Som sjökaptensdotter blev Anna 
Edgren tidigt fäst vid hav och oceaner. – Jag var fullständigt trygg och stolt över min pappa som hade koll på allt.
Som sjökaptensdotter blev Anna Edgren tidigt fäst vid hav och oceaner. – Jag var fullständigt trygg och stolt över min pappa som hade koll på allt.

Anna Edgren: "Jag tror att det finns få tvärsäkerheter i mina texter"

ANDETAG.

I sina bloggtexter tar Anna Edgren upp en spretig palett av vardags- och trosförankrade aspekter av tillvaron.

17.8.2022 kl. 16:00

Anna Edgren är en infödd åbobo ingift i Kronoby-släkt.

– Jag gillar att kavla upp ärmarna med sådant jag brinner för, om det så är musik och kultur, medmänniskor i vardagen, inredning eller min barndoms skärgårdsudde. Ibland blir det för mycket för mitt eget bästa.

Sedan hennes första burn out-smäll på 90-talet förhåller hon sig medvetet och omedvetet till olika duktighetsfällor.

– Ibland går det bättre med balansen, ibland går det inte alls.


Hur var du som barn?

– Nyfiken, social och antagligen ganska lillgammal. Som sjökaptensdotter blev jag tidigt fäst vid hav och oceaner, jag följde respektfullt med hur de otroliga vattenmassorna ändrade med vinden och hur fartyget betedde sig i olika väder. Jag fascinerades också av hamnarnas alla råa dofter och hur olika det kan dofta i olika länder.


– Många undrade om det inte var tråkigt att vara på långresa till andra kontinenter, men jag stortrivdes. Det blev aldrig tråkigt för vare sig mamma eller mig. Det var spännande och hemvant på samma gång.

Hon minns hur hon som riktigt liten brukade sitta uppe på ett av kommandobryggans bord och rita på något avskrivet sjökort.

– Var det lots ombord skulle jag vara knäpptyst, men i den koncentrerade och tysta stämningen med enstaka ljud från elektronik och de som hade vakten var jag fullständigt trygg och stolt över min pappa som hade koll på allt.

Som vuxen längtar hon tillbaka till fartygstillvaron ute på de stora haven.

– Jag skulle ännu någon gång vilja känna vinden vina kring mig med fartygets ständiga vibrationer i kroppen. Jag skulle vilja känna den mjuka kletigheten från havssaltet som sprider sig på alla utomhusytor. Jag skulle vilja låta en förundrad blick bölja ut över till synes oändliga vidder av hav och känna mig både väldigt liten och väldigt stark.



Hur länge har du bloggat?

– Jag hade inte bloggat innan jag i höstas blev tillfrågad om att bidra till bloggen Andetag. Jag tyckte väl spontant att det var inflation på bloggar sedan länge, och hade tidigare haft svårt att bestämma nisch eller tema för en eventuell egen blogg. Nu är jag glad över att inom ramen för Andetag ha både morot och piska för att vrida och vända på trosrelaterade saker jag har rullande i huvudet.


Vad skriver du helst om?

– Jag har en förkärlek för att skriva och tänka i metaforer. I bästa fall blir det fyndigt och ögonöppnande, i värsta fall är det dunkelt eller övertydligt. Ganska många metaforer stryks ur mina texter redan i tankeskedet eller innan jag trycker på publiceringsknappen.


Vad skriver du inte om?

– Jag tror att det finns få tvärsäkerheter i mina texter. Jag skulle vilja bjuda på mera filosoferande och diskuterande än tvärsäkra påståenden, och jag hoppas att det inte blir ett enda navelskåderi utan också på något sätt relevant för andra att ta del av.


Hur är det att vara gift med en präst?

– Jag kände Mia som präst i många år innan vi blev ett par. Det tog en tid att hitta personen bakom mina prästföreställningar. Men nu är hon förstås mera människan Mia än prästen Mia för mig. När hon har en mer formell dag framför sig kan jag ibland nästan bli överraskad där jag står i tamburen på väg till jobbet och försöker få iväg tre barn till skola och dagis när det dyker upp en präst i full ämbetsmundering.

Anna Edgren kan bli förvånad när folk i Mias sällskap ursäktar sig för en svordom eller mumlar urskuldande att de nog inte är så kyrkvana.

– Inte är ju Mia någon polis som lägger sig i andras vardag. Jag överrumplas också ibland av den starka hierarkiska respekt som speciellt på finskt håll ännu tycks gälla präster. Jag får ibland lust att påminna om att präster ju är helt vardagliga människor som för till dagis, stressar med matuppköp eller dagdrömmer om smått och stort mitt i vardagspusslet.

"Präster är ju helt vardagliga människor."

– Ibland kommenterar någon att vi väl där hemma sitter och diskuterar teologi, tro och församling hela tiden, men så är det verkligen inte. Nu som kyrkoherdefru vet jag mindre än många kanske tror om församlingsaktuella ärenden. När Mia kommer hem från arbetsdagen har hon jobbkvoten fylld och vill göra annat.

Vad är din favoritverksamhet i församlingen?

– Gudstjänsten! Mitt yngre jag skulle bli mycket förvånat över ett sådant svar, men det är en insikt, en erfarenhet och en längtan som vuxit sig allt starkare de senaste dryga femton åren. Tidigare såg jag gudstjänsten som en individuell prestation. Det gällde att skärpa sig, göra rätt och anstränga sig för att vara alert och med i varje ord. Nu välkomnar jag gudstjänsten mera som en kollektiv möjlighet att förundras över och landa i Gud och livets labyrinter, som en gemenskap både på plats och utöver tid och rum.

– Jag är också otroligt glad och tacksam för den smågruppsverksamhet vi har. Det tycks finnas ett stort intresse för det, många som inte går så ofta i kyrkan är ändå intresserade av kristna tankar och frågor.

-------

Anna Edgren

Ålder: 49

Bor i: Åbo.

Gör om dagarna: Jobbar som stadens kulturkoordinator på Åbo huvudbibliotek.

Intressen: Historia, konst och kultur i olika former, renässansmusik både som konsument och musiker, yttre och inre pilgrimsvandring.

Familj: ”Min fru Mia och våra barn Valter (14), Erik (11) och Elsa (2). Vi delar ett 50-talsparhus med pojkarnas pappor Johan och Peter.”

Text: Christa Mickelsson


Alexandra Ramsay rör sig vant på Riksarkivet i Helsingfors.

KYRKBÖCKER. ”100 procent viktiga” är kyrkböckerna för den som forskar i sin släkt, säger historikern Alexandra Ramsay. I de gamla skrifterna hittar hon både stränga ordvändningar men samtidigt också präster som brydde sig om de små i sin hjord. 17.5.2023 kl. 14:46
Sebastian Holmgård är programledare för "Tänk, tänkare, tänkast" som hittas på Yle Arenan.

profilen. Sebastian Holmgård är aktuell med programmet ”Tänk, tänkare, tänkast”, där han och några barn synar en del sanningar i sömmen. Finns det exempelvis gånger då man får ljuga? 16.5.2023 kl. 13:58
Mia Anderssén-Löf håller i arbetet  med Borgå stifts strategi.

BORGÅ STIFT. Stiftsdekan Mia Anderssén-Löf håller på och sniffar in sina nya arbetsuppgifter vid domkapitlet i Borgå. Dekanen kopplas ofta samman med teologisk utbildning och fortbildning. Men hon har också fått strategi och framtid på sitt bord. 16.5.2023 kl. 10:02
Punsar bönehus

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. En del av den finlandssvenska laestadianrörelsen håller på att separera från den evangelisk- lutherska kyrkan. Nu utreder rörelsen möjligheten att bilda en egen kyrka på föreningsgrund. Men något gemensamt exodus är inte att vänta. 15.5.2023 kl. 17:59

Äktenskap. Efter fredagens omröstning blev det tumme ner för ändringarna i kyrkoordningen som skulle ha gjort vigsel till äktenskap möjligt också för par där bara den ena är medlem i kyrkan. 13.5.2023 kl. 20:23
Barn och ungdomar planterar eucalyptus och grevillea i Rukongo, Kenya.

KLIMATFÖRÄNDRING. Från och med i år får varje konfirmand i Vasa svenska församling ett eget träd i Kenya. Skolungdomar i Miriu, Kenya planterade i april 140 trädplantor för årets konfirmander. Trädplantering är ett viktigt och effektivt sätt att bromsa klimatförändringen eftersom träden binder koldioxid ur atmosfären. 11.5.2023 kl. 08:59
Lilla kören övar. På morsdag stundar ett uppträdande.

morsdag. På morsdag spelar kantorn Heidi Lång i familjegudstjänsten i Replot där fokus ligger på mammorna och familjen. Barnkören sjunger och till kyrkkaffet blir det marängtårta. 3.5.2023 kl. 20:52

Bidrag. Gunvor och Bo Skogmans minnesfond delade ut 10 000 euro i år. Kristinestads svenska församling har tillsatt en arbetsgrupp vars uppgift är att dela ut understöd ur fonden. 9.5.2023 kl. 18:57
En genomblöt Mikael Grönroos framme i Santiago de Compostela. Samt vandring på Meseta, en platå i norra Spanien.

PILGRIMSVANDRA. Från att ha känt sig slut efter en sträcka på 300 meter förbättrade Mikael Grönroos sin grundkondition rejält. Resultatet blev 725 kilometer pilgrimsvandring. 3.5.2023 kl. 20:46

ungdomar. Ungdomarna i Sibbo är oroliga. Medierna har rapporterat om skadegörelse i skolan, 0m hot, vapen och bråk på biblioteket. Sibbo svenska församlings ungdomsarbetsledare har ett motgift: kärleksbombning. – Men det finns unga som jag inte får kontakt med. Det är nytt, säger Patrik ”Putte” Frisk. 6.5.2023 kl. 10:29
Marléne Långnabba ger personlig vård.

ÄLDREVÅRD. Döden är en del av livet, i synnerhet för vårdarna inom äldrevården. De vill avdramatisera döden som inget man behöver vara rädd för. – Döden kan många gånger vara fin, säger Gerd Björklund. 5.5.2023 kl. 08:19

STÖDPERSONER FÖR DÖENDE. – Jag brukar dela med mig av mitt eget motto ”Ta av dig skorna för platsen där du står är helig”, säger sjukhusprästen Anne Mäkelä, som arbetar vid sjukhus och vårdhem i Forssa och Loimaa i sydvästra Finland. 5.5.2023 kl. 19:40
Rune Lindblom bor i Vasa, men är född i Pojo och uppvuxen i Karis.

PRÄSTSKJORTA. Rune Lindblom har upplevt en del obekväma situationer i prästskjorta, både i Jerusalem och här hemma. Och konfirmander har inte varit övertygade om att han är präst över huvudtaget. 5.5.2023 kl. 10:00
Enkäten kan besvaras under tiden 2.5-23.5.

ENKÄT. Biskop Bo-Göran Åstrand har tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram en strategi för Borgå stift. Arbetsgruppen har utarbetat en enkät som man kan besvara under tre veckors tid. 3.5.2023 kl. 11:54
Rök och sot finns överallt – men inget värdefullt har skadats.

BRAND. Vi är tacksamma att branden stannade på sakristians sida, kyrksalen i Pernå kyrka är ju ovärderlig, säger Stina Lindgård, kyrkoherde i Agricola svenska församling. 2.5.2023 kl. 14:12

– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40
Modet att våga – som att delta i The Voice – har kommit senare i hans liv.

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00
Fanny Willman är född i Pedersöre och uppvuxen i Nykarleby och Vasa.

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56
Rebecka Stråhlman, en av arrangörerna för Ungdomens Kyrkodagar, ger delegaterna en eloge. De är förebilder i att motverka polarisering.

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00