Maria Mountraki började som konferensassistent för åtta år sedan – sitter nu i ledningen för Kyrkornas världsråd

Maria Mountraki: ”Det är knepigt nu med mina ryska vänner”

ekumenik.

Ortodoxa Maria Mountraki från Helsingfors blir en av 150 som leder arbetet i Kyrkornas världsråd.

11.10.2022 kl. 10:00

Teologen Maria Mountraki, 30, blir en av två finländska delegater i Kyrkornas världsråds centralkommitté. Den andra är den evangelisk-lutherska kyrkans ärkebiskop Tapio Luoma.

Centralkommittén består av 150 delegater som under åtta år framöver för medlemskyrkornas talan.

När börjar jobbet?

– Vi hade redan ett första entimmesmöte i Karlsruhe (vid världsrådets generalförsamling) där vi bland annat valde de 20 delegater som sitter i centralkommitténs mindre styrelse. Vårt nästa möte blir i sommar i Genève. Jag har redan suttit som suppleant i centralkommittén; bis­kop Leo sände mig i somras när vår ordinarie representant inte kunde åka. Så det är bara att fortsätta från det.

Du arbetar inom den evangelisk-lutherska kyrkan, trots att du kommer från ett annat kyrkosamfund?

– Jag höll ett mellanår från studierna 2016 och hamnade på Kyrkostyrelsen som praktikant och blev bekant med gänget där. När jag blev klar som teologie magister 2021 fick jag ett vikariat på den avdelning som sköter ekumeniska frågor. Det är nog ett visst prejudikat … Det finns några andra ortodoxa också som jobbar i huset. Men om jag kan få en fast tjänst vet jag inte.

Är du född ortodox eller har du konverterat i vuxen i ålder?

– Jag är född i Grekland och församlingsaktiv ortodox. Min pappa är från Kreta och min mamma från Finland. Jag flyttade hit när jag var fyra.
Jag sitter i rådet i Helsingfors ortodoxa församling och har representerat kyrkan i Kyrkornas världsråd, i ungdoms- och utrikeskommissionerna.

– Det mest berörande, och svåraste, jag har varit med om var ett besök till Västra Papua.

Du har börjat inom ekumeniken tidigt?

– Ja, jag var medhjälpare som knappt 20-åring i Busan (världsrådets generalförsamling i Sydkorea 2013). Det var där det började.

Vad är den viktigaste input ekumeniken ger från världen utanför Europa?

– Det blir allt tydligare att det vi gör i väst mer och mer påverkar klimatet i världen och att det syns på andra sidan jordklotet. På Fiji kan man visa konkret på hur det såg ut för fem år sedan och hur det ser ut i dag. Så tydliga är förändringarna inte i Finland.

– Det mest berörande, och svåraste, jag har varit med om var ett besök till Västra Papua, som är indonesiskt och slutet för övriga internationella organisationer. Där driver man världens största guldgruva för australiska och kinesiska intressen. Det muslimska Indonesien gör nästan precis vad man vill mot papuanerna, som i huvudsak är kristna. De får inte reparera sina kyrkor och papuanerna blir färre och färre. Det är nästan en rensning.

Kriget i Ukraina har splittrat den ortodoxa världen. Såg ni som ortodoxa kriget komma?

Nej, kriget överraskade nog mig, och att den ryska kyrkan kan vara med i kriget på det här sättet. Jag tror att de snart måste börja svara för sin teologiska ståndpunkt. Om de inte står för fred står de inte heller för den ekumeniska rörelsens värderingar.

Har du vänner ”kvar på den and­ra sidan”?

– Jag har ryska vänner från ekumeniska sammanhang, men det är nog knepigt nu. Det finns saker vi alldeles klart är av olika mening om, och inte kan prata om. De är oroliga för sin utkomst och tar inte gärna ställning.

Vart går din nästa resa?

– Till Kreta, hem … Jag tar först en grupp unga ortodoxa från Uspenskij i Helsingfors och från Lappland plus en ungdomskör dit. Och så stannar jag där själv ett par veckor med familjen.

Text: Jan-Erik Andelin
Foto: Nicklas Storbjörk


litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet