Rigmor Holst gillar bibelberättelsen om Adam och Eva.
– I Bibeln står det att de var nakna utan att blygas. Många tänker nakna i en sensuell och sexuell mening, men jag tänker själsligt naken.
Adam och Eva är helt avklädda inför varandra.
– Det här är jag! Den texten har jag återvänt till många gånger. Att att våga och visa sig avklädd. Vi människor behöver visa oss sårbara, både inför varandra såsom som makar eller vänner, men även inför våra barn.
Ville undanhålla sitt mående
När Rigmor Holst var femton år var hon på vippen att dö i en drunkningsolycka.
– Det blev upptakten till en lång period av psykisk ohälsa. Jag fick en enorm dödsångest. Det var inte det att jag ville dö, men jag hittade inga redskap att leva under de här fyra åren.
Under de här åren började hon också ana vad hennes föräldrar hade gått igenom under krigsåren.
– Min föräldrageneration föddes och växte upp i Norge under andra världskriget. Jag fick veta mycket om mammas bedrövliga barndom, varför hon mådde som hon gjorde och allt hon aldrig fick bearbeta.
Långt senare kom saker i ljuset om hennes mamma och pappa.
– Det var mycket saker som hände, som vi borde fått veta om, och alltihopa sammanföll nästan under en och samma tidsperiod.
"När våra barn växte upp så ville inte jag berätta för dem hur jobbigt jag hade det. Jag trodde på något vis att jag skyddade dem om jag inte berättar hur jag mår."
När Rigmor själv blev mamma hade hon svårt att berätta hur hon hade det.
– När våra barn växte upp så ville inte jag berätta för dem hur jobbigt jag hade det. Jag trodde på något vis att jag skyddade dem om jag inte berättar hur jag mår.
– Jag ville undanhålla mitt mående och insåg inte att jag gör exakt samma fel mot mina barn som min mamma gjorde.
Bad sina barn om förlåtelse
Rigmor och hennes man Tomas har tre vuxna barn.
– Utifrån såg vi ut som den perfekta familjen. Vi hade tre underbara begåvade barn: musikaliska, utåtriktade konstnärer och kreativa entreprenörer. Vi var alltid med överallt, på alla kristna konferenser.
Deras äldsta dotter har tidvis haft problem med psykisk ohälsa.
– I början tänkte jag att det finns olika perioder i ett barns liv. Barn kan tänka mycket på existentiella frågor, och sedan så jämnar det ut sig för återkomma i tonåren.
Rigmor och hennes familj har en gemensam chattgrupp.
– Min äldsta dotter skrev ett enormt långt meddelande till allihopa om sin ångest, vad som
skavde och alla frågor som hon hade gått och burit inom sig. Hon bad oss att läsa till slut. Och sedan sa hon att nu måste vi kunna börja prata om som är svårt.
Hon hade satt fingret på någonting.
Men när något kom för nära hade vi ett vapen: att skoja bort det svåra.
– Vi tyckte om varandra som familj, det var inte det. Men när något kom för nära hade vi ett vapen: att skoja bort det svåra.
Rigmor Holst kände att hon måste be sina barn om förlåtelse.
– Jag undanhöll dem det svåra för att jag inte ville lägga bördan på dem. Men det var ju helt fel tänkt. Barn känner av mycket mer än vi kanske tror.
Hon tror inte allt de gjorde blev fel.
– Men man borde våga säga till sina barn hur det är. Att mamma mår inte så jättebra just nu, men jag älskar dig.
– Sedan har våra barn kunna hjälpa oss att se tillbaka utan att skuldbelägga oss, utan att vi behövt känna oss värdelösa som föräldrar.
Sätt ord på vad du vill säga!
Rigmor Holst har fyllt 68.
– Jag har mött så många människor och jag ser att i alla dessa samtal med människor så tror jag att det mesta hade kunnat lösa sig om folk hade lärt sig att försöka kommunicera.
Hon ger ett tips.
– Skriv vad du vill säga på en lapp och ge lappen till din man, vän, chef eller till dina barn.
Många barn blir bittra på sina föräldrar. Hur tänker du om det?
– För det första så tror jag att man måste våga se sanningen i det som man anklagas för. Men försök inte inleda en ofruktbar diskussionen med barnet: ”Men du förstod inte, för det var så här, och du har uppfattat fel.”
Hon påminner om att våra minnen är subjektiva.
"Låt barnet äga sin berättelse. Kanske våra minnen lurar oss. Man tror kanske att man kommer ihåg klockrent, men så är det inte."
– Låt barnet äga sin berättelse. Kanske våra minnen lurar oss. Man tror kanske att man kommer ihåg klockrent, men så är det inte.
Hon påminner oss om förlåtelsens kraft.
– Våga säga förlåt. Det förflutna kan vi inte förändra. Det finns ju saker som vi måste försonas med. Vi kan aldrig leva om de här åren.
Hon brukar också säga till föräldrar att de inte ska vara för hårda mot sig själva.
– Det är en väldigt intensiv period när barnen är små och tonåringar.
En släkting till henne sa så här en gång: ”Innan jag fick barn så kunde jag allt om uppfostran. När jag fick barn så kunde jag inget.”
– Verkligheten och teorin kan vara väldigt olika. Men det jag har lärt mig senaste åren är att försöka visa en sårbarhet.
De kunde prata om det som gjorde ont
Rigmor har pratat med sina barn om deras uppväxt.
– Min dotter har sagt att hon kunde tycka det var lite tufft ibland, eftersom jag var så upptagen med alla andras problem. Hon tyckte att jag var ”alla andras mamma” eller allas egendom på något vis.
Med sina barnbarn ville Rigmor gottgöra det. Rigmor och barnbarnen åkte till en konferens med hennes husbil för några år sedan.
– De skulle få känna att finns till för dem, inte att jag fastnar i samtal med vuxna. Det hade jag önskat att jag kunnat ge mina barn.
På konferensen hittade de en liten ask med frågor.
– Jag köpte den. Den som är med drar ett kort, och utifrån kortet blir det ett samtal. Det handlade om allt som rör livet. Det blev otroligt fina samtal med tjejerna!
Senare när hela familjen med barn och barnbarn åkte iväg på en gemensam semester hittade Rigmor korten i husbilen.
– Också där fick vi värdefulla samtal, vi kunde prata om det som gjorde ont.
Rigmor har förlorat både sin mamma och pappa inom ramen av ett par år. Hennes mamma dog före hennes pappa.
– Jag frågade en gång min pappa, i slutet av hans liv, om familjen skulle ha kunna göra någonting annorlunda med på tanke familjens djupa sår. Han funderade länge och sa sedan: ”Nej, vi hade inte redskap att hantera det.” Och jag tycker det är gott att pappa fick dö försonad.
----------------------
Rigmor Holsts råd:
– Våga spegla dig själv.
– Var lite mer ärlig och avklädd.
– Be om förlåtelse.
– Lev försonat. ”Det har blivit någon sorts ledstjärna för mig.”
– Älta inte. ”Jag tror att man får komma till en punkt där man inte ältar saker.”