Regissören Klaus Härö säger att vi lever i en tid där vi är tvungna att lära oss tacksamhet.
Regissören Klaus Härö säger att vi lever i en tid där vi är tvungna att lära oss tacksamhet.

Klaus Härö: ”Knäpp dina händer och be om öppnade ögon, be om att få lägga bort bitterheten”

film.

Kyrkpressen har mött regissören Klaus Härö i en pratstund om åldrande, kärlek och hur man ska lyckas balansera mellan bitterhet och tacksamhet. I höst är han aktuell med filmen My Sailor, My Love.

9.11.2022 kl. 09:00

Synopsisen till Klaus Härös nya film My Sailor, My Love är följande: En pensionerad sjökapten förälskar sig i sitt nyanställda, kvinnliga hembiträde, men hans vuxna dotter godkänner inte förhållandet.

– Upprinnelsen till filmen handlar för mig om att respektera ett levt liv, säger Härö.


Dina senaste filmer handlar om äldre människor. Tänker du mycket på att bli gammal?

– Jag tänker inte så jättemycket på att bli gammal, men jag tycker mycket om gamla människor. Jag reflekterar över mycket när jag följer med äldre människor. ”Hur blev det så här?” Jag pratar ofta med gamla människor, intervjuar dem och frågar om deras liv.

Han är nyfiken på hur man hittar fram till förnöjsamhet.

– Några hittar fram, och somliga hittar inte fram till förnöjsamhet. När jag har pratat med gamla människor har jag också sett förändringar till det bättre hos en del som redan är åttio eller nittio år.

Härö har funderat mycket på människans olika åldrar och självbestämmanderätt.

– Det är klart att man måste beakta en människas ålder och livssituation, men man måste också påminna sig om att det här är samma människa med samma hopp, samma önskemål som när hon var 20 eller 30 år.

Klaus Härö tycker illa om sjukhuspyjamasen.

– Fy tusan. När man klär en människa i en sjukhuspyjamas, en trasa som inte passar, klär man av hennes värdighet. Något av det vackraste som finns är när någon tar hand om en gammal människa.


Sjökaptenen blir kanske en lite bättre mänska. Tycker du att du har blivit en bättre människa när du har blivit äldre?

– Som kristen tänker jag inte riktigt i termer av ”bättre människa”. Jag är nog hemskt medveten om olika sidor hos mig själv. Och jag tror att jag blivit en annorlunda människa, på många sätt. Om jag umgås med Kristus, ofta och dagligen så påverkar det mig.

Han tänker på bibelversen 1 Kor 13.

– Jag skulle vilja vara en människa som är rättvis, förstående, god och tålmodig. När jag umgås med Kristus så ser jag att jag inte är det. Men om jag umgås med Kristus fastnar någonting av honom på mig. Frågan är vem du umgås med. Umgås du bara med dig själv blir det inte så mycket bättre. Och umgås du bara med sådana som du – så samma sak. Det är lätt att det går mot det sämre hållet – det kommer liksom av sig självt.



Filmens Grace, sjökaptenens dotter, är bitter på sin far och bitter på livet. Varför blir man bitter?

– Som livet ser ut finns det alla orsaker att bli bitter. Det är inte frågan om hur man blir bitter, utan hur man lägger bitterheten bakom sig. Bitterheten kommer ju nästan av sig själv. Det kan vara små och stora saker som man förbittrar sig på.

Härö har ofta frågat sig hur det kan vara så att en människa som har levt ett mycket svårt liv orkar intressera sig för andra och inte bara älta saker.

– Andra, som har fått mycket av livets goda, kommer i varje diskussion tillbaks till det ena som de inte fick. Det bästa botemedlet mot bitterhet är kanske inte terapi, utan tacksamhet. Tacksamhet är en märkvärdig medicin. Jag har inte alltid lyckats komma ihåg att ta den, men när jag har tagit den så har jag sett att den gör under.

Han säger att vi lever i en tid där vi är tvunga att lära oss tacksamhet.

– Om det blir tuffare tider, som det sägs på många fronter, om vi fråntas det som vi har tagit för givet, så kan vi förbli tacksamma för det vi har kvar?


Hur blir man tacksam?

– Jag vet inte om jag är rätt person att svara på den frågan. Men till en kristen skulle jag säga så här: Knäpp dina händer och be om öppnade ögon. Be om att få lägga bort bitterheten.

Klaus Härö säger att det finns en paroll i livet att man aldrig ska vara nöjd, annars stagnerar man.

– Men det är nog en ganska farlig paroll. Hur tror du att en människa blir när hon aldrig blir nöjd, istället för att hon nöjer sig med det hon har? Mitt råd är att försöka vara nöjd. Av frukten känner man trädet.


De svåra familjerelationerna

Filmen har två starka spår: kärlekshistorien mellan sjökaptenen och hans hembiträde och dottern Graces problematiska relation till sin far.

– Vi blir aldrig kvitt våra föräldrar och vår familj. Om man har frid med sina föräldrar, sitt förflutna, så har man lättare att nå frid med sig själv. Och tvärtom, om man har en dålig relation till sina egna föräldrar så formar det en.

– När man blir vuxen måste man acceptera sitt liv som det är och var. ”Det här är mitt liv. Så här var det.” Jag kan inte ändra det som var, jag kan kanske ändra på det som kommer. Man behöver inte inte tycka om allt som finns i ens liv, inte ens acceptera det.

– Men man kanske borde inse att ens liv består av många byggstenar. Det finns några byggstenar som är svåra för mig, men andra som är annorlunda.


Glad över visad respekt

Härö blir alltid glad när han hör till exempel kollegor som respektfullt talar i telefon med sina åldrande föräldrar. Och tvärtom – han blir bedrövad när han ibland hör människor i sin ålder prata respektlöst med sina föräldrar.

– En behärskad, kontrollerad, professionell människa kan förvandlas till ett litet barn. Det finns någonting oklart i relationen. Det är någonting i relationen till föräldrarna som stör om man får raseriutbrott eller uppträder med ett irrationellt beteende. Ens föräldrar är inte fullkomliga. Men man borde kunna respektera dem som människor.


Varför kan kaptenen inte vara ens lite snäll med sin dotter?

– Det är klart att man frågar sig varför. Vad är det som är så svårt? Varför kan man inte vara som folk med sitt barn? Men det är lätt att visa sin bästa sida åt en människa som är ett oskrivet blad i ens liv. Men har du en svår relation, som går fem årtionden tillbaka, är det svårt komma loss från invanda mönster. Det kan hända att det finns ett anklagande under ytan. Det är inprogrammerat, om du inte lyckas avprogrammera det på något sätt.

Härö har behandlat förlåtelse och försoning i många av sina filmer.

– Det här är en film, kanske i motsats till de tidigare, där alla bitar inte alltid faller på plats. Det är härligt när människor försonas, men vi vet också att ibland lyckas man inte förlika sig med det förflutna. I den här filmen ville vi ha med båda bitarna.


Slår en lika hårt

När intervjun närmar sig sitt slut har vi nästan inte alls talat om huvudspåret: Den förunderliga kärlekshistorien mellan den pensionerade sjökaptenen och hans kvinnliga hembiträde.


Du har sagt att du vill undersöka den gamla kärleken. Hur skiljer den sig från den unga?

– När man är gammal kanske man tänker att kärleken inte är för mig: jag har haft den tiden och lagt den åt sidan. När man inte väntar på kärleken kan man bli lika överraskad. Den kan slå en lika hårt som förr.

Christa Mickelsson


Tom Emaus tror att Bibeln har massor att säga dagens människor. FOTO: Privat

Bibeln är mångbottnad, tycker Tom Emaus, som finner tröst och glädje i den. 8.8.2013 kl. 15:08
Clas abrahamsson menar att samarbetet mellan kyrka och stat bara är naturligt i ett samhälle där drygt 75 procent av befolkningen hör till kyrkan

Det råder en ganska stor okunskap när folk ofta felaktigt talar om en statskyrka, säger notarie Clas Abrahamsson som menar att kyrka och stat i princip redan är åtskilda. 8.8.2013 kl. 10:03
Fredsduvan är symbolen för Ragnwei Axellies utställning som är en av programpunkterna under konstvandringen i den östnyländska skärgården.

En konstupplevelse i stillhet och natur är ledord när församlingarna i Lovisa och Pernå omarbetar traditionen med pilgrimsvandring. Resan rör sig mellan det estetiska och heliga – både bland amatörer och proffs. 4.8.2013 kl. 12:00
Pavel taska vill ägna hela sitt liv åt att leda människor närmare Jesus. FOTO: Johan Myrskog

Pavel Taska blev kristen på allvar då han var tonåring. Sedan dess har han vuxit allt djupare in i sin tro. Att arbeta med ungdomar i Ostrava i Tjeckien beskriver han som både utmanande och fantastiskt. 3.8.2013 kl. 12:00
Mary Nystrand har alltid ett handarbete på gång. Den här tröjan ska gå till en fyraåring på ett barnhem i Uganda som hon hittat på nätet.

Ord ligger henne varmt om hjärtat. Hon både diktar och bloggar och upplever en tid av omställning i sitt liv. 2.8.2013 kl. 13:12
Pieksämäkilägret bjöd på fantastisk gemenskap och fartfyllt program. FOTO: Johan Myrskog

Kyrkans ungdoms sommarläger i Pieksämäki samlade dryga 800 deltagare. Men för att göra ett läger möjligt krävs det en massiv insats av frivilliga. Frivilliga som med ett leende på läpparna ställer upp bakom kulisserna. 1.8.2013 kl. 15:01
Under åtta år bodde Märta Norrback i Kenya och huset här hemma är fyllt av minnen från missionärstiden. Bland annat en mössa gjord av apskinn och en korg av gräs. FOTO: Sara Ekstrand

Sedan ett halvt sekel tillbaka har Svenska Lutherska Evangeliföreningen skickat ut missionärer till Afrika. Men missionsverksamheten handlar inte längre bara om evangelisering och undervisning. 2.8.2013 kl. 10:45
Fortfarande går diskussionen het efter Päivi Räsänens uttalanden.

I kölvattnet av inrikesminister Päivi Räsänens tal på folkmissionsdagarna tidigare i juli visar debatten om vem som får säga vad inga tecken på att avta. 1.8.2013 kl. 18:00
På marknivå är San Clemente en medeltida basilika. 
FOTO: COLOURBOX

Den här kyrkan kan man läsa som en historiebok, lager för lager. Det är San Clemente som står i tur i KP:s serie om tidiga kristna kyrkor i Rom. 22.7.2013 kl. 11:55
Johan Sandberg besökte bibelfabriken i St. Michel. FOTO: Johan Sandberg

Fem och en halv miljoner biblar och annan litteratur med kristen koppling kommer varje år ut ur tryckpressarna i St Michel Print. Tryckeriet är det enda i Norden som kan trycka och binda böcker på tunnpapper. 21.7.2013 kl. 12:00
Förberedelserna är i full gång. Boris Salo får hjälp med berättandet av Håkan Streng och Lasse Hjelt. FOTO: Johan Sandberg

Efter två böcker om Markusevangeliet och några försök att berätta delar av det är kaplan Boris Salo i Jakobstad redo för nästa utmaning: Han ska berätta hela evangeliet. 20.7.2013 kl. 12:00
Målningen har lyckats bra, säger från vänster Tom Hellsten, Karel Kakko, Karl-Erik Westin och Ossi Väänänen. Sammanlagt har runt tio personer deltagit i Ingå församlings båtklubb. FOTO: Rolf af Hällström

Nästa vecka sjösätts Ingå församlings förbindelsebåt, upprustad av ett kunnigt gäng på tio frivilliga som samlats inom församlingens ”träffpunkt för gubbar”. – I en skärgårdsförsamling ska församlingen syssla med samma saker som medlemmarna, säger församlingspastor Tom Hellsten 19.7.2013 kl. 13:11
Den nyaste familjemedlemmen Shiro, en japansk spets, hjälper Heidi Finnilä att lätta på sitt kontrollbehov. Nu har det gått drygt tre år sedan hon drabbades av utmattningssyndrom. FOTO: Michaela Rosenback

I sex månader gick journalisten Heidi Finnilä omkring med svåra fysiska symptom. Läkarna hittade inget fel på henne och hon fortsatte att jobba. Tillslut insåg hon själv att problemet var psykiskt. 19.7.2013 kl. 09:45
Begravdes bygdens store son Anders Chydenius här under kyrkgolvet i Karleby sockenkyrka? Det får ett DNA-prov utvisa. FOTO: KARLEBY SVENSKA FÖRSAMLING/ TAINA LAMMINEN

Frågan om var stadens store son Anders Chydenius med säkerhet är begraven är ännu obesvarad i Karleby. Med hjälp av DNA-prover ska man nu försöka få svar på frågan. 18.7.2013 kl. 12:44
Inrikesminister Päivi Räsänen ryms inom kyrkans läroramar men väcker ändå starka känslor. FOTO: KP-arkiv/Christa Mickelsson

Inrikesminister Päivi Räsänen upplevs som en belastning både för sin kyrka och sitt parti. Men hennes uttalanden ryms inom kyrkans läroramar och i partiet finns ingen som har axlar breda nog att ta över. 18.7.2013 kl. 09:32

– Ibland kan det bli patetiskt när någon finlandssvensk nyfrälst Dawkins-ateist plötsligt tycker sig ha hittat något riktigt fynd. Det var någon som sa: Din tro har ju bara uppkommit i din egen kontext, där du vuxit upp. Det tyckte han var en fantastisk slutsats, säger Jan-Erik Andelin.

tro. Journalisten Jan-Erik Andelin tror på Gud och vill gärna diskutera det. Kaffepannan är varm, och han har mycket att säga: han har funderat ett helt liv. Men varför kommer ingen? 4.2.2021 kl. 09:25
Eva Kela har lärt sig att vila.
– Det handlar inte om att vara lat,
det handlar om att
optimera den tid som
jag har på jorden.

Personligt. Ångesten, rädslan och MS-diagnosen är en del Eva Kelas liv. Men sedan ungefär tio år har hon blivit tillfreds med livet – på riktigt. – Jag har haft och har ett så rikt liv! 3.2.2021 kl. 09:50
Framför allt personer i åldern 20-29 år lämnade ur kyrkan, medan de som trädde in i kyrkan till största delen fanns i åldersgruppen 30-39-åringar.

statistik. Under coronaåret nådde kyrkan närmare 1,4 miljoner personer i individuella möten. I telefonsamtal och samtal över nätet tredubblades antalet (443 000) och vid utdelning av matkassar mer än fördubblades antalet (309 000) jämfört med året innan. 1.2.2021 kl. 11:42
Att jobba med svinnmat har fått Liisa Haveri att känna mer glädje och tacksamhet för maten.

Svinnmat. Ätbar mat av god kvalitet hör inte hemma i soptunnan. Stadin Safka ser till att den i stället hamnar hos mathjälpen eller i lunchrestaurangens kök. 3.2.2021 kl. 00:00
Edith Kortekangas studerar till socialarbetare.

Mod. "Mod är att våga leva med ett sårbart hjärta i en värld där vårt hjärta ibland kommer att brista." 1.2.2021 kl. 00:00