My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

My Ström fascineras av temat att bekänna och möta sina inre havsmonster, som i bibelberättelsen om Jona

Personligt.

– Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström.

7.7.2022 kl. 19:58

För My Ström, diakon i Mariehamns församling, var isoleringen under pandemiåren svår.

– Jag bodde ensam och vid en punkt började jag undra om jag fortfarande fanns, säger Ström.

Vi människor behöver andra ansikten att spegla oss i.

I brist på andra ansikten började hon göra videor som hon tittade på och påmindes om att hon är en riktig person.

– Det var något sunt också för mig att se vem jag är, hur jag låter och ser ut. Ibland kan man ju bli lite osäker eftersom man bara ser sig själv från insidan hela tiden.

– Det var ju också zoom-mötenas och videouppgifternas tidsålder vilket förde en massa jobbigt med sig, men för mig även mycket bra.

Hon gjorde en yogalärarutbildning online, genomförde otaliga konstkurser och satt på sena kvällar och hade morgonmöten med amerikaner och talade om jungiansk drömtydning.

– Så småningom började jag också vlogga. (Videoblogg, ofta förkortat vlogg, är en typ av blogg baserad på periodiskt postade videoinlägg istället för textinlägg.)

Kyrkpressens sajt vloggar My Ström om liv, kyrka, tro och livsåskådning med fokus på det personliga.

Vilken är din favoritperson i Bibeln, om man inte får säga Jesus?

– Jona. Han är så mänsklig i sin rädsla och ovilja att göra det svåra som krävs av honom. Och kanske ännu mer igenkänning är det i hans irritation över att folket sedan faktiskt omvänder sig och skonas istället för att straffas.

Hon tycker mycket om temat att bekänna och möta sina inre havsmonster.

– Och låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen. Kallelse är också något som fascinerar mig. Att säga sanningen fast man inte vet om det är rätt och man kanske hamnar i skiten, att följa sin intuition och magkänsla fast man kanske egentligen inte vill eller vågar.

Vilken är din favoritverksamhet i församlingen?

– Nattvarden. Mycket av församlingens andra verksamhet kan man hitta också på sekulärt håll – man kan gå till coacher för att få stöd, både gifta sig och begravas utan präst. Man kan vara med i pensionärs- eller samtalsgrupper och sjunga i kör.

Hon säger att i nattvarden möts det osynliga och vardagen.

– Det är hela skillnaden. Det är också praktisk handling, här tar jag emot Jesus, jag behöver inte fundera över vad det betyder, jag gör det bara, med min kropp, här får jag min nåd.

Hur kom det sig att du började jobba på Åland?

– Jag kommer från Malmö och bodde där de första tjugo åren av mitt liv. När jag sedan flyttade hemifrån, gjorde jag det så långt bort jag bara kunde. Två timmar flyg norrut upp in i Norrlands skogar och spenderade ett år i en liten by utanför Örnsköldsvik. Efter det drog jag österut över havet och hamnade i Finland.

– Att jag sedan hamnade på Åland var ett märkligt sammanträffande. På en och samma dag sade plötsligt tre vitt skilda personer att jag kanske borde söka en diakontjänst som hade lediganslagits i Mariehamn.

My Ström hade bott elva år i Finland.

– I sanningens namn så ville jag nog bort de sista åtta av de åren. Men livet hände. Jag skulle bara ”göra det här projektet, försöka mig på den här relationen, testa det här jobbet, göra klart den här utbildningen”. Vips hade ett halvt liv gått förbi. Finland är ett svårt land för en utlänning. Kanske främst på grund av språket men också något annat mer oidentifierbart.

Saknar du Sverige?

– Det gör jag nog, men frågan är om jag inte mer saknar ett hem och känslan av att höra hemma.

Sedan tjugoårs ålder har My Ström flyttat runt.

– Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Hur skiljer sig Åland från Sverige?

– Det är det svårt att sätta fingret på. Men det är absolut klart och tydligt att Åland och Sverige är olika länder och olika folk, fast det på ytan kan se väldigt lika ut. Ålänningarna har en stark identitetskänsla och stolthet över den. Det tycker jag inte att svenskarna har på samma sätt. På Åland får man en känsla att där ön tar slut och havet börjar, slutar världen.

– I Malmö får man känslan att Europa och världen är runt hörnet, för att inte tala om den otroliga mixen av kulturer och människor.

Vad vloggar du helst om?

– Jag talar helst om saker som har en verklig förankring och som folk förhoppningsvis kan relatera till. Jag tycker om att dela mina tankar och mitt liv.

Vad vloggar du inte om?

– Jag är inte mycket för lösryckt teori. Av den anledningen har nog filosofi och i ärlighetens namn, viss teologi alltid irriterat mig. Jag håller mig också noggrant undan för att snacka om sånt jag inte vet något om. Jag vill tala av erfarenhet.

Vad är det bästa med ditt jobb i församlingen?

– Att jag på arbetstid får ägna mig åt att försöka vara en god medmänniska och göra mitt bästa för att hjälpa människor.

Vad gör du i sommar?

– Städar ur lägenheten och förbereder mig mentalt på att återvända till Sverige efter femton år i landsflykt!

Text: Christa Mickelsson


KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39