Mats Gädda och Mantach Kostiantyn gör stolpar till nya hagar på Strandhem i Nämpnäs. Foto: Privat

En oas och en mötesplats för Närpesborna

NÄRPES.

Visionen var ett ställe som inkluderar alla människor. En plats där det finns
något för alla åldrar. Efter sin fjärde säsong är Strandhem i Närpes nu mer
populärt än någonsin.

26.10.2022 kl. 21:56

– Strandhemskonceptet är lite som en buffé av aktiviteter: det finns något för alla, och man får välja vad man vill delta i, berättar Caroline Heikkinen.

Strandhem har nu stängt för säsongen, men planeringen är i full gång inför nästa år. Under sex sommarveckor är verksamheten omfattande: här finns café, sommarprat med inbjudna gäster som berättar om sitt liv, andakter och barnläger. Man kan också komma bara för att bada bastu, låna en roddbåt eller kajak.

– Det finns något för alla. Visionen bygger på att inkludera människor och ge meningsfullhet åt alla: långtidsarbetslösa, hemmamammor, barn, äldre … Alla har en plats här. Det är det som är så fint. Det finns också något för alla åldrar.

Barnen har engagerats i verksamheten alla dagar. Handledare på plats har ordnat program för barnen och också tagit hand om djuren. Och här finns det gott om djur att bekanta sig med:

– Får, ankor, hönor, kalkoner. Och grisar! räknar Caroline Heikkinen upp.

Djuren lånas eller hyrs ut av privatpersoner och bor på Strandhem ungefär två månader om sommaren.

– Nästa år ska vi också ha getter och kor.

Nytt för nästa år är nämligen ett utvecklingsprojekt i samarbete med NTM-centralen. Projektet värnar om beteshagar vid strandområden, som gynnar fågelliv och insektsliv. Som bäst stolpas de nya beteshagarna upp vid Strandhem.

Caroline Heikkinen hälsar på i fårhagen. FOTO: PRIVAT

Började med en galen idé

Det är Filadelfiaförsamlingen som driver verksamheten. Strandhem köptes ursprungligen på 1970-talet och fungerade som lägergård i cirka 30 år. Sedan stannade verksamheten av, och området var till och med ute till försäljning i några år.

Den nya visionen för Strandhem kom under en söndagsgudstjänst, berättar Caroline Heikkinen.

– Det kom som en blixt från en klar himmel. ”Det här ska vi göra!” sa jag till Sanna Ek. ”Hur tycker du att det låter? Vill du vara med?”

Sanna Ek, som tillsammans med Caroline Heikkinen blev en av drivkrafterna för projektet, var genast med på idén.

– ”Det här är för galet! Hur ska jag berätta det för församlingens pastor”, tänkte jag.

Men också församlingen nappade på den galna idén, och är starkt engagerad i projektet.

– Det är många bitar i det här, och många som ställer upp. Församlingen och allmänheten gör det här tillsammans.

Samling vid Strandhem. FOTO: PRIVAT

Viktiga volontärer

Under sommarveckorna jobbar fem anställda på Strandhem, två handledare och tre i köket. Största delen av verksamheten sköts ändå på volontärsbasis.

– Utan volontärerna skulle det här inte vara någonting! säger Caroline Heikkinen.

– I fjol hade vi 160 personer engagerade. Vissa har gett en dag, vissa flera veckor.

Strandhem ska vara ett ställe där det inte är prestationerna som värderas, konstaterar hon. Och alla är med på samma villkor.

– I verksamheten funderar vi inte på vem som är arbetslös eller vem som lider av psykisk ohälsa, utan alla inkluderas.

Grundvisionen var att platsen skulle vara en oas och en mötesplats för Närpesborna.

– Vi har försökt möta människan på 2020-talet, med de behov som finns. En viktig ledstjärna för oss är att man inte måste var med, man får vara med. Alla bidrar med någonting bara genom att de kommer.

PIAN WISTBACKA


Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31

BLI PRÄST. Kirsi Saarinen jobbar vid polisen med att bekämpa svart och grå ekonomi och göra samhället mer rättvist – men hon drömmer om att bli präst. Just nu gör hon församlingspraktik i Väståboland. 6.6.2023 kl. 15:00

Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29

psalmer. Med hjälp av webbplatsen psalmbok.fi i mobilen är det lätt att sjunga med också då det inte finns psalmböcker till hands. 2.6.2023 kl. 08:00

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09