Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska
församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.
Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.

"När jag träffade alkoholister som förlorat allt men ändå var fyllda av frid lärde jag mig att också jag får misslyckas"

GUDSBILD.

När Helena Rönnberg växte upp var Gud en sträng far som krävde ständiga prestationer – och matade hennes egen perfektionism. Idag är Gud bara en sak för henne: kärlek.

14.11.2022 kl. 15:13

Helena Rönnberg växte upp med en skrämmande Gudsbild. Hon började söndagsskolan som tvååring och den Gud hon lärde känna var sträng.

– Vi hade koll på de klassiska syndakatalogerna. Avsikterna var ju goda: att skydda barnen från något destruktivt. Men det blev fel fokus.

Den tajta gemenskapen byggde i viss mån på kontroll: Går någon på bio eller dans, dricker någon alkohol?

– Jag utvecklades tidigt till en prestationsmänniska som ville vara perfekt. Jag ville vara alla till lags, men det betydde ju att jag inte fick mina egna behov tillfredsställda. Jag kunde inte ta emot kärlek och nåd själv. Jag tänkte att om jag är tillräckligt duktig, tillräckligt snäll, gör tillräckligt mycket – då är jag en duktig kristen och blir uppskattad. Kärleken blev något jag måste förtjäna.

Det fanns inga kompromisser, inga gyllene medelvägar. Det var som i sången Allt till Jesus vill jag lämna – tron krävde faktiskt allt.

– Jag tror den sången var en av dopsångerna när jag blev döpt som tolvåring.

I tolvårsåldern hade hon fått den uppfattningen att om hon dör och inte är döpt, då går hon förlorad.

– Så tyvärr blev också dopet en prestation: Det här måste jag göra, för annars är det kört.

Man visste ju aldrig när Jesus skulle komma tillbaka, man måste vara redo.

– Om inte någon var hemma på kvällen när jag kom hem kunde jag liksom dra efter andan av förskräckelse: har Jesus kommit och tagit de andra, medan jag är ensam kvar?


Visst kan hon föra cigarretter!

Den första vändningen i hennes Gudsbild inträffade när hon var i tjugoårsåldern. Hon var på ett läger för ungdomar från olika samfund. Det fanns en ny och mjukare ton i lovsångerna.

– Jag var med på en av samlingarna, och jag hade en övernaturlig upplevelse. Jag blev översköljd av Guds kärlek. Helt fantastisk! Då märkte jag att hjälp: det här är Gud. Egentligen hade jag mitt första möte med Gud då.

En annan sak hon minns från tiden efter sitt Gudsmöte: Hon skulle besöka en person på en sluten avdelning på psyket, och personen hade bett om cigarretter.

– Då tänkte jag: jag är ju kristen, inte för jag cigarretter till någon. Och sedan blev jag plötsligt övertygad: visst gör jag ju det! Det gick emot allt jag lärt mig. Jag förstod att det här är kärlekens bud, och det går helt emot syndakatalogen.

Så småningom insåg hon att hon blivit matad med en viss tro i hela sitt liv, och nu ville hon mata sig själv. När hon var trettio började hon studera teologi.

– Särskilt på dogmatiklektionerna sög jag i mig allt om nåd. Jag tänkte: Så fantastiskt! Man får bara vara människa. Men det blev ju också en stor kris, en krock mellan två starka kulturer.

Hon började besöka Brommadialogen i Sverige, och kom den vägen i kontakt med tolvstegsrörelsen. Visst hade hon mött förvandlade alkoholister förr. De vittnade om hur de hittat Jesus, men ofta föll de tillbaka i missbruk.

– De hade ju bara bytt ut ett beroende mot ett annat.


De som förlorat allt

Hon blev oerhört fascinerad av de tolvstegsmänniskor hon kom i kontakt med. De berättade så rakt och ärligt om hemska saker, medan hon fått lära sig att man bara skulle berätta om det som var trevligt, det destruktiva skulle man trycka undan.

– Jag tror att det var Harry Månsus som sa att det är så viktigt att låta det mörka vara mörkt, för annars kan ju inte ljuset komma in heller. När jag fattade det började min resa och jag började själv våga dela av mitt liv. Det som jag var rädd för, alla mina sår. Då kom också nåden in i mitt liv.

Så på sätt och vis var hon tillbaka i sin dopsång, och lämnade över allt till Jesus. Men det var en annan sorts lämnande.

– Det var att överlämna sig till fullständig kärlek, medan det tidigare var att överlämna sig till någon som ville hålla koll på mig och som på ett destruktivt sätt krävde allt. Nu föll jag in i nådens armar.

När hon mötte alkoholister i grupperna undrade hon över hur de kunde ha sådan frid, trots att de haft ett så förfärligt liv.

– De hade ju förstört allt. Alla sina relationer, hela sin egendom, alla sina arbetsplatser. Och nu bara sprang de omkring och hjälpte sina olycksbröder och -systrar, fulla av frid.

Tolvstegsrörelsen lärde henne att hon får misslyckas, men då tar hon ansvar för det. Hon grämer sig inte över det utan går vidare.

– Att lära sig förlåta är jättesvårt för mig som krävt så mycket av mig själv, så mycket perfektion. Det blir lätt så att man kräver att också andra ska vara perfekta. Men ju mer nåd jag har med mig själv, desto bättre ser jag andras problem och de ryggsäckar de bär på. Här är vi alla syndare på samma väg.

Hon märker att ju äldre hon blir, desto mindre förstår hon sig på Gud.

– Jag brukar undra att finns det något positivt ändå i det destruktiva och ledsamma, i sorg och förluster? Fanns där ändå någonting där Guds goda vilja syns? Jag väntar inte längre att Gud ska vara den här himmelska julgubben som bara ger de trevliga presenterna. Jag tänker inte heller att om något ont sker är det fel på mig eller fel på Gud. Jag försöker bara leva en dag i taget.

Hon har en syster som dog i cancer när hon bara var 46 år.

– Hennes kamp var fruktansvärd. Då ropade jag till Gud: Nu får du nog förklara dig! Sedan sörjde jag väldigt mycket. Men när du skriker ut det som är hemskt och fult och jobbigt, så kommer det på något sätt – åtminstone för mig – en frid över det. Jag började se en helt ny mening i det som skett, och jag såg att min syster fick förenas med nådens Gud.

För sig själv har hon satt ribban lågt: hon försöker göra en bra sak för en medmänniska varje dag, det får räcka. Kanske skickar hon ett sms till någon, ringer ett samtal, eller säger något vänligt till kassan i butiken.

– Jag försöker sprida Andens frukter. Det är också något jag bett om att få växa i. Jag vill ha ett liv där jag lever och inte bara överlever. Om morgnarna brukar jag be om att få gå i de gärningar som Gud förberett.

För henne handlar ett kristet liv också om att leva med maktlöshet.

– Det är grundregeln i tolvstegsprogrammet: att man ska inse att man är maktlös. De är ju inte så populära de här grupperna. Alla behöver dem men ingen vill egentligen vara med. Då måste du medge att du inte klarar av livet på egen hand. Det handlar inte om att bli ett offer eller hjälplös, utan om att få hjälp att se vad du kan göra och vad du inte kan. Som i sinnesrobönen: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” En av de visaste böner jag hört.

– Försöker en alkoholist vara nykter resten av sitt liv så går det två minuter och så sitter hen på en bar. Det handlar bara om den här dagen. Och när det är riktigt svårt handlar det bara om att klara en timme i taget. Då måste man söka sig till andra och säga: hjälp, hjälp.

De tolv livsstegen

Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende. De använder Eva Stibes bok ”12 steg åter till livet”.

De tolv stegen lånade och anpassade från AA:

1. Vi erkänner att vi är maktlösa inför våra ohållbara livsmönster.

2. Vi börjar tro att en Kraft, starkare än vår egen, kan göra oss hela igen.

3. Vi är villiga att lämna vår vilja och våra liv till Gud – så som vi själva uppfattar Gud.

4. Vi gör en grundlig och ärlig självrannsakan.

5. Vi berättar för Gud, oss själva och en medmänniska om alla våra svagheter och brister och innebörden i dem.

6. Vi är helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla våra svagheter och brister.

7. Vi ber ödmjukt Gud avlägsna alla våra svagheter och brister.

8. Vi gör upp en förteckning över de personer vi har gjort illa och gör oss villiga att gottgöra dem.

9. Vi gottgör dessa människor så långt det är oss möjligt, utan att skada dem, oss själva eller andra.

10. Vi fortsätter vår självrannsakan och erkänner genast när vi har fel.

11. Vi försöker genom bön och meditation förbättra vår medvetna kontakt med Gud, varvid vi endast ber om Guds vilja med oss och kraft att utföra den.

12. När vi genom dessa steg har haft ett andligt uppvaknande, försöker vi föra detta budskap vidare till andra och använda dessa principer i våra liv.

Begreppsförklaringar:

Jesu återkomst (i detta sammanhang): En föreställning om att Jesus kommer tillbaka två gånger, den första gången blir de goda kristna ”uppryckta” till himlen, medan resten lever kvar i en värld i upplösningstillstånd och väntar på Jesus andra återkomst.

Dogmatik: En systematisk framställning av läran i ett kristet samfund.

Tolvstegsrörelsen: Ett andligt program mot beroende och tvångsmässiga beteenden som bygger på principer ur Anonyma Alkoholisters (AA) tolv steg och tolv traditioner.

Andens frukter: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (ur Galaterbrevet 5:22).

Text och foto: Sofia Torvalds


Rolf Steffansson är verksamhetsledare för Finska Missionssällskapet.

pandemi. Alla missionärer som tillhör riskgrupper har kallats hem från fältet. För övrigt får de som vill stanna i arbetsområdet välja att stanna frivilligt. 23.3.2020 kl. 16:48
Staden och församlingarna hjälps åt för att nå de äldre som blivit isolerade på grund av coronaepidemin.

Seniorer. Undantagstillstånd råder och äldre personer uppmanas hålla sig hemma och undvika att röra sig ute bland folk. Helsingfors-hjälpen, som är församlingarnas och stadens gemensamma projekt, inledde sin verksamhet i fredags. 23.3.2020 kl. 15:41
Lotta Keskinen mötte ett Kambodja bakom turistkulisserna.

utvecklingsarbete. Lotta Keskinen reste till Kambodja och Thailand för att få se de utvecklingsprojekt som församlingarna understöder. 25.3.2020 kl. 00:01

Permitteringsvarsel. Coronaviruset har föranlett Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet att varsla permitteringar av hela personalen. Samarbetsförhandlingarna inleds nästa vecka. 19.3.2020 kl. 16:20
Nya direktiv: fler än tio får delta i jordfästningar, om de är nära anhöriga.

jordfästning. Det begränsade deltagarantalet vid kyrkliga förrättningar har väckt många frågor. Nu är direktiven reviderade: nära anhöriga får delta även om de är fler än tio personer. 18.3.2020 kl. 20:05
Brändö-Kumlinge församling är en liten församling, där kyrkoherden får sköta tekniken själv.

strömning. Att strömma andakter och gudstjänster är nytt i många församlingar, men Kent Danielsson satte igång genast, även om han är nybörjare. 18.3.2020 kl. 16:08
Mikael Kurkiala har vuxit upp i Finland men flyttade till Sverige under studietiden.

Modernitet. Mikael Kurkiala är kulturantropologen som länge trodde att kyrkans språk och ritualer tillhörde de andra – inte honom. I dag är han omvärldsbevakare för Svenska kyrkan och tycker att kyrkan tillhör alla, inte bara de troende. 18.3.2020 kl. 12:43
Den här bilden är tagen i St. Marys Church i Dingle, Irland. Där firar kyrkorna tillsvidare mässa, men inte med fler än 100 personer.

coronaepidemin. I hela Europa kämpar kyrkorna med samma problem: hur ska man ha kontakt med församlingsmedlemmarna, men samtidigt skydda dem från att bli smittade av coronaviruset? 17.3.2020 kl. 17:27
Biskop Bo-Göran Åstrand vill poängtera att församlingen finns där för alla medlemmar som behöver den.

coronaepidemin. Kyrkliga förrättningar sköts nu med undantagsarrangemang: högst tio kan delta. Till gudstjänst samlas församlingen inte fysiskt. – Men vi har inte släckt lamporna, säger biskop Bo-Göran Åstrand och hoppas på fungerande tekniska lösningar ute i församlingarna 16.3.2020 kl. 21:06
Kyrkorna stängs för gudstjänstgemenskap, men hålls öppna för stillhet och bön.

undantagstillstånd. Nu råder undantagstillstånd i Finland. Gudstjänsterna fortsätter, men utan att församlingen är närvarande i kyrkorummet. 16.3.2020 kl. 19:21
Anita Ismark bar korset vid ingångsprocessionen.

biskopsvisitation. Coronavirusets effekter slog till med full kraft under helgens biskopsvisitation i Korsnäs. Stora delar av det program som planerats fick inhiberas och kvar blev bara biskop Bo-Göran Åstrands träff med förtroendevalda samt söndagens högmässa och påföljande visitationsstämma som ”bakades ihop” till en programpunkt. 15.3.2020 kl. 15:15
Petrus församlings kyrkoherde Daniel Björk och Pedersöre församlings kyrkoherde Kaj Granlund har båda varit tvungna att pausa mycket av verksamheten i sina församlingar.

coronaepidemin. En stor del av församlingarnas verksamhet tar paus under den närmaste tiden. Gudstjänster och förrättningar sköts, men i något anpassad form för att minska risken för smittspridning. Både i Pedersöre församling och i Petrus församling i Helsingfors betonar man att församlingen fortfarande finns till för den som behöver den. 13.3.2020 kl. 11:49
Biskop Bo-Göran Åstrands visitation i Korsnäs församling blir mycket avskalad.

epidemi. I helgen gör biskop Bo-Göran Åstrand biskopsvisitation i Korsnäs, som planerat – men i mycket avskalad form. – Nu om någonsin ska vi hålla ihop, och jag tänker att tillsammans och med Guds hjälp kommer vi igenom också det här, säger biskopen. 13.3.2020 kl. 10:02
Kyrkostyrelsen uppmanar nu alla i kyrkan att jobba på distans, om bara möjligt.

coronaepidemin. Inga resor, inga möten, jobba hemma, rekommenderar Kyrkostyrelsen i anvisningar till församlingarna och stiften med anledning av coronaviruset. 13.3.2020 kl. 09:19
Philip Teir är uppvuxen i Jakobstad men bor sedan länge i Helsingfors.

roman. Philip Teir ville skriva en roman han bottnade i, en roman som lyfte känslor som han själv känt. 12.3.2020 kl. 15:38

Just nu verkar Johannes församling huvudsakligen i Johanneskyrkan, som i framtiden blir väldigt dyr.

SPARMÅL. Johannes församling måste spara. Igår kväll hamnade de lokaler församlingen ska använda i framtiden på det nya församlingsrådets bord. – Nu är allt helt öppet, säger kyrkoherden. 17.1.2023 kl. 16:30
Att rå om sig själv innebär bland annat att Wolfgang Falk ibland kan jobba på distans från sommarstugan i Monäs.

KARRIÄRBYTE. Han har jobbat i kyrkliga sammanhang i stort sett hela arbetslivet. Först som pastor och sedan som ekonom. Wolfgang Falk ser det som ett liv i kyrkans hägn, men i olika roller. 13.1.2023 kl. 09:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29