Judit Deáki är född i Budapest. Orgelspel studerade hon redan i gymnasiet, sedan hann hon studera orgelspel i ett år vid musikakademin innan hon flyttade till Finland tillsammans med sin man. Hon jobbar idag som kantor i Mariehamn, mannen Ádám Kiss som kantor i Lemland-Lumparland.
– Det fanns praktiska orsaker till flytten: vi hittade inte bostad i Budapest. Men vi ville också ha frisk luft och friskt vatten. Och redan som barn var jag förtjust i allt utländskt. Vi bodde nära vägen som gick till Wien, och jag minns filen där det stod ”Wien” på asfalten. Jag ville alltid fara den vägen!
Det här var i början av 90-talet. Hennes man gick till bokaffären och tittade på lexikon. Han hittade en grammatikbok på svenska och en på finska, men bara den finska hade en bifogad kassett så att man kunde höra hur språket skulle uttalas.
– Så vi började studera finska.
Hennes man skrev 40 brev till olika musikskolor i Finland och fick nio svar, varav fem positiva. På den tiden var det brist på pianolärare i Finland.
– Svaret från Limingo kom faktiskt på ungerska: rektorn vid musikskolan var ungrare!
Så de flyttade till Limingo.
Ett stort äventyr
Hon fortsatte sina orgelstudier i Uleåborg, familjen fick två barn där.
– Sedan ville vi förverkliga vår dröm, som var att jobba på svenska, gärna i Sverige. Så vi flyttade till Dragsfjärd.
Där började de lära sig lite svenska. De hade en granne, Juha Rauhala som numera är präst i Uleåborg, som tipsade dem om Åland. Det var svenskspråkigt, och där behövdes organister.
– Så vi tänkte: Varför inte? Det var verkligen ett stort äventyr!
De fick båda jobb, hennes man redan då i Lemland-Lumparland och hon själv i Sottunga-Kökar.
– Så vi bosatte oss på Sottunga. Vid det laget hade vi tre barn.
Småningom började de ändå känna att de ville till en ”lite större ö”. Så de flyttade till Mariehamn.
– Nu har vi bott på Åland i 22 år och insett att vi stannar här. Åland har varit ett så snällt och trevligt ställe att bo på. Om vi skulle flytta vidare eller tillbaka till Ungern skulle vi förlora så många saker.
Hon tycker att Åland har det bästa av både Finland och Sverige.
– Det är litet men ändå stort. Man känner att det är ett örike, och vi bor i huvudstaden. Egentligen är Mariehamn en mycket större stad än lika stora städer i Finland eller Sverige.
Men hon uppskattar också litenheten.
– Här får jag vara mig själv. Jag är Judit Deáki, alla känner mig. Jag är inte ungrare eller utlänning.
Vad saknar du från Ungern?
– Maten! Ungersk kvarg går inte att hitta i Finland eller Sverige, men jag lagar min egen. Och vinet! Det finns fantastiskt många olika och goda vinsorter i Ungern, men här finns bara tokajer. Ungrarna har kanske inte varit så bra på att marknadsföra sina viner.
– Gulaschsoppan som man köper här är inte heller som den ska vara. Men jag lagar min själv – det finns en massa bra recept på nätet.