När saker är svåra att greppa kan humorn ha en viktig uppgift, anser Alfred Backa.

Nervöst att underhålla präster

KOMIKER.

Komikern och författaren Alfred Backa räds inte utmaningar. När han fick frågan om han vill underhålla Borgå stifts alla präster med en show blev svaret naturligtvis ja.

10.11.2022 kl. 16:08

Bli inte rädd nu! Så inleddes frågan när Alfred Backa vidtalades att underhålla Borgå stifts präster. 180 präster samlades till det så kallades synodalmötet i Åbo i september, en träff som återkommer vart sjätte år.

– Nog är det ju lite skrämmande att få den frågan, men samtidigt var det precis det här mötet jag hade väntat på. Ett riktigt konstigt ställe att göra humor på, säger Alfred Backa.

Han erkänner att han var otroligt nervös före showen, men mer för att inte vara tillräckligt påläst än för publiken.

– Vissa typer av publik är jag lite rädd för, att det ska bli jättedålig stämning, men jag var inte rädd den här gången. Prästerna är snälla, och de förstår mig för de vet vad det är att ställa sig inför folk. I ett inledande skämt sa jag: ”Tänk er att ni skulle dra en predikan för 200 komiker!” Då tror jag det är roligare att uppträda för prästerna.

Hade prästerna humor? Och vilka typer av skämt underhöll du dem med?

– De hade verkligen humor! Till och med sådana saker jag tänkte att är för barnsliga så gick för sig. Men jag drog ett munspelssolo efter varje plumpt skämt, så jag vet inte helt säkert hur de gick hem, säger han.

En del av showen ägnade han åt diskussionen om offentlig och privat roll, som varit aktuell i och med debatten kring statsministerns dansande.

Får man ta av sig prästkragen och dansa till ”Han har öppnat pärleporten” utan att hamna på sociala medier?

– Får man ta av sig prästkragen och dansa till ”Han har öppnat pärleporten” utan att hamna på sociala medier?

När han kom in på bibeltolkning på scenen var han riktigt nervös. Han tillät sig att kritisera den dramaturgiska kurvan i Bibeln.

– När jag läser Bibeln och kommer förbi evangelierna och Apostlagärningarna så blir det väldigt tråkigt när Paulus börjar skriva sina brev. Plötsligt kommer en Saul och ändrar sitt namn till Paulus, vem har gett honom rätten att berätta hur det gick till vid korsfästelsen till exempel, han var ju inte med? Stryk det här, kunde man säga, gå rakt på Uppenbarelseboken i stället! Och alltid är det Första Korinthierbrevet det hänvisas till i insändare om kvinnan tige i församlingen och män som ligger med andra män. Man tar aldrig till Moseboken eller Höga Visan.

Alfred Backa säger att det hela kan ses som en intressant tankelek, inte som att han ställer sig bakom varje ord i sitt scenframträdande.

– Det är roligt att raljera lite och låta folk fundera på när jag skojar och när mina egna åsikter börjar.

Han har inte hittat något i Bibeln som han uttryckligen skulle klassa som humor.

Tror du Jesus hade fått så många följare om han varit humorlös?

– Antagligen inte. Han måste ju ha varit karismatisk. Och han håller ju långa predikningar så det måste väl ha funnits något lite lättsamt ibland. Vissa liknelser var kanske också roligare då, men sedan har humorn fallit bort.

Han säger att religion ofta dyker upp i olika fomer i hans skämt och shower.

Varför är det så intressant med religion?

– Det har delvis med min uppväxt att göra. Morgonsamlingen i skolan var religiös och religionsundervisningen präglades av: så här tänker vi i det här landet. Det gör att jag känner respekt för religionen, men som vuxen vill jag ifrågasätta också.

Jag har personligen velat ha en tro, men jag har mer en fascination.

– Om jag promenerar genom Vasa fascineras jag av hur många olika kyrkor det finns på ett litet område: Varför finns det så här många hus med olika åsikter om samma sak? Och det är ännu mer fascinerande när man ser på människorna som går in och ut. Jag tror det är mer fråga om vilket ställe som är trevligast eller var ens familj och kompisar håller till. Det handlar om gemenskap.

– Jag har personligen velat ha en tro, men jag har mer en fascination.

De flesta av hans vänner har lämnat kyrkan, men själv är han kvar trots sitt distanserade förhållande till den.

– Jag brukar säga att jag måste gå ner mig lite först, sedan kommer en religiös period. Mina vänner brukar fråga mig varför jag inte har gått ur. Jag svarar att det är enklare sedan efter svackan att redan vara medlem och inte behöva söka sig tillbaka.

En annan anledning till att höra till kyrkan är att den tar samhällsansvar och gör bra saker, anser han.

– Samtidigt är det lite ohederligt att vara med i ett samfund man inte är aktiv i eller bryr sig om. Men alla institutioner behöver pengar. Att döpa mina barn har jag inget intresse av, de får bestämma själva. En slentrianmässig religion ska man inte föra vidare, tycker jag. Men om man tror hårt är det kanske en annan sak.

Hur tacklar du rädslan för att misslyckas på scenen?

– Jag är jättenervös innan, det märks för att jag är mer stressad och irriterad när jag ska upp och göra något. Jag är inte så otroligt rädd för misslyckanden i sig, jag är mer rädd för att tekniken inte ska fungera.

Det finns en perfektionist i honom och det grämer honom en del om ett uppträdande inte går som tänkt.

– Det tacklar jag, liksom på andra områden i livet, genom att intala mig att det inte är så farligt.

Om han märker att ett skämt inte alls fungerar, exempelvis ett ungdomscentrerat skämt för pensionärer, så släpper han det bara.

– Vi ska inte låtsas att alla skämt är så värdefulla att de måste berättas klart.

Alfred Backa ångrar sällan något han sagt på scenen, för där är han ”ett påhitt”. FOTO: Felix Rantchukoff

Att vara komiker är också att göra sig sårbar, när är du som mest sårbar i tillvaron?

– Det är inte som komiker, jag är mycket mer sårbar i sociala situationer. Dem har jag aldrig varit trygg med och därför har jag blivit komiker, som en försvarsmekanism där jag vågar vara modig. Det är efter att jag pratat med folk som jag kan få dåligt samvete över att ha sagt fel saker, inte för vad jag sagt på scenen, för där är jag ett påhitt.

Du har skrivit en bok om Finland på 1800-talet, vad slås du av när du blickar bakåt och ser på världen som den ser ut nu?

– Nationsbyggandet på 1800-talet, hur vi blev finnar, där tänker jag: Det här är ju ett påhitt, det här finns inte på riktigt! Det är en 200 år gammal idé. Alla trodde att det var jätteviktigt att vara norrman, preuss eller finne, och efterhand berättade man för alla andra att de inte är lika bra. Om man gått en annan väg skulle vi ha kunnat bygga upp en mycket bättre värld.

– Och att Ryssland är ute och annekterar, det var samma sak då som nu. Jag förstår det inte då och inte nu, det är ett så annorlunda synsätt på världen. Varför ska man hela tiden bli större?

Sannfinländarnas agenda om att svenskan förstör finskspråkigas självbild tycker han är lite komisk när man läser om 1800-talet.

– Vi gav ju er er självbild! Vi sa: vi måste se till att finskan blir nationalspråk för att inte bli alltför påverkade av Ryssland.

Vilket år i historien skulle du vilja uppleva?

– Slutet av 1800-talet, just när konsten var som mest spännande, när det kändes som om Finland var som Frankrike en kort stund. Sedan försvann ju mycket av det när förryskningen kom igång.

– Eller 1906, när vi gav rösträtt åt alla. Det är en väldigt vacker historia hur vi byggde upp samhället med bildningens kraft, och hur vi utan våld slog oss fria från ett stort kejsardöme. Sedan började skillnaderna mellan röda och vita synas.

Finns det saker du inte skulle skämta om?

– Inte egentligen. Det mesta kan vara roligt. Men det som händer i Iran just nu, det finns ingen orsak att skämta om det, det känns inte roligt helt enkelt. Inte heller det som händer i Ukraina. Men däremot hur vi reagerar här, till exempel att försäljningen av skyddsvästar och kevlarhjälmar ökat. Jag tänker att det antagligen är Vöråbor som köper dem.

Vad tycker du är humorns viktigaste uppgift?

– Främst att skapa lite glädje, särskilt när saker är för svåra att greppa. Det är också väldigt roligt att kunna angripa problem genom att se hur absurda de är och om det kan finnas något roligt i det.

Alfred Backa

  • Komiker och författare, 34 år.
  • Född i Pensala, bor i Vasa med sambo, två barn och två katter.
  • Aktuell i höst med boken Finland 1800-nånting. Har tidigare gett ut två böcker.
  • Känd för bland annat olika scenshower, sketchserien ”Kara-tv”, barnboksomslag som han modifierat enligt något aktuellt tema på Instagram och mycket mer.
  • Det sa Jesus bra: Ingen är profet i sin hemstad. – Jag gissar att han sa precis så, och det är så sant. Om du vill göra något kulturellt så kommer det inte att vara någon stor uppslutning kring dig på din hemort. Men när du är borta talas det antagligen gott om dig.
  • Humoristisk förebild: Tage Danielsson.


SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

FÖRFÖLJELSE. Fyra av fem fall där kristna dödats för sin tros skull under fjolåret har skett i Nigeria. Sahelområdet söder om Sahara hör till de områden i världen där det är svårast att leva som kristen. 17.1.2024 kl. 09:39

kyrkoherdeinstallation. På söndag var det fest i Solf då församlingens nya herde Johan Kanckos installerades i tjänst. Det blev en späckad dag som utöver högmässa också bjöd på många goda tal och inte minst en välsmakande laxsoppa. 14.1.2024 kl. 14:54

NYTT ÅR. Glöm nyårslöftena. Kör i stället med nyårsönskningar och pyttesmå nyårsplaner. Vad skulle du behöva för att älska dig själv, dina medmänniskor och Gud lite mer under det år som kommer? 12.1.2024 kl. 10:35

film. Amanda Jansson blev känd för stora de massorna som den kristna polisen Sara i den svenska succéserien Tunna blå linjen. Nu är hon aktuell med huvudrollen i filmatiseringen av Stormskärs Maja. 10.1.2024 kl. 17:11

KYRKANS FAMILJERÅDGIVNING. I Finland upprätthåller kyrkan 37 familjerådgivningscentraler. En av dem finns i Jakobstad. Där minskar finansieringen med hälften samtidigt som efterfrågan på tjänsterna ökar. 10.1.2024 kl. 10:55