I en låda under mitt skrivbord trängs vita och orangea röstsedlar, i en annan låda en hög utskrivna följebrev som ska fyllas i vid förhandsröstningen. Församlingsvalet står som bekant för dörren.
I många församlingar är det också denna gång frågan om icke-val, eller sämjoval eftersom kandidaterna inte är tillräckligt många. Man har helt enkelt enats om vilka kandidater som ska bli ordinarie och vilka som utses till ersättare. Demokrati? Nja, ingen kan väl påstå att det bästa för demokratin är att folkets representanter utses i en sluten krets, det må nu sedan vara valmansförening eller någon annan typ av kommitté.
Sämjoval kan också bli ett miljöval. Jag kan tänka mig att man i flera församlingskanslier nu funderar över vad man ska göra med högar av valsedlar, förhandsröstningsdokument och två uppsättningar av kuvert som man var tvungen att beställa redan i januari. Det stipuleras säkert någonstans att valets årtal ska tryckas på valdokumenten, i annat fall kunde man ju magasinera hela bunten med flera tusen vita och orangea lappar till nästa val.
Någon kreativ barnledare lär väl ska hitta på pysselkreationer i vitt och orange inför jul, valsedlarna är nämligen tryckta på stadigt papper.
Däremot är jag inte alls avundsjuk på väljarna som står och fipplar med två valsedlar och undrar varför samma namn finns på två olika listor, med olika nummer dessutom. Vad är skillnaden mellan fullmäktige och församlingsråd i en församling i en samfällighet?
På finska brukar man lite elakt kalla en svåröverskådlig förvaltning för hallintohimmeli, efter det hantverk av halmstrån som pryder finländska hem till exempel till jul. Rakt av översatt till svenska är ordet förvaltningshimmel. Säger inget mer om de associationer som dyker upp i mitt huvud.
Så skyll inte på församlingsborna när de fumlar med sina vita och orangea lappar.