Ann-Britt Bonns hör inte till dem som motvilligt återvänder till höstens rutiner. Hon är en vän av rutiner och ser hellre framåt än bakåt.
Vad har varit det bästa och det tråkigaste under din sommar i år?
– Det har varit skönt och behövligt med sovmorgnar och morgonkaffet med dagstidningarna Husis och Vasabladet på ”himelin”, vårt ställe i Solf. Morgonläsningen av dagstidningarna har dock stadigt hållit mig nere på jorden. Det som händer i världen är ganska dyster läsning.
Hur brukar du tänka när det känns svårt att återgå till rutiner och höst efter lediga dagar?
– Det känns inte svårt för mej. Jag gillar rutiner och jag gillar mitt jobb. Men förstås är jag gärna ledig också.
– Det jag gillar med hösten är att vi får en chans till nystart, vi börjar från tomt bord. Det är fantastiskt tycker jag för både oss vuxna i skolan men också för eleverna.
Hon glömmer lätt det tråkiga som varit.
– Det är klart att man funderar på vissa saker, men det är inte kopplat till hur jag tänker kring att börja jobba på hösten. Jag är ganska lösningsinriktad. Det finns alltid något som behöver åtgärdas i skolan, och det positiva är när vi hittar en lösning.
Någon har sagt att det svåraste som fostrare är att visa på att livet har en mening. Hur vill du omsätta den strävan i praktiken som rektor i en grundskola?
– Det är en svår fråga för ett kort svar, men det första jag tänker på är att vi vuxna ska vara förebilder, visa att vi trivs med det vi gör, att vi anstränger oss för att skapa ett varmt och accepterande klimat. Att vi lyssnar och finns där för samtal.
Både du och din man är rektorer, han i Österbotten. Hur påverkar det er relation att ni jobbar med samma sak och på olika orter?
– Det är absolut en bra sak med förståelse för varandras jobb. Att jobba på olika orter har inte varit så märkvärdigt för oss. Vi är rörliga och det finns Facetime som vi använder oss av så gott som varje dag.
– Vi pratar kanske mera när vi är på olika ställen än i samma hus.
När du jobbar bland ungdomar i dag och ser dem i vardagen: Vilka sidor hos dem gör dig glad och hoppfull?
– Det mesta faktiskt gör mig glad! De är ambitiösa, ibland mer än vad som är hälsosamt, vänliga, omtänksamma och humoristiska. Ibland är det förstås helt tvärtom, säger hon med ett leende.
Hurdan var du själv i högstadiet?
– Jag var inte så modig och smart som mina elever är. Jag har alltid varit oblyg men jag tog inte plats, förutom kanske i första och andra klass då jag sjöng sånger under roliga timmen. Jag var väl ändå ganska sorglös.
Vilken typ av andlig utövning ger dig trygghet i vardagen?
– Jag har en förtröstan om att jag inte är ensam, och det bär långt!
Vilka egenskaper har du mest nytta av som rektor?
– Jag är ganska arbetsam och någon slags social kompetens har jag väl också. Jag brukar också säga att man behöver kunna skratta åt sig själv och inte ta sig själv på för stort allvar. Jag har så många otroligt duktiga människor runtomkring mig. Jag är en del av ett stort fantastiskt team som jag har fått förmånen att jobba tillsammans med.