Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

Sara Torvalds: ”Efter 2000 år är vi fortfarande samma människor”

profilen.

Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition.

22.7.2022 kl. 15:00

Översättaren och journalisten, katolska Sara Torvalds, 51, är ny ordförande för Ekumeniska rådets sektion för finlandssvensk ekumenik.

Till vardags har hon nyligen återvänt till medier och journalistik efter många år enbart i sin egen översättningsbyrå. Efter jobb på Finska Notisbyrån för över 20 år sedan är hon nu tillbaka bland nyheter, på Yle.

Varför återvände du till medierna?

– Jag tror starkt på public service och på ett Yle som fungerar för oss alla. Just nu är den stora kampen mot alla de lögner som sprids. Hela det här post-fakta-samhället går emot allt jag tror och vill. Jag vill fatta beslut på rationella grunder, på information och fakta och inte på flum och framför allt inte på någons personliga ideologier.

Någon skillnad på nyhetsjobbet då och nu?

– Det är förvånansvärt lika. Men det kan bero på att den första kväll jag jobbade på Yle var dagen då kriget i Ukraina hade börjat. Jag hade den erfarenhet som behövdes den dagen. Förra gången jag jobbade med nyheter var det krig i Jugoslavien så jag vet hur det är när det är krig i Europa. Men också att det kommer att bli fred igen en dag. Vi har sett det här förut. Men någon ung inhoppare som kommer mitt i studierna på Soc-o-kom kan uppleva det som skrämmande.

Medierna ger en ganska kritisk bild av just den katolska kyrkan. Hur hanterar du det?

– Oftast bara med en suck. Jag har ju vant mig.Men jag är alltid en optiminst och vädrar morgonluft där också. Men ofta är det ju bara rubriker om den katolska kyrkan kring övergrepp, eller av påven på resa någonstans, om det finns ”bra bilder” och det inte har hänt någonting viktigare … Ibland skulle man gärna se mer om det goda kyrkan gör. I många länder drivs de bästa skolorna och sjukhusen av katolska ordnar. Visst kan präster begå övergrepp, men bland kyrkans omkring 400 ooo präster finns det också de som inte gör det.

Hur viktig är ekumeniken för er katoliker, som anser er vara ”först och äldst”?

– I Finland får vi höra att att vi är modell för ekumeniken. Vi samarbetar så bra med de andra kyrkorna att tre kyrkors biskopar träffar påven i Rom varje år i samband med Henriksdagen. Vårt land är helt unikt i världen där. Svenska biskopar, inte reser de dit på samma sätt.

"Under de senaste tio åren har man kanske lärt sig att se att det kanske for någonting med badvattnet i reformationen i alla fall "

Ni har en lång, djup teologisk tradition. Finns det ekumenisk respekt för den?

– Den blir mer och mer ömsesidig. I den tidiga ekumeniska rörelsen fanns en massa onödigt tjafs om att vi är ”skökan från Babylon”. Många köpte tidigare generationers fördomar och hittade inte ens på egna nya. Under de senaste tio åren har man lärt sig att tvätta glasögonen lite. Och ser att det kanske for någonting med badvattnet i reformationen i alla fall och att någonting inom vår kyrka kanske kan vara en bra idé.

Vad har du själv lärt dig genom ekumeniken?

– Genom skapelsen är vi alla bröder och systrar. Om somrarna brukar jag gå i den ortodoxa kyrkan i Hangö och där känner jag mig hemma i liturgin. I många frikyrkor upplever jag en omedelbarhet och en förtröstan på den helige Ande som jag tycker är viktig att komma ihåg;
utan Anden blir det ingenting.

Varför har du landat i de här gamla kyrkorna?

– För kontinuiteten. Jag tror inte det är meningen att vi ska uppfinna hjulet på nytt. Traditionen behövs för att hålla oss i ett slags fåra så inte tolkningarna far iväg med oss. Man tänker sig ibland att människan har förändrats på 2000 år, men det har vi inte alls.

Jan-Erik Andelin


Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34

ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt. 22.3.2023 kl. 18:00

eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Clas Abrahamsson ska utreda en ändring i församlingsstrukturerna i Korsholms kyrkliga samfällighet. Dessutom utannonserade domkapitlet i måndags kyrkoherdetjänster i Pedersöre och i Solf. 22.3.2023 kl. 11:12

UTANFÖRSKAP. Som barn fick Agneta Lavesson höra av sina föräldrar att hon var en olyckshändelse och att de inte velat ha några barn. De levde ett isolerat liv på den skånska landsbygden och Agneta förbjöds ha kontakt med andra barn. 23.3.2023 kl. 12:00

profilen. Axel Vikström är forskare vid Örebro universitet. Vårt sätt att skildra de superrika bidrar till att normalisera ekonomisk ojämlikhet, säger han. 21.3.2023 kl. 18:50

riksdagsvalet. Kyrkpressen träffade SFP:s Anna-Maja Henriksson och KD:s Peter Östman, vars partier är de populäraste inom kyrkan på svenska. Dubbelintervjun slutade i att regeringens företrädare gav oppositions­ledamoten en kram. 20.3.2023 kl. 19:00

FINANSFÖRVALTNING. Förvaltningsdirektören kan inte svara på varför Helsingfors kyrkliga samfällighet förvaltar medel genom finansvärdepapper i Schweiz. 16.3.2023 kl. 16:10

Konfirmander. Under det första coronaåret 2020 sjönk antalet deltagare i konfirmandundervisningen i evangelisk-lutherska kyrkan, men 2021 vände trenden, en trend som fortsatte under 2022. 15.3.2023 kl. 18:16

KYRKOHERDETJÄNST. – Det kan ju hända att vi har den ansökningskulturen i Pedersöre av att man avvaktar och ser vad som händer, säger biskop Bo-Göran Åstrand om att ingen sökte den lediganslagna kyrkoherdetjänsten i Pedersöre församling. 14.3.2023 kl. 19:43

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32