"Kyrkans röstningssystem är onödigt krångligt"

Sonja Djupsjöbacka är klasslärare i Hoplaxskolan och teolog. I valet till församlingsråd i Petrus församling i Helsingfors hade hon det överlägset största stödet med 104 röster.

– Det känns överraskande och överväldigande att få så många röster trots ett lågt valdeltagande, säger Sonja Djupsjöbacka.

Det ekonomiska läget i kyrkan har varit aktuellt under den gångna mandatperioden och fortsätter att sysselsätta de invalda.

– Vi i församlingsrådet har en viktig roll i att fundera på prioriteringar, på vad som är viktigt för oss och vad vi inte vill skära ner på. En konkret sak är Lekholmen (Helsingforsförsamlingarnas lägerområde, reds. anm.) som är betydelsefull för oss svenskspråkiga församlingar.

Sonja Djupsjöbacka är speciellt glad över att alla sju kandidater från listan Petrus för alla blev invalda.

– Vi vill jobba för en öppen, välkomnande kyrka och församling. Vi vill lyfta fram att alla medlemmar i kyrkan ska få känna sig sedda, välkomna och delaktiga.

I Korsholm var också hennes klasslärarkollega Kerstin Lång röstmagnet för både fullmäktige och församlingsråd.

I huvudstadens östra förorter tar matematiklärare Jan-Anders Salenius från Matteus församling plats i det mäktiga gemensamma kyrkofullmäktige i staden med 148 röster. Han fick också likaså mest röster i valet till Matteus församlingråd.

I Kyrkslätt tog hans kollega, pensionerade matteläraren Stefan Gustafsson också mest röster i valet till samfällighetens fullmäktige.

Och så är det inte dåligt att vara elev heller. I Åbo svenska församling blev gymnasieleven Filip Schauman från Katedralskolan invald med höga röstetal i både församlingsråd och fullmäktige. Han hör därmed till de yngsta invalda i hela kyrkan i Finland.

Delaktighet i både röstning och verksamhet efterlyses

Bland lärare för mera vuxna finns universitetslärare och forskaren vid Åbo Akademi Siv Sandberg i samma församling. I Jakobstad tog Cecilia Åminne som är lärare inom yrkesutbildningen Step (tidigare Seurakuntaopisto) plats i fullmäktige och församlingsråd med toppantal röster.

– Det känns jättebra, jag är superglad. Jag tar inte lättvindigt på det, det är ett ansvar som jag gärna tar men som jag förstår tyngden av också, säger Cecilia Åminne.

Hon har funderat en del på vad det sjunkande valdeltagandet är symptom på.

– Är det att församlingen inte känns angelägen? Vi måste hela tiden jobba på att öka intresset för församlingen. Jag tror hårt på delaktighet och att finnas där församlingsborna finns; att på riktigt våga fråga vad unga, barnfamiljer och seniorer behöver av sin församling när 2022 övergår i 2023, där tycker jag vi kan bli bättre.

Delaktighet är ett ledord för henne och det gäller också röstning i kyrkan överlag. I valkompassen framgick det att hon anser att kyrkomötesombuden kunde väljas genom direkta val.

– Det var åsikter från församlingsborna som styrde mitt svar riktigt ordentligt där. Vid senaste kyrkomötesval kom många fram till mig och sa: Varför får bara vissa rösta? Det här valet skulle jag vilja rösta i?

Hon frågar sig varför det ska vara en "elitgrupp" som får rösta, detsamma gäller biskopsvalet påpekar hon.

– Det är jätteskumt att säga att alla är lika värda, men sedan får alla inte rösta. När det blev församlingsval nu var det någon som frågade mig: Nå vem får rösta i det här valet då? Kyrkans byråkrati är krånglig redan som det är och röstningen blir också onödigt krånglig.

Att hon har fyra mandatperioder bakom sig vittnar om uthållighet, trots de många utmaningarna i kyrka och församling.

– Dels tror jag att det har att göra med hur jag är som person, jag ger inte upp så lätt. Sedan är jag ganska positiv och har fått en ordentlig dos ansvarskänsla. Jakobstads svenska är en församling jag vuxit upp i och jag känner för den.

Det finns mycket hon gärna skulle vilja utveckla och förändra under kommande mandatperiod. Det kan göras mer för barnfamiljer, kanske genom att ta modell av församlingar som kommit ännu längre med sin barnverksamhet, anser hon.

– Jag tänker då på barnens rätt till det heliga och till gudstjänsten, och att vi kanske måste tänka annorlunda kring söndagsskolan för att öka deltagandet.

Ökad delaktighet för gudstjänstgrupperna skulle hon också gärna se: att deltagarna verkligen får vara med och göra gudstjänsten tillsammans. Och sorgegrupper för vuxna barn som mist en förälder tycker hon att det kunde finnas plats för.

– Det finns miljoner idéer, men det ska förstås finnas resurser också och någon som brinner för det.

Skeppare och chaufförer

Transportbranschen ger också uppenbarligen en bred väljarkrets i kyrkliga val.

I Sibbo blev bussföretagare Rune Packalén röstmagnet. Det blev också långtradarföretaget Ahola Transports starke man Hans Ahola i Karleby.

I Väståbolands församling fick förbindelsebåtsskeppare Jan "Bambu" Eriksson i Pargas mest röster. Som befälhavare i sin bransch jobbar också hans flygande kollega, flygkapten Stefan Vikström som toppade listan över invalda till församlingsrådet i Borgå domkyrkoförsamling.

I Borgå var Stefan Vikströms dotter, prästen Rebecka Stråhlman som arbetar vid Kyrkostyrelsen röstmagnet tillsammans med sina pappa med nästan exakt samma höga röstetal.

Artikeln uppdaterades 21.11 kl. 11.08 med Sonja Djupsjöbackas kommentarer och kl. 12.26 med Cecilia Åminnes kommentarer.