Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska
församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.
Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.

"När jag träffade alkoholister som förlorat allt men ändå var fyllda av frid lärde jag mig att också jag får misslyckas"

GUDSBILD.

När Helena Rönnberg växte upp var Gud en sträng far som krävde ständiga prestationer – och matade hennes egen perfektionism. Idag är Gud bara en sak för henne: kärlek.

14.11.2022 kl. 15:13

Helena Rönnberg växte upp med en skrämmande Gudsbild. Hon började söndagsskolan som tvååring och den Gud hon lärde känna var sträng.

– Vi hade koll på de klassiska syndakatalogerna. Avsikterna var ju goda: att skydda barnen från något destruktivt. Men det blev fel fokus.

Den tajta gemenskapen byggde i viss mån på kontroll: Går någon på bio eller dans, dricker någon alkohol?

– Jag utvecklades tidigt till en prestationsmänniska som ville vara perfekt. Jag ville vara alla till lags, men det betydde ju att jag inte fick mina egna behov tillfredsställda. Jag kunde inte ta emot kärlek och nåd själv. Jag tänkte att om jag är tillräckligt duktig, tillräckligt snäll, gör tillräckligt mycket – då är jag en duktig kristen och blir uppskattad. Kärleken blev något jag måste förtjäna.

Det fanns inga kompromisser, inga gyllene medelvägar. Det var som i sången Allt till Jesus vill jag lämna – tron krävde faktiskt allt.

– Jag tror den sången var en av dopsångerna när jag blev döpt som tolvåring.

I tolvårsåldern hade hon fått den uppfattningen att om hon dör och inte är döpt, då går hon förlorad.

– Så tyvärr blev också dopet en prestation: Det här måste jag göra, för annars är det kört.

Man visste ju aldrig när Jesus skulle komma tillbaka, man måste vara redo.

– Om inte någon var hemma på kvällen när jag kom hem kunde jag liksom dra efter andan av förskräckelse: har Jesus kommit och tagit de andra, medan jag är ensam kvar?


Visst kan hon föra cigarretter!

Den första vändningen i hennes Gudsbild inträffade när hon var i tjugoårsåldern. Hon var på ett läger för ungdomar från olika samfund. Det fanns en ny och mjukare ton i lovsångerna.

– Jag var med på en av samlingarna, och jag hade en övernaturlig upplevelse. Jag blev översköljd av Guds kärlek. Helt fantastisk! Då märkte jag att hjälp: det här är Gud. Egentligen hade jag mitt första möte med Gud då.

En annan sak hon minns från tiden efter sitt Gudsmöte: Hon skulle besöka en person på en sluten avdelning på psyket, och personen hade bett om cigarretter.

– Då tänkte jag: jag är ju kristen, inte för jag cigarretter till någon. Och sedan blev jag plötsligt övertygad: visst gör jag ju det! Det gick emot allt jag lärt mig. Jag förstod att det här är kärlekens bud, och det går helt emot syndakatalogen.

Så småningom insåg hon att hon blivit matad med en viss tro i hela sitt liv, och nu ville hon mata sig själv. När hon var trettio började hon studera teologi.

– Särskilt på dogmatiklektionerna sög jag i mig allt om nåd. Jag tänkte: Så fantastiskt! Man får bara vara människa. Men det blev ju också en stor kris, en krock mellan två starka kulturer.

Hon började besöka Brommadialogen i Sverige, och kom den vägen i kontakt med tolvstegsrörelsen. Visst hade hon mött förvandlade alkoholister förr. De vittnade om hur de hittat Jesus, men ofta föll de tillbaka i missbruk.

– De hade ju bara bytt ut ett beroende mot ett annat.


De som förlorat allt

Hon blev oerhört fascinerad av de tolvstegsmänniskor hon kom i kontakt med. De berättade så rakt och ärligt om hemska saker, medan hon fått lära sig att man bara skulle berätta om det som var trevligt, det destruktiva skulle man trycka undan.

– Jag tror att det var Harry Månsus som sa att det är så viktigt att låta det mörka vara mörkt, för annars kan ju inte ljuset komma in heller. När jag fattade det började min resa och jag började själv våga dela av mitt liv. Det som jag var rädd för, alla mina sår. Då kom också nåden in i mitt liv.

Så på sätt och vis var hon tillbaka i sin dopsång, och lämnade över allt till Jesus. Men det var en annan sorts lämnande.

– Det var att överlämna sig till fullständig kärlek, medan det tidigare var att överlämna sig till någon som ville hålla koll på mig och som på ett destruktivt sätt krävde allt. Nu föll jag in i nådens armar.

När hon mötte alkoholister i grupperna undrade hon över hur de kunde ha sådan frid, trots att de haft ett så förfärligt liv.

– De hade ju förstört allt. Alla sina relationer, hela sin egendom, alla sina arbetsplatser. Och nu bara sprang de omkring och hjälpte sina olycksbröder och -systrar, fulla av frid.

Tolvstegsrörelsen lärde henne att hon får misslyckas, men då tar hon ansvar för det. Hon grämer sig inte över det utan går vidare.

– Att lära sig förlåta är jättesvårt för mig som krävt så mycket av mig själv, så mycket perfektion. Det blir lätt så att man kräver att också andra ska vara perfekta. Men ju mer nåd jag har med mig själv, desto bättre ser jag andras problem och de ryggsäckar de bär på. Här är vi alla syndare på samma väg.

Hon märker att ju äldre hon blir, desto mindre förstår hon sig på Gud.

– Jag brukar undra att finns det något positivt ändå i det destruktiva och ledsamma, i sorg och förluster? Fanns där ändå någonting där Guds goda vilja syns? Jag väntar inte längre att Gud ska vara den här himmelska julgubben som bara ger de trevliga presenterna. Jag tänker inte heller att om något ont sker är det fel på mig eller fel på Gud. Jag försöker bara leva en dag i taget.

Hon har en syster som dog i cancer när hon bara var 46 år.

– Hennes kamp var fruktansvärd. Då ropade jag till Gud: Nu får du nog förklara dig! Sedan sörjde jag väldigt mycket. Men när du skriker ut det som är hemskt och fult och jobbigt, så kommer det på något sätt – åtminstone för mig – en frid över det. Jag började se en helt ny mening i det som skett, och jag såg att min syster fick förenas med nådens Gud.

För sig själv har hon satt ribban lågt: hon försöker göra en bra sak för en medmänniska varje dag, det får räcka. Kanske skickar hon ett sms till någon, ringer ett samtal, eller säger något vänligt till kassan i butiken.

– Jag försöker sprida Andens frukter. Det är också något jag bett om att få växa i. Jag vill ha ett liv där jag lever och inte bara överlever. Om morgnarna brukar jag be om att få gå i de gärningar som Gud förberett.

För henne handlar ett kristet liv också om att leva med maktlöshet.

– Det är grundregeln i tolvstegsprogrammet: att man ska inse att man är maktlös. De är ju inte så populära de här grupperna. Alla behöver dem men ingen vill egentligen vara med. Då måste du medge att du inte klarar av livet på egen hand. Det handlar inte om att bli ett offer eller hjälplös, utan om att få hjälp att se vad du kan göra och vad du inte kan. Som i sinnesrobönen: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” En av de visaste böner jag hört.

– Försöker en alkoholist vara nykter resten av sitt liv så går det två minuter och så sitter hen på en bar. Det handlar bara om den här dagen. Och när det är riktigt svårt handlar det bara om att klara en timme i taget. Då måste man söka sig till andra och säga: hjälp, hjälp.

De tolv livsstegen

Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende. De använder Eva Stibes bok ”12 steg åter till livet”.

De tolv stegen lånade och anpassade från AA:

1. Vi erkänner att vi är maktlösa inför våra ohållbara livsmönster.

2. Vi börjar tro att en Kraft, starkare än vår egen, kan göra oss hela igen.

3. Vi är villiga att lämna vår vilja och våra liv till Gud – så som vi själva uppfattar Gud.

4. Vi gör en grundlig och ärlig självrannsakan.

5. Vi berättar för Gud, oss själva och en medmänniska om alla våra svagheter och brister och innebörden i dem.

6. Vi är helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla våra svagheter och brister.

7. Vi ber ödmjukt Gud avlägsna alla våra svagheter och brister.

8. Vi gör upp en förteckning över de personer vi har gjort illa och gör oss villiga att gottgöra dem.

9. Vi gottgör dessa människor så långt det är oss möjligt, utan att skada dem, oss själva eller andra.

10. Vi fortsätter vår självrannsakan och erkänner genast när vi har fel.

11. Vi försöker genom bön och meditation förbättra vår medvetna kontakt med Gud, varvid vi endast ber om Guds vilja med oss och kraft att utföra den.

12. När vi genom dessa steg har haft ett andligt uppvaknande, försöker vi föra detta budskap vidare till andra och använda dessa principer i våra liv.

Begreppsförklaringar:

Jesu återkomst (i detta sammanhang): En föreställning om att Jesus kommer tillbaka två gånger, den första gången blir de goda kristna ”uppryckta” till himlen, medan resten lever kvar i en värld i upplösningstillstånd och väntar på Jesus andra återkomst.

Dogmatik: En systematisk framställning av läran i ett kristet samfund.

Tolvstegsrörelsen: Ett andligt program mot beroende och tvångsmässiga beteenden som bygger på principer ur Anonyma Alkoholisters (AA) tolv steg och tolv traditioner.

Andens frukter: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (ur Galaterbrevet 5:22).

Text och foto: Sofia Torvalds


(Foto: Liisa Mendelin)

laestadianism. De unga laestadianerna tampas med drogproblem och illamående. Det ska Richard Eklund ta itu med, som de svenska laestadianernas första anställda ungdomsarbetare. 16.6.2016 kl. 10:54

tjra. I Finland finns cirka 300 kyrkor och klockstaplar med spåntak som regelbundet behöver skyddas med tjärning. 13.6.2016 kl. 15:09

religionsundervisning. Delvis gemensam religionsundervisning får inledas i Helsingforsskolor i höst. Det beslöt Utbildningsnämndens svenska sektion vid sitt möte förra veckan. 13.6.2016 kl. 15:03

sibbo svenska församling. Enligt planerna ska den nya kyrkan i Söderkulla tas i bruk 2018. 13.6.2016 kl. 15:01
Kyrkomötet valde tidigare i vår vem som ska sitta i kyrkostyrelsens plenum. Åsa A Westerlund är ett av Borgå stifts kyrkomötesombud.

Åsa A Westerlund har valts till viceordförande i kyrkostyrelsens plenum. 9.6.2016 kl. 11:19

stnyland. Det blir ingen ny stor kyrklig samfällighet i Borgånejden. Församlingarna i Askola och Mörskom fattade beslutet att fortsätta som självständiga församlingar, vilket satte punkt för förhandlingarna. 13.6.2016 kl. 15:00
Frida Malmström, Kajsa Lassila, Daniel Jakobsson och Walter Strandell lärde sig mycket av upptäcktsfärden i Londons kyrkliga liv.

matteus församling. I London fick Matteus församlings ungdomar utforska sin egen tro genom möten med andra kyrkor och religioner. 9.6.2016 kl. 11:33
Ju mer jobb jag har, desto mer ber jag, säger Birgitta Udd.

Ett drömjobb och bönesvar, säger Birgitta Udd, som ska koordinera husfolk på retreatgården Snoan. 8.6.2016 kl. 12:40

"Jag är en typisk semesterstressare som mår bäst i vardagliga rutiner och flippar ur när det blir ledigt. Hur ska jag tänka inför sommaren?" 1.6.2016 kl. 16:26

musik. Börje Särs har inte längre tid med ytligt prat eller klyschor. 1.6.2016 kl. 12:20

vgkyrkor. 265 kyrkor håller i sommar sina dörrar öppna i egenskap av vägkyrkor. Nytt för i år är en smidigare karttjänst. 31.5.2016 kl. 16:33
Benjamin Sandell, Carolina Lindström. Karl-Kristian Willis och Yvonne Terlinden.

Nya prster. Benjamin Sandell, Carolina Lindström. Karl-Kristian Willis och Yvonne Terlinden har ordinerats till prästämbetet i Borgå domkyrka. 30.5.2016 kl. 11:26
Sedan Nino Mick vann Sverigemästerskapet i Poetry Slam 2013 har hen kunnat försörja sig på estradpoesi. (Foto: Nadim Elazzeh)

transfrgor. Genom föreställningen Ninos ark ska poeten Nino Mick ta in transfrågor i kyrkorummet. Hen undrar om transpersoner alls ryms med i arken. 27.5.2016 kl. 15:38

Herrens bn. Nya stiftsfullmäktige uppmanar församlingarna att reflektera över hur de använder Herrens bön och gärna prioritera den ekumeniska formen av bönen. 27.5.2016 kl. 15:14
Stiftsfullmäktige samlades vid domkapitlet i Borgå.

Gun-Maj Näse tar plats i domkapitlet. 26.5.2016 kl. 12:50

Livet har lärt Eva Biaudet att det inte är farligt att misslyckas.

ETT GOTT RÅD. Var inte så sträng med dig själv. Kom ihåg att ha roligt också, skulle Eva Biaudet 
säga till Eva, 20 år.
 I serien "Ett gott råd" ger personer goda råd till sitt yngre jag. 3.2.2022 kl. 16:25
Hege-Elise och Martin Sandås är formellt utsända av Missionskyrkan i Finland och
Ungdom med uppgift i Norge. Men det är deras egen uppgift att skaffa understödjare för sin lön.

mission. Martin och Hege-Elise Sandås med sin familj flyttade till Aten samtidigt som den stora flyktingvågen 2015. Sedan dess har flyktingarna varit en del av deras arbete. 3.2.2022 kl. 09:26
Mikael Lindfelt är en i raden av många teologer som varit rektorer vid ÅA – den senaste var Gustav Björkstrand.

UTNÄMNING. Åbo Akademis styrelse har i dag valt professor, teologie doktor Mikael Lindfelt till ny rektor för Åbo Akademi. Han tillträder genast och är vald för en period fram till 31.7.2026. – Det känns överväldigande just nu, säger Lindfelt till KP. 2.2.2022 kl. 14:59
– Jag ville skriva för att skapa en dialog, där det inte finns en dialog idag, säger Patrick Tiainen.

Bok. Fem år efter att Patrick Tiainens tillvaro kraschade har han skrivit en bok om sin livkris. – Nu tänker jag att det viktigaste är att höra hemma hos sig själv. En viss brustenhet får jag fortsätta att leva med och vara redo att bära med mig resten av livet. 2.2.2022 kl. 10:30
Teemu Hälli tror att vi kommer att märka att coronapandemin sätter spår som tar länge att reparera.

Åbo. Coronapandemin kommer att lämna långvariga spår – kanske lika långvariga som nittiotalets recession, säger Teemu Hälli, som är beredskapschef vid samfälligheten i Åbo. 2.2.2022 kl. 11:42