Mats Lindgård är en av nio domprostar i Finland. Biskop Bo-Göran Åstrand uppskattar att domkyrkoförsamlingen ber för sin biskop.

Vad är en domkyrkoförsamling?

BORGÅ.

På de orter där en biskop finns, finns också en domkyrkoförsamling och en domprost. Men vad betyder det, och är det något medlemmarna vet om eller är stolta över?

10.11.2022 kl. 14:42

– På de orter där biskopen finns, där stiftet har sitt högkvarter, där finns också domkyrko-
församlingen, förklarar domprosten Mats Lindgård i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Det går många olika samarbetstrådar mellan domkapitlet, biskopen och domkyrko-
församlingen.

– Det synligaste tecknet är vigningsgudstjänsterna som hålls några gånger i året där biskopen viger präster och diakoner till tjänst, säger Lindgård.

De här gudstjänsterna är en del av församlingens reguljära gudstjänstliv.

– En av de viktigaste uppgifterna för biskopen är att viga nya präster och diakoner. Den vigningen sker i domkyrkan tillsammans med domkyrkoförsamlingen. Det är framme vid altaret som många präster och diakoner startar sin vandring som kyrkans tjänare. Också för dem personligen betyder det mycket, säger biskop Bo-Göran Åstrand.

Det finns också administrativa kopplingar mellan domkyrkoförsamlingen och stiftet.

– Domprosten, det vill säga kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen, är medlem i domkapitlets kollegium. Domprosten är även vid behov biskopens vikarie och viceordförande vid domkapitlets sammanträden, förklarar Åstrand.

Mats Lindgård är en av nio domprostar i Finland.

– Jag uppskattar högt det kollegiala stödet från de övriga domprostarna.

Fler officiella mässor

Relativt ofta kommer större festligheter ur stiftets perspektiv, och de hålls i regel i Borgå, inte mist televiserade gudstjänster. Lindgård drar sig till minnes att hans första år som domprost 2008–2009 var synnerligen hektiskt med omkring sju festmässor.

– Domkyrkan återinvigdes efter branden det året. Vi hade också biskopsbyte och lantdagens jubileumsår.

– Det är roligt att vara värdförsamling, men det innebär också mer arbete, säger Lindgård.

Officiella festmässor är både en ”extra rikedom och en kvalitetsutmaning”, som Lindgård uttrycker det.

– Det finns inget uttalat yttre krav, men internt vill vi ju att stiftets festmässor ska vara fina, bland annat då det gäller musiken med kantorer, sångare och instrumentalister. Vi har fortfarande tre kantorstjänster, två a-kantorstjänster och en b-kantorstjänst, fastän vi varit tvungna att skära ner på en del annat, säger Lindgård.

Han tror inte att gemene man vet exakt vad det innebär att en församling är domkyrkoförsamling.

– Men de medlemmar som är lite mer inkomna är både glada och stolta över att få vara domkyrkoförsamling.

Intressant i sammanhanget är att Borgå stifts huvudkyrka, domkyrkan i Borgå, rent administrativt lyder under Helsingfors domkapitel. Det här kommer sig av att Borgå domkyrkoförsamling hör till Borgå kyrkliga samfällighet tillsammans med den större finska församlingen i Borgå. Samfälligheten, som administrerar fastigheterna, hör till det stift som majoriteten av medlemmarna tillhör, i detta fall Helsingfors.

– Vi är den enda domkyrkoförsamlingen i landet som inte har den formella beslutanderätten över sin domkyrka.

I praktiken fungerar samarbetet med den finska församlingen mycket bra, betonar Lindgård.

– Men jag brukar säga att för en minoritet är det alltid bäst att ha strukturerna i skick ifall samarbetet inte skulle fungera bra, att vi inte ska vara beroende av god vilja från dem som i majoritet råkar bestämma.

Den andliga omsorgen är något Åstrand uppskattar.

– Det är otroligt fint att veta att domkyrkoförsamlingen ber för stiftets biskop. Det brukar jag tänka på när jag reser runt i stiftet och ofta firar gudstjänst i någon av stiftets 47 församlingar med anledning av kyrkoherdeinstallationer, visitationer och jubileer, säger Åstrand.

– Och jag är glad för att jag regelbundet får träffa och samtala med domkyrkoförsamlingens ungdomar. Det är ett fint och glatt gäng! I början på december samlas vi till en Tortilla-afton i biskopsgården, tillägger han.



Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37