Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.
Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

Mats Lindgårds väg till domprost: ”Det var den tuffaste tiden i mitt liv”

kyrkoherdar.

När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något.

3.8.2022 kl. 17:08

Domprosten Mats Lindgård fyllde 60 år i början av juni, men han är i bättre skick än på många år. Det här tack vare Kokon-trapporna vid slalombacken i Borgå, som han går upp för flera gånger i veckan, oftast minst åtta gånger per besök.

– Första gången orkade jag inte upp utan att stanna och vila flera gånger. Men nu märker jag att jag kan hålla en stadig, jämn takt och i längden hålla jämna steg med dem som tidigare sprang förbi mig.

Han har alltid tyckt om idrott. Ännu i tvåan i gymnasiet var han säker på att han skulle bli gymnastiklärare. Men sedan hände något, en långsam svängning.

– När jag skrev studenten var jag lika säker på att jag skulle läsa teologi. Medan jag väntade på att höra om jag kommit in vid teologin i Helsingfors läste och tentade jag bort alla kurser i hebreiska vid sommaruni, så att jag hade det undan.

Han har jobbat i kyrkan i hela sitt liv, i olika uppdrag, i olika församlingar, i samfällighet, i domkapitlet, i det Stiftsråd som senare blev den svenska avdelningen vid Kyrkostyrelsen. Att han idag är kyrkoherde i Borgå handlar om att han inte bara tycker om att vara präst utan också gillar det som en kyrkoherde måste gilla för att trivas med sitt jobb: ledarskap och administration.

Vägen till kyrkoherdejobbet gick i svåra kringelikrokar. Han började som kyrkoherde i Borgå 2008, men han sökte tjänsten redan fyra år tidigare. Tjänsten fick fyra sökande, varav en meddelade att han inte kommer till kyrkan om en kvinna predikar. Den här sökanden hade domkapitlet placerat i förslagsrum – med Mats Lindgård, kaplan i församlingen, utanför de tre förslagsrumsplatserna.

– Att domkapitlet placerade en person som i gudstjänsten inte fullt ut kunde jobba med kvinnor i prästämbetet i förslagsrum tyckte jag inte var rätt eller rimligt, så jag besvärade mig.

Den processen vann han, men behandlingen i förvaltningsdomstolarna tog lång tid.

– Det var nog den tuffaste tiden i mitt liv. Processen kring domprostvalet väckte känslor, och alla såg inte med blida ögon på att jag besvärade mig. Jag blev till exempel kontaktad av flera som önskade att jag skulle dra tillbaka mitt besvär.

Mediebevakningen kring ärendet var också bred, det skrevs många ledare och artiklar i de finlandssvenska tidningarna med anknytning till hans besvär.

– En del av det som skrevs framställde mig i ganska ogynnsam dager, vilket förstås inte var trevligt att läsa. Dessutom är jag en ganska introvert person som inte trivs särskilt bra med att vara i mediernas blickpunkt, åtminstone inte då det pågår länge. Jag kände mig nog ganska utsatt de här åren.

När det äntligen blev val år 2008 vann Mats Lindgård överlägset.

Hur förändrade den här upplevelsen dig?

– Jag har fortfarande hög tröskel för att publicera något offentligt och för att bli citerad i medierna, och är noggrann med varenda mening från mig som går i tryck. Jag kollar till och med Facebook-uppdateringar om helt vardagliga saker många gånger innan jag publicerar.

Det har att göra med att han vill att det som kommer ur hans mun är sant.

I Borgå har han varit en omtyckt kyrkoherde, och själv upplever han församlingsrådsmötena nästan som terapisessioner.

– Vi har så konstruktiva möten att jag gärna går till dem. Mina medarbetare är fina. Och jag gillar också biten med att sitta med som viceordförande och medlem av domkapitlet.

– För mig har det varit lätt att i arbetet som domprost och kyrkoherde prioritera ledarskap och administration eftersom jag redan i valdebatterna före valet meddelade att jag inte längre kommer att sköta dop, vigslar och jordfästningar i samma utsträckning som jag gjorde som kaplan, ifall jag blir vald.

Gudstjänstlivet har han däremot prioriterat.

– Vi har under åren medvetet och aktivt jobbat för att domkyrkans högmässa skulle få präglas av våra tillsammans utarbetade kärnvärden helighet, delaktighet och livsnärhet.

Jag tror att du hör till de kyrkoherdar i Borgå stift om vilken jag oftast fått höra att du är en god chef. Hur blir man en bra ledare?

– Jag tror att det är jätteviktigt att ha en ordning och struktur. Det får inte bli kaotiskt. Sedan tror jag att det är viktigt att vara så rättvis som möjligt när man fördelar arbetsuppgifter och ledigheter. Det finns ingen millimeterrättvisa eftersom människor har olika arbetskapacitet, men man ska göra så gott man kan.

Han tycker också att såväl anställda som förtroendevalda ska uppleva chefen som trygg, pålitlig och absolut inte oberäknelig.

– Det innebär att försöka hålla sig lugn i alla situationer, också när man blir irriterad. Det är min uppgift som chef att svälja min irritation och vara så saklig, vänlig och korrekt som jag kan.

»Jag skulle ge mycket mer makt åt församlingarna att själva bestämma över sina angelägenheter.«

Han tror mer på att förankra beslut grundligt än på att besluta och informera.

– Jag tycker det är en förlegad syn på ledarskap att man först besluter och sedan informerar. Man når mycket bättre resultat genom att diskutera tillsammans. Ändå kommer det situationer då man måste våga fatta beslut som alla inte gillar.

Skulle ge församlingarna mer makt

Om det är något han skulle vilja förändra i kyrkan är det administrationen.

– Det är okej att kyrkoherden har mycket administration, men de anställda ska inte ha det. Det verkar vara en inneboende kraft i en organisation att dess administration ökar.

Han tror att man i kyrkan aktivt måste fundera på hur byråkratin ska minskas – medan man samtidigt minns att en plattare organisation samtidigt betyder att chefen får större makt.

– Jag skulle ge mycket mer makt åt församlingarna att själva bestämma över sina angelägenheter. Jag skulle ge församlingarna mer makt i relation till samfälligheten och stiften mer makt i relation till Kyrkostyrelsen.

Han tänker på dem som är anställda vid samfälligheterna och Kyrkostyrelsen och som har administrativa uppgifter som huvudsyssla.

– De föreslår i princip fina saker, men de tänker inte alltid på att vi i församlingarna inte kan sitta vid skrivbordet åtta timmar per dag och implementera allt, utan att det ofta skapar mer byråkrati hos oss.

Ett konkret exempel är Kyrkostyrelsens ekonomihanteringssystem Kipa, som alla församlingar – också de som redan hade bra och fungerande program – var tvungna att gå med i.

– Ett program som ska användas i hela kyrkan ska vara användarvänligt och snabbt. Men Kipa innebar att vi tvingades gå in i ett långsammare och mer svåranvänt program som förutsatte mycket mer jobb av alla anställda. Dessutom tvingades vi betala för att vara med i det.

Mats Lindgård ser med viss oro på församlingens framtid, men misströstar inte.

Kyrkan och församlingarna krymper. Hur handskas man med det?

– I Borgå är 80 procent av de svenskspråkiga fortfarande medlemmar. Men för tio år sedan var de 90. Varje år dör det fler än det döps, vi har ett minus i flyttrörelsen och fler utskrivna är inskrivna. Det är i viss mån psykiskt tungt att känna att man själv tillsammans med förtroendevalda, anställda och frivilliga medarbetare jobbar hårt och gör ett gott arbete och ändå går den övergripande utvecklingen i en negativ riktning. Men det är den verklighet vi lever i.

– Samtidigt: jag misströstar inte. Det sker väldigt mycket fint i församlingens olika verksamheter för barn, unga, familjer och vuxna, inom diakoni och mission, i gudstjänstliv och förrättningar. Också det här är vår verklighet, en positiv sådan. Jag förtröstar också på att allt vi gör ligger i Guds hand, och att det är på Guds uppdrag vi sköter vårt arbete.

Text och foto: Sofia Torvalds


Clas abrahamsson menar att samarbetet mellan kyrka och stat bara är naturligt i ett samhälle där drygt 75 procent av befolkningen hör till kyrkan

Det råder en ganska stor okunskap när folk ofta felaktigt talar om en statskyrka, säger notarie Clas Abrahamsson som menar att kyrka och stat i princip redan är åtskilda. 8.8.2013 kl. 10:03
Fredsduvan är symbolen för Ragnwei Axellies utställning som är en av programpunkterna under konstvandringen i den östnyländska skärgården.

En konstupplevelse i stillhet och natur är ledord när församlingarna i Lovisa och Pernå omarbetar traditionen med pilgrimsvandring. Resan rör sig mellan det estetiska och heliga – både bland amatörer och proffs. 4.8.2013 kl. 12:00
Pavel taska vill ägna hela sitt liv åt att leda människor närmare Jesus. FOTO: Johan Myrskog

Pavel Taska blev kristen på allvar då han var tonåring. Sedan dess har han vuxit allt djupare in i sin tro. Att arbeta med ungdomar i Ostrava i Tjeckien beskriver han som både utmanande och fantastiskt. 3.8.2013 kl. 12:00
Mary Nystrand har alltid ett handarbete på gång. Den här tröjan ska gå till en fyraåring på ett barnhem i Uganda som hon hittat på nätet.

Ord ligger henne varmt om hjärtat. Hon både diktar och bloggar och upplever en tid av omställning i sitt liv. 2.8.2013 kl. 13:12
Pieksämäkilägret bjöd på fantastisk gemenskap och fartfyllt program. FOTO: Johan Myrskog

Kyrkans ungdoms sommarläger i Pieksämäki samlade dryga 800 deltagare. Men för att göra ett läger möjligt krävs det en massiv insats av frivilliga. Frivilliga som med ett leende på läpparna ställer upp bakom kulisserna. 1.8.2013 kl. 15:01
Under åtta år bodde Märta Norrback i Kenya och huset här hemma är fyllt av minnen från missionärstiden. Bland annat en mössa gjord av apskinn och en korg av gräs. FOTO: Sara Ekstrand

Sedan ett halvt sekel tillbaka har Svenska Lutherska Evangeliföreningen skickat ut missionärer till Afrika. Men missionsverksamheten handlar inte längre bara om evangelisering och undervisning. 2.8.2013 kl. 10:45
Fortfarande går diskussionen het efter Päivi Räsänens uttalanden.

I kölvattnet av inrikesminister Päivi Räsänens tal på folkmissionsdagarna tidigare i juli visar debatten om vem som får säga vad inga tecken på att avta. 1.8.2013 kl. 18:00
På marknivå är San Clemente en medeltida basilika. 
FOTO: COLOURBOX

Den här kyrkan kan man läsa som en historiebok, lager för lager. Det är San Clemente som står i tur i KP:s serie om tidiga kristna kyrkor i Rom. 22.7.2013 kl. 11:55
Johan Sandberg besökte bibelfabriken i St. Michel. FOTO: Johan Sandberg

Fem och en halv miljoner biblar och annan litteratur med kristen koppling kommer varje år ut ur tryckpressarna i St Michel Print. Tryckeriet är det enda i Norden som kan trycka och binda böcker på tunnpapper. 21.7.2013 kl. 12:00
Förberedelserna är i full gång. Boris Salo får hjälp med berättandet av Håkan Streng och Lasse Hjelt. FOTO: Johan Sandberg

Efter två böcker om Markusevangeliet och några försök att berätta delar av det är kaplan Boris Salo i Jakobstad redo för nästa utmaning: Han ska berätta hela evangeliet. 20.7.2013 kl. 12:00
Målningen har lyckats bra, säger från vänster Tom Hellsten, Karel Kakko, Karl-Erik Westin och Ossi Väänänen. Sammanlagt har runt tio personer deltagit i Ingå församlings båtklubb. FOTO: Rolf af Hällström

Nästa vecka sjösätts Ingå församlings förbindelsebåt, upprustad av ett kunnigt gäng på tio frivilliga som samlats inom församlingens ”träffpunkt för gubbar”. – I en skärgårdsförsamling ska församlingen syssla med samma saker som medlemmarna, säger församlingspastor Tom Hellsten 19.7.2013 kl. 13:11
Den nyaste familjemedlemmen Shiro, en japansk spets, hjälper Heidi Finnilä att lätta på sitt kontrollbehov. Nu har det gått drygt tre år sedan hon drabbades av utmattningssyndrom. FOTO: Michaela Rosenback

I sex månader gick journalisten Heidi Finnilä omkring med svåra fysiska symptom. Läkarna hittade inget fel på henne och hon fortsatte att jobba. Tillslut insåg hon själv att problemet var psykiskt. 19.7.2013 kl. 09:45
Begravdes bygdens store son Anders Chydenius här under kyrkgolvet i Karleby sockenkyrka? Det får ett DNA-prov utvisa. FOTO: KARLEBY SVENSKA FÖRSAMLING/ TAINA LAMMINEN

Frågan om var stadens store son Anders Chydenius med säkerhet är begraven är ännu obesvarad i Karleby. Med hjälp av DNA-prover ska man nu försöka få svar på frågan. 18.7.2013 kl. 12:44
Inrikesminister Päivi Räsänen ryms inom kyrkans läroramar men väcker ändå starka känslor. FOTO: KP-arkiv/Christa Mickelsson

Inrikesminister Päivi Räsänen upplevs som en belastning både för sin kyrka och sitt parti. Men hennes uttalanden ryms inom kyrkans läroramar och i partiet finns ingen som har axlar breda nog att ta över. 18.7.2013 kl. 09:32
Efter fyra år som biskop säger Björn Vikström att han börjat förstå vad biskopens jobb går ut på. FOTO: Christa Mickelsson

Det har snart gått fyra år sedan Björn Vikström blev vigd till biskop för Borgå stift. Den 17 juli fyller han 50 år. 14.7.2013 kl. 12:00

– Men plötsligt kan sorgen hugga till i oväntade stunder, när man är som minst förberedd, säger Maria Eklund.

sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00
 – Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin.

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00

frågesport. Börja julen med att testa dina julkunskaper! Varför inte utmana en vän? Bland alla tävlande lottar vi ut Christa Mickelssons bok "Ett blodkärl som brast". 16.12.2020 kl. 10:05
Hilkka Olkinuora närmar sig julen som ett sinnestillstånd. Det skalar bort många måsten.

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14