Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta sekundär traumatisering på bordet.

Om hjälparen inte orkar hjälpa längre

SEKUNDÄR TRAUMATISERING.

Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har de
drabbats av sekundär traumatisering.

24.7.2022 kl. 19:03

Sekundär traumatisering är ett relativt okänt begrepp också bland dem som drabbats av det. Men symptomen känner de igen, för de är vanliga bland diakoner.

Symptomen är empatitrötthet eller att klienters berättelser stannar kvar och snurrar i huvudet. Och det är inte bara diakonerna som känner igen symptomen utan alla som jobbar med att möta människor med problem.

Ibland hör diakonerna väldigt hemska berättelser. Men de kan också ha en personlig relation till det de hör, som till exempel att en familjemedlem nyligen dött, som gör att de har svårt att släppa det de hört.

– Det finns en styrka i att sätta ord på det som är allmänt känt. Det är också viktigt att tala om saken, för många tror sig vara ensamma med känslorna, säger Olivia Franck.

Hon studerar till diakon på Novia i Åbo och har tillsammans med Ingrid Mutai i sitt slutarbete Priset av att bry sig om andra intervjuat åtta slumpmässigt valda diakoner från olika delar av Borgå stift.

– Diakonerna älskar sina jobb och att få stöda människor som samhället inte annars tar hand om och höra deras historier. Det upplevs som otroligt givande och det ger kraft att orka. Det är en ära att få jobba som diakon, säger Franck.

Under slutarbetets gång har de själva blivit mera positiva till att axla rollen som diakon.

Men de har också båda personlig erfarenhet att drabbas av sekundär traumatisering.

– När man jobbar med människor med trauman tar man på sig väldigt mycket själv. För man vill ju hjälpa, oavsett vilken typ av trauman de har. Människor som jobbar med att hjälpa andra har en väldigt stor empati. Det är positivt men det medför också en extra utmaning, säger Franck.

Hon har i flera år jobbat med flyktingar inom Röda Korset i England. Där talade man aktivt om sekundär traumatisering.

Ingrid Mutai har tidigare jobbat som missionär i Kenya.

– Jag jobbade mest med barn och ungdomar och hade inte så många traumaklienter. Men jag känner igen att jag drabbades av empatitröttheten, säger hon.

När man drabbas av sekundär traumatisering tryter energin och man börjar se klienterna mera som uppdrag än individer.

– Då handlar det om att sätta strukturer, hur mycket man jobbar, när man stänger av mobilen och sådant. Det behövs metoder där man gör så mycket så möjligt under arbetstid. På egen tid ska man gå ut och promenera, träffa vänner och göra sådant som ger energi, säger Olivia Franck.



Kan empatitröttheten vara en skyddsmekanism?

– Det är svårt att jobba som diakon om man inte har empati. Men man kan inte applicera allt det man hör på sig själv, man måste hålla distans. Då är det jättesvårt att dra gränser mellan att vara empatisk och att inte låta det gå för långt, säger Ingrid Mutai.

Det är också viktigt att diakonerna får förståelse av sina förmän, kyrkoherden eller diakoniförmannen, och de andra församlingsanställda för hur tungt det är att möta människor med olika problem gång på gång.

– En ökad medvetenheten om sekundär traumatisering skulle underlätta skuldkänslan över att vara empatitrött, säger Olivia Franck.

För att förebygga sekundär traumatisering har de utgått från fyra teman: organisations- och ledningsnivå, klientnivå och arbetsmängd, hur tron kan vara en förebyggande faktor och slutligen de egna metoderna.

– På organisations- och ledningsnivån kom det fram att personligheten hos ledaren avgör om ledningen uppfattas som ett stöd eller inte. Det är viktigt att förmannen känner igen symtomen hos sin personal. Det kan man jobba på. Det kollegiala stödet är väldigt viktigt och det fungerar vanligtvis, säger Ingrid Mutai.

– Man det kunde ges mera tid och skapas bättre strukturer i församlingar med bara en diakon, så att diakonerna kunde få debriefing på arbetstid, säger Franck.

Diakonerna har möjlighet att gå på arbetshandledning men det handlar mycket om eget initiativ.

På klientnivå kom det fram att arbetet som diakon är ganska gränslöst.

– Mängden klienter och problem tar aldrig slut och man ser inte alltid någon lösning. I svaren framkom att de ekonomiska problemen överväger, säger Mutai.

De vardagliga problemens stora andel var en överraskning.

– Vi hade tänkt mer på större trauman som brutala dödsfall, men det handlar mest om vardagliga möten med människor som fått problem och inte lyckas ta sig ur dem själva. Man träffar dem gång på gång, säger Franck.



Tron ger styrka och ställer frågor

Tron kan också förebygga sekundär traumatisering. Alla de intervjuade diakonerna sade att deras tro är en orsak till yrkesvalet. Men tron kan också vara en utmaning.

– Tron ger mening i arbetet. Men den kan också leda till moralisk stress när ens ideal inte går ihop med verkligheten. Frågan ”varför hjälper inte Gud den här människan när vi ber?” ställs ibland, säger Mutai.

Vetskapen om att det finns en hjälp som är större än den de kan ge är också viktig, både för diakonerna och för klienterna.

– Här kommer man också in på den moraliska frågan hur mycket ska man hjälpa och hur god man ska vara. Frågor som om man är en dålig kristen om man inte orkar träffa alla kommer också upp när man arbetar för något större. Gränslösheten är ett ständigt återkommande tema. Men för det mesta är tron något positiv och till hjälp i arbetet, säger Franck.

De egna metoderna handlar om ta hand om sin fysiska hälsa, äta och sova bra, att vara kreativ och handarbeta eller vara ute i trädgården eller läsa.

– När vi ställde frågan tänkte vi att diakonerna skulle svara vilka egna metoder de använder under arbetstid. Men alla nämnde bara vad de gör på fritiden. Det visar på dilemmat med balansen. De känner sig skyldiga om de går på en promenad under arbetstid fast det är viktigt att bearbeta klientmötena. Diakonerna är själva sina egna arbetsverktyg, och verktygen måste man underhålla, säger Franck.

De som jobbar ensamma i en liten församling på en liten ort känner mycket folk på orten som de också träffar utanför arbetstid.

– Ju mindre ort, desto större chans att de träffar klienter ute bland folk. Det är lite sorgligt att de undviker att gå till butiken eftersom de oroar sig för att träffa klienter som mår dåligt, säger Franck.

– För ensamma diakoner i en liten församling är det också en utmaning att de saknar kollegialt stöd. Det är inte samma sak att diskutera med en annan anställd. Därför uttryckte många en önskan att förmannen var mer förtrogen med deras arbete, säger Mutai.

Hur stort problem sekundär traumatisering är har de inte undersökt.

– Vi utredde inte om de drabbats, utan vi såg på hur man ska förebygga det, säger Mutai.

Text och foto: Johan Sandberg


Esbokören Furorna uppträder iförda munskydd.

körsång. Den här hösten får församlingarnas körer fundera på om de kan öva trots smittorisken. En del ställer in, andra sjunger i mindre grupper, vädrar och håller avstånd. 2.9.2020 kl. 09:06
Daniela Strömsholm är musikledare i Matteus församling. Hennes favoritplats i stan: "I mina löpskor på Blåbärslandet, med utsikt över vattnet och Helsingfors. Där uppfylls jag av tacksamhet och frihet och känslan av att det här är min stad."

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01
Det går att spara pengar genom att laga maten själv, storhandla och lägga upp ett basförråd av matvaror. Att laga mat är något man lär sig genom att pröva sig fram – våga testa!

studieliv. För många innebär studietiden att man flyttar hemifrån och ska lära sig att få vardagen i det egna hemmet att fungera. Marthaförbundets ekonomirådgivare Mia-Maja Wägar tipsar om hur man styr upp vardagen. 2.9.2020 kl. 00:01
Biträdande justitieombudsman Pasi Pölönen ansåg inte att det var problematiskt att församlingen informerade om konfirmandundervisningen i skolan, eftersom det inte var frågan om en religiös tillställning eller religionsutövning.

religionsfrihet. Justitieombudsmannen har tagit ställning till flera frågor gällande religionsfrihet i skolorna som väckts av ateistföreningen Uskonnottomat Suomessa. 28.8.2020 kl. 12:51
Johan Candelin bor i Karleby men är nyutnämnd biskop i Myanmar. Biskop Bo-Göran Åstrand ser odramatiskt på arrangemanget.

biskop. Domkapitlet i Borgå har på Johan Candelins egen begäran återkallat hans prästrättigheter. – Jag kan inte vara präst i en kyrka och biskop i en annan, säger han. Biskop Bo-Göran Åstrand ser logiken i det ovanliga arrangemanget. 27.8.2020 kl. 11:55
Kyrkoherdetjänsten i Kyrkslätts församling har förklarats ledig att söka.

domkapitlet. Kyrkslätts svenska församling söker en kyrkoherde, Houtskärs kapellförsamling en kaplan. Yvonne Terlinden söker kaplanstjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Bland annat de här nyheterna kommer från domkapitlets sammanträde den 25.8. 26.8.2020 kl. 10:31
"Jag tycker inte det är min roll att göra dokumentärfilm någonstans i ett afrikanskt land. Jag tycker snarare att för en vit, nordisk journalist är det viktigt att göra nyhetsbiten och det rent journalistiska. Att rapportera hem på rätt sätt, snarare än att komma dit och berätta någon annans historia", säger Hanna Nordenswan.

afrika. Första gången hon landade i ett afrikanskt land upptäckte hon två saker: hur lite hennes bild av kontinenten hade att bygga på, och ett intresse för dokumentärer. Sedan dess har Hanna Nordenswan hört gripande berättelser på många platser i världen. Men de intervjuer som betyder mest har hon gjort i sin egen familj. 21.8.2020 kl. 16:38

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21
Hilja Risku och Isabel Hanna
har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19
Jutta Urpilainen var den första kvinnan att leda SDP. Nu är hon Finlands första kvinnliga kommissionär.

profilen. – Livet är en gåva jag är tacksam för. Om kvällarna stannar vår familj upp inför den och det känns naturligt att be en gemensam aftonbön tillsammans med barnen. 20.8.2020 kl. 00:00
Vad blir viktigt i ett liv som lika gärna kunde ha tagit slut? Christa Mickelssons självbiografiska bok "Ett blodkärl som brast" beskriver livet efter en massiv hjärnblödning.

Bok. – Ibland känns det som om jag fått ett nytt liv, säger Christa Mickelsson. För tre år sedan kunde hon endast ljuda några vokaler och inte skriva alls. En massiv hjärnblödning har tvingat henne att lära sig allt på nytt. Nu ger hon ut en bok, en bok hon skrivit helt själv. 19.8.2020 kl. 08:48
Många saknar ett språk för att tala om sina naturupplevelser, upptäckte David Thurfjell.

Kultur. Det finns något andligt över nordbornas naturupplevelser, märkte religionshistorikern David Thurfjell. Många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan upplever i stället att naturen är en plats som ger dem utrymme för existentiella tankar och känslor. 18.8.2020 kl. 19:53
Höstdagarna brukar varje allhelgonahelg samla ungdomar från hela Svenskfinland.

Höstdagarna. Ungdomsfestivalen Höstdagarna skulle ha firat 70-årsjubileum vid allhelgonahelgen, men ställs in på grund av coronaviruspandemin. 18.8.2020 kl. 09:07

Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00
Sofia Torvalds är redaktör.

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53
Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska
församingsgemenskapen i Munsala.

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33
Kyrkoherde Mats Björklund tycker det är viktigt att en utredning görs så man vet vilka alternativ man har.

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15