backa.

KOMIKER. Komikern och författaren Alfred Backa räds inte utmaningar. När han fick frågan om han vill underhålla Borgå stifts alla präster med en show blev svaret naturligtvis ja. 10.11.2022 kl. 16:08
Krångligt att sålla fram "våra viktigaste psalmer", ansåg kyrkomötet.

psalmbok. Nej, kyrkan ska inte slå fast vilka psalmer som hör till finländsk allmänbildning. Kyrkomötet i Åbo röstade ner initiativet direkt. 9.11.2022 kl. 16:33
Förhandsröstningen avslutas lördagen den 12 november.

FÖRSAMLINGSVAL. Igår började förhandsröstningen i församlingsvalet. Valdagen är den 20 november. 9.11.2022 kl. 12:21
Hedvig Långbacka har jobbat med radioandakter i sexton år.

radio. – Radions styrka är att berätta sådant människor inte visste de vill veta, säger Hedvig Långbacka. 22.11.2022 kl. 09:00
Regissören Klaus Härö säger att vi lever i en tid där vi är tvungna att lära oss tacksamhet.

film. Kyrkpressen har mött regissören Klaus Härö i en pratstund om åldrande, kärlek och hur man ska lyckas balansera mellan bitterhet och tacksamhet. I höst är han aktuell med filmen My Sailor, My Love. 9.11.2022 kl. 09:00

Carola Juselis vet vad det är att mista ett barn man aldrig riktigt hunnit lära känna.

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01
Under namnet Mindyjoysbokhylla inspirerar Mindy till läsning på Instagram och Facebook.

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21
Intervju med Kateryna Dunjak utanför Kiev i december 2019. Här besöker Dunjak döttrarnas grav. Anna-Lena Laurén till vänster.

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26
Några av Mark Levengoods livs mest meningsfulla jular var när han arbetade på långvården med gamla människor.

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58