Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska
församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.
Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.

"När jag träffade alkoholister som förlorat allt men ändå var fyllda av frid lärde jag mig att också jag får misslyckas"

GUDSBILD.

När Helena Rönnberg växte upp var Gud en sträng far som krävde ständiga prestationer – och matade hennes egen perfektionism. Idag är Gud bara en sak för henne: kärlek.

14.11.2022 kl. 15:13

Helena Rönnberg växte upp med en skrämmande Gudsbild. Hon började söndagsskolan som tvååring och den Gud hon lärde känna var sträng.

– Vi hade koll på de klassiska syndakatalogerna. Avsikterna var ju goda: att skydda barnen från något destruktivt. Men det blev fel fokus.

Den tajta gemenskapen byggde i viss mån på kontroll: Går någon på bio eller dans, dricker någon alkohol?

– Jag utvecklades tidigt till en prestationsmänniska som ville vara perfekt. Jag ville vara alla till lags, men det betydde ju att jag inte fick mina egna behov tillfredsställda. Jag kunde inte ta emot kärlek och nåd själv. Jag tänkte att om jag är tillräckligt duktig, tillräckligt snäll, gör tillräckligt mycket – då är jag en duktig kristen och blir uppskattad. Kärleken blev något jag måste förtjäna.

Det fanns inga kompromisser, inga gyllene medelvägar. Det var som i sången Allt till Jesus vill jag lämna – tron krävde faktiskt allt.

– Jag tror den sången var en av dopsångerna när jag blev döpt som tolvåring.

I tolvårsåldern hade hon fått den uppfattningen att om hon dör och inte är döpt, då går hon förlorad.

– Så tyvärr blev också dopet en prestation: Det här måste jag göra, för annars är det kört.

Man visste ju aldrig när Jesus skulle komma tillbaka, man måste vara redo.

– Om inte någon var hemma på kvällen när jag kom hem kunde jag liksom dra efter andan av förskräckelse: har Jesus kommit och tagit de andra, medan jag är ensam kvar?


Visst kan hon föra cigarretter!

Den första vändningen i hennes Gudsbild inträffade när hon var i tjugoårsåldern. Hon var på ett läger för ungdomar från olika samfund. Det fanns en ny och mjukare ton i lovsångerna.

– Jag var med på en av samlingarna, och jag hade en övernaturlig upplevelse. Jag blev översköljd av Guds kärlek. Helt fantastisk! Då märkte jag att hjälp: det här är Gud. Egentligen hade jag mitt första möte med Gud då.

En annan sak hon minns från tiden efter sitt Gudsmöte: Hon skulle besöka en person på en sluten avdelning på psyket, och personen hade bett om cigarretter.

– Då tänkte jag: jag är ju kristen, inte för jag cigarretter till någon. Och sedan blev jag plötsligt övertygad: visst gör jag ju det! Det gick emot allt jag lärt mig. Jag förstod att det här är kärlekens bud, och det går helt emot syndakatalogen.

Så småningom insåg hon att hon blivit matad med en viss tro i hela sitt liv, och nu ville hon mata sig själv. När hon var trettio började hon studera teologi.

– Särskilt på dogmatiklektionerna sög jag i mig allt om nåd. Jag tänkte: Så fantastiskt! Man får bara vara människa. Men det blev ju också en stor kris, en krock mellan två starka kulturer.

Hon började besöka Brommadialogen i Sverige, och kom den vägen i kontakt med tolvstegsrörelsen. Visst hade hon mött förvandlade alkoholister förr. De vittnade om hur de hittat Jesus, men ofta föll de tillbaka i missbruk.

– De hade ju bara bytt ut ett beroende mot ett annat.


De som förlorat allt

Hon blev oerhört fascinerad av de tolvstegsmänniskor hon kom i kontakt med. De berättade så rakt och ärligt om hemska saker, medan hon fått lära sig att man bara skulle berätta om det som var trevligt, det destruktiva skulle man trycka undan.

– Jag tror att det var Harry Månsus som sa att det är så viktigt att låta det mörka vara mörkt, för annars kan ju inte ljuset komma in heller. När jag fattade det började min resa och jag började själv våga dela av mitt liv. Det som jag var rädd för, alla mina sår. Då kom också nåden in i mitt liv.

Så på sätt och vis var hon tillbaka i sin dopsång, och lämnade över allt till Jesus. Men det var en annan sorts lämnande.

– Det var att överlämna sig till fullständig kärlek, medan det tidigare var att överlämna sig till någon som ville hålla koll på mig och som på ett destruktivt sätt krävde allt. Nu föll jag in i nådens armar.

När hon mötte alkoholister i grupperna undrade hon över hur de kunde ha sådan frid, trots att de haft ett så förfärligt liv.

– De hade ju förstört allt. Alla sina relationer, hela sin egendom, alla sina arbetsplatser. Och nu bara sprang de omkring och hjälpte sina olycksbröder och -systrar, fulla av frid.

Tolvstegsrörelsen lärde henne att hon får misslyckas, men då tar hon ansvar för det. Hon grämer sig inte över det utan går vidare.

– Att lära sig förlåta är jättesvårt för mig som krävt så mycket av mig själv, så mycket perfektion. Det blir lätt så att man kräver att också andra ska vara perfekta. Men ju mer nåd jag har med mig själv, desto bättre ser jag andras problem och de ryggsäckar de bär på. Här är vi alla syndare på samma väg.

Hon märker att ju äldre hon blir, desto mindre förstår hon sig på Gud.

– Jag brukar undra att finns det något positivt ändå i det destruktiva och ledsamma, i sorg och förluster? Fanns där ändå någonting där Guds goda vilja syns? Jag väntar inte längre att Gud ska vara den här himmelska julgubben som bara ger de trevliga presenterna. Jag tänker inte heller att om något ont sker är det fel på mig eller fel på Gud. Jag försöker bara leva en dag i taget.

Hon har en syster som dog i cancer när hon bara var 46 år.

– Hennes kamp var fruktansvärd. Då ropade jag till Gud: Nu får du nog förklara dig! Sedan sörjde jag väldigt mycket. Men när du skriker ut det som är hemskt och fult och jobbigt, så kommer det på något sätt – åtminstone för mig – en frid över det. Jag började se en helt ny mening i det som skett, och jag såg att min syster fick förenas med nådens Gud.

För sig själv har hon satt ribban lågt: hon försöker göra en bra sak för en medmänniska varje dag, det får räcka. Kanske skickar hon ett sms till någon, ringer ett samtal, eller säger något vänligt till kassan i butiken.

– Jag försöker sprida Andens frukter. Det är också något jag bett om att få växa i. Jag vill ha ett liv där jag lever och inte bara överlever. Om morgnarna brukar jag be om att få gå i de gärningar som Gud förberett.

För henne handlar ett kristet liv också om att leva med maktlöshet.

– Det är grundregeln i tolvstegsprogrammet: att man ska inse att man är maktlös. De är ju inte så populära de här grupperna. Alla behöver dem men ingen vill egentligen vara med. Då måste du medge att du inte klarar av livet på egen hand. Det handlar inte om att bli ett offer eller hjälplös, utan om att få hjälp att se vad du kan göra och vad du inte kan. Som i sinnesrobönen: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” En av de visaste böner jag hört.

– Försöker en alkoholist vara nykter resten av sitt liv så går det två minuter och så sitter hen på en bar. Det handlar bara om den här dagen. Och när det är riktigt svårt handlar det bara om att klara en timme i taget. Då måste man söka sig till andra och säga: hjälp, hjälp.

De tolv livsstegen

Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende. De använder Eva Stibes bok ”12 steg åter till livet”.

De tolv stegen lånade och anpassade från AA:

1. Vi erkänner att vi är maktlösa inför våra ohållbara livsmönster.

2. Vi börjar tro att en Kraft, starkare än vår egen, kan göra oss hela igen.

3. Vi är villiga att lämna vår vilja och våra liv till Gud – så som vi själva uppfattar Gud.

4. Vi gör en grundlig och ärlig självrannsakan.

5. Vi berättar för Gud, oss själva och en medmänniska om alla våra svagheter och brister och innebörden i dem.

6. Vi är helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla våra svagheter och brister.

7. Vi ber ödmjukt Gud avlägsna alla våra svagheter och brister.

8. Vi gör upp en förteckning över de personer vi har gjort illa och gör oss villiga att gottgöra dem.

9. Vi gottgör dessa människor så långt det är oss möjligt, utan att skada dem, oss själva eller andra.

10. Vi fortsätter vår självrannsakan och erkänner genast när vi har fel.

11. Vi försöker genom bön och meditation förbättra vår medvetna kontakt med Gud, varvid vi endast ber om Guds vilja med oss och kraft att utföra den.

12. När vi genom dessa steg har haft ett andligt uppvaknande, försöker vi föra detta budskap vidare till andra och använda dessa principer i våra liv.

Begreppsförklaringar:

Jesu återkomst (i detta sammanhang): En föreställning om att Jesus kommer tillbaka två gånger, den första gången blir de goda kristna ”uppryckta” till himlen, medan resten lever kvar i en värld i upplösningstillstånd och väntar på Jesus andra återkomst.

Dogmatik: En systematisk framställning av läran i ett kristet samfund.

Tolvstegsrörelsen: Ett andligt program mot beroende och tvångsmässiga beteenden som bygger på principer ur Anonyma Alkoholisters (AA) tolv steg och tolv traditioner.

Andens frukter: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (ur Galaterbrevet 5:22).

Text och foto: Sofia Torvalds


kyrkoherdetjänst. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Kvevlax församling har lockat en sökande. Det är Fredrik Kass som för närvarande jobbar som sakkunnig inom ungdomsarbete på Kyrkans central för det svenska arbetet i Helsingfors. 9.11.2018 kl. 18:28
Bröderna Vilpanen som ettåringar. De föddes i en finsktalande familj, men växte upp på svenska och är i dag helt svenskspråkiga.

livshistoria. Ett barnhem där barnen får utstå hot, misshandel och hårt fysiskt arbete. En ängel som kommer på besök i natten. Det låter som en otrolig berättelse, för bröderna Vilpanen var det verklighet. 9.11.2018 kl. 16:21
Harry S Backström

biskopsval . Kyrkoherden i Väståbolands svenska församling, teologie doktor Harry S Backström ställer upp i biskopsvalet i Borgå stift. 8.11.2018 kl. 16:31
Pekka Huokuna är ny kanslichef på kyrkostyrelsen.

Kyrkomötet. Kyrkomötet valde Pekka Huokuna till ny kanslichef för kyrkostyrelsen. 8.11.2018 kl. 12:48
Ann-Mari Audas-Willman är kyrkoherde i Solf sedan 2011.

Vasa. Kyrkoherden i Solf söker tjänsten som samfällighetens förvaltningschef. 8.11.2018 kl. 10:05

pris. Folktingets samvetspris tillfaller någon som genom ord eller handling visat prov på stort civilkurage under det gångna året. 7.11.2018 kl. 12:32

församlingsvalet. På flera större orter röstades det flitigare under den första förhandsröstningsdagen jämfört med förra församlingsvalet. 7.11.2018 kl. 09:58
Joel Halldorf är docent vid Teologiska högskolan Stockholm.

Bok. Tänk om religionen behövs för att bygga ett gott samhälle. 2.11.2018 kl. 14:16

församlingssammanslagning. Församlingsrådet i Jakobstads svenska församling har gjort ett eget initiativ till församlingssammanslagning i Pedersörenejden. De föreslår en utvidgad modell där samfällighetens fyra svenska församlingar blir en. 1.11.2018 kl. 16:30
Måste religiös identitet följa någon sorts logik? undrar Koko Hubara.

religion. – Folk försöker få mig att välja. Är du hälften si och hälften så? Men jag vet att jag är helt och hållet alltihop, säger Koko Hubara, författare och chefredaktör för webbmediet Ruskeat Tytöt. 1.11.2018 kl. 14:56

biskopsval . Kaisamari Hintikka vann biskopsvalets andra omgång med 463 röster mot 324 för Juhani Holma. 1.11.2018 kl. 14:02
I dag går Patrick Tiainen i en pingstförsamling på studieorten i Kuopio. Där har han hittat en stöttande gemenskap. – Det låter fel att säga att de hjälpt mig hålla fast vid min tro. Inte har jag hållit fast, om inte Gud skulle ha hållit fast vid mig … ja, då vet jag inte.

profilen. Han var den unga man som åkte till Kenya, kom tillbaka och grundade en kyrka. Han var pastorn vars tillvaro kraschade när han erkände ett utomäktenskapligt förhållande med en man. Var är Patrick Tiainen i dag? 26.10.2018 kl. 13:28

församlingssammanslagning. Församlingsråden i Pedersöre, Esse och Purmo tog på onsdagskvällen initiativ till en ny församling, Pedersöre församling, som ska bestå av de tre församlingarna. Nästa vecka tar församlingsrådet i Jakobstads svenska församling ett eget initiativ som också involverar dem i den nya församlingen. 25.10.2018 kl. 09:43
Så här såg det ut när Degerby kyrka återfick sitt gyllene kors.

Degerby. Idag fick Degerby kyrka ett förgyllt klot och kors i sin spira. Nu ser kyrkan igen ut som den gjorde före Porkalaparentesen. 18.10.2018 kl. 13:36
Här svingar Ingeborg och Per-Olof Korander sina verktyg vid Sjundeå kyrka.

arv. Syskonen Ingeborg och Per-Olof Korander gräver gravar, tröstar församlingsbor och fixar lite av varje vid kyrkorna i Degerby och Sjundeå, precis som deras förfäder gjort. 18.10.2018 kl. 09:21

Julie Yu-Wen Chen har som Taiwanfödd professor en knepig sits att leda ett Beijingfinansierat institut vid Helsingfors universitet.

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37
Karl XI:s kyrkolag var stomme för kyrkan i Finland till mitten av 1870-talet. I dag stadgar Kyrkoordningen sedan 1994 om ett synodalmöte som ska hållas vart sjätte år.

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16
Lena Kumlin trivs hemma i trädgården.

FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22
Bilderna är små i sitt format.
– Ingen får något kastat i ansiktet. Det är ett utslag av samtycke säger Kent Wisti.

Konst. I september visas utställningen KYSS – en meditation i ord och bild över Höga visan i Borgå domkyrka. – Höga visan är en erotisk bok i Bibeln som både är oerhört trygg men ändå radikal, säger konstnären, bildsatirikern och prästen Kent Wisti. 13.9.2022 kl. 10:14
– Vissa veckor tar kyrkrenoveringen hälften av min arbetstid, säger Mats Edman, nyss förordnad till kyrkoherde i Nykarleby.

nykarleby. Under sista tiden av studierna upplevde Mats Edman en tydlig kallelse att bli präst. – Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn. Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Nästa dag ringde han biskop Erik Vikström och bad om prästvigning. 12.9.2022 kl. 20:05