My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

My Ström fascineras av temat att bekänna och möta sina inre havsmonster, som i bibelberättelsen om Jona

Personligt.

– Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström.

7.7.2022 kl. 19:58

För My Ström, diakon i Mariehamns församling, var isoleringen under pandemiåren svår.

– Jag bodde ensam och vid en punkt började jag undra om jag fortfarande fanns, säger Ström.

Vi människor behöver andra ansikten att spegla oss i.

I brist på andra ansikten började hon göra videor som hon tittade på och påmindes om att hon är en riktig person.

– Det var något sunt också för mig att se vem jag är, hur jag låter och ser ut. Ibland kan man ju bli lite osäker eftersom man bara ser sig själv från insidan hela tiden.

– Det var ju också zoom-mötenas och videouppgifternas tidsålder vilket förde en massa jobbigt med sig, men för mig även mycket bra.

Hon gjorde en yogalärarutbildning online, genomförde otaliga konstkurser och satt på sena kvällar och hade morgonmöten med amerikaner och talade om jungiansk drömtydning.

– Så småningom började jag också vlogga. (Videoblogg, ofta förkortat vlogg, är en typ av blogg baserad på periodiskt postade videoinlägg istället för textinlägg.)

Kyrkpressens sajt vloggar My Ström om liv, kyrka, tro och livsåskådning med fokus på det personliga.

Vilken är din favoritperson i Bibeln, om man inte får säga Jesus?

– Jona. Han är så mänsklig i sin rädsla och ovilja att göra det svåra som krävs av honom. Och kanske ännu mer igenkänning är det i hans irritation över att folket sedan faktiskt omvänder sig och skonas istället för att straffas.

Hon tycker mycket om temat att bekänna och möta sina inre havsmonster.

– Och låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen. Kallelse är också något som fascinerar mig. Att säga sanningen fast man inte vet om det är rätt och man kanske hamnar i skiten, att följa sin intuition och magkänsla fast man kanske egentligen inte vill eller vågar.

Vilken är din favoritverksamhet i församlingen?

– Nattvarden. Mycket av församlingens andra verksamhet kan man hitta också på sekulärt håll – man kan gå till coacher för att få stöd, både gifta sig och begravas utan präst. Man kan vara med i pensionärs- eller samtalsgrupper och sjunga i kör.

Hon säger att i nattvarden möts det osynliga och vardagen.

– Det är hela skillnaden. Det är också praktisk handling, här tar jag emot Jesus, jag behöver inte fundera över vad det betyder, jag gör det bara, med min kropp, här får jag min nåd.

Hur kom det sig att du började jobba på Åland?

– Jag kommer från Malmö och bodde där de första tjugo åren av mitt liv. När jag sedan flyttade hemifrån, gjorde jag det så långt bort jag bara kunde. Två timmar flyg norrut upp in i Norrlands skogar och spenderade ett år i en liten by utanför Örnsköldsvik. Efter det drog jag österut över havet och hamnade i Finland.

– Att jag sedan hamnade på Åland var ett märkligt sammanträffande. På en och samma dag sade plötsligt tre vitt skilda personer att jag kanske borde söka en diakontjänst som hade lediganslagits i Mariehamn.

My Ström hade bott elva år i Finland.

– I sanningens namn så ville jag nog bort de sista åtta av de åren. Men livet hände. Jag skulle bara ”göra det här projektet, försöka mig på den här relationen, testa det här jobbet, göra klart den här utbildningen”. Vips hade ett halvt liv gått förbi. Finland är ett svårt land för en utlänning. Kanske främst på grund av språket men också något annat mer oidentifierbart.

Saknar du Sverige?

– Det gör jag nog, men frågan är om jag inte mer saknar ett hem och känslan av att höra hemma.

Sedan tjugoårs ålder har My Ström flyttat runt.

– Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Hur skiljer sig Åland från Sverige?

– Det är det svårt att sätta fingret på. Men det är absolut klart och tydligt att Åland och Sverige är olika länder och olika folk, fast det på ytan kan se väldigt lika ut. Ålänningarna har en stark identitetskänsla och stolthet över den. Det tycker jag inte att svenskarna har på samma sätt. På Åland får man en känsla att där ön tar slut och havet börjar, slutar världen.

– I Malmö får man känslan att Europa och världen är runt hörnet, för att inte tala om den otroliga mixen av kulturer och människor.

Vad vloggar du helst om?

– Jag talar helst om saker som har en verklig förankring och som folk förhoppningsvis kan relatera till. Jag tycker om att dela mina tankar och mitt liv.

Vad vloggar du inte om?

– Jag är inte mycket för lösryckt teori. Av den anledningen har nog filosofi och i ärlighetens namn, viss teologi alltid irriterat mig. Jag håller mig också noggrant undan för att snacka om sånt jag inte vet något om. Jag vill tala av erfarenhet.

Vad är det bästa med ditt jobb i församlingen?

– Att jag på arbetstid får ägna mig åt att försöka vara en god medmänniska och göra mitt bästa för att hjälpa människor.

Vad gör du i sommar?

– Städar ur lägenheten och förbereder mig mentalt på att återvända till Sverige efter femton år i landsflykt!

Text: Christa Mickelsson


Med sin bok vill Jennifer Granqvist öppna en dialog om religiöst trauma.

RELIGIÖST TRAUMA. Hon har vuxit upp i en religiös miljö, där hon utvecklade en posttraumatisk stress. Men trots att hon försökt har Jennifer Granqvist inte förlorat sin tro. Tvärtom – tron har blivit starkare. 15.11.2023 kl. 15:17
Rolf Steffansson konstaterar att det sker en ekonomisk polarisering mellan församlingarna.

KYRKOMÖTET. Den 6 till 10 november har kyrkomötet sammanstrålat i Åbo. Rolf Steffansson är ett av de ombud som varit på plats under sittande kyrkomötets sista plenum. 10.11.2023 kl. 12:04
Sara Mikander och Catharina Englund framhåller att det inte finns något trauma som är så stort att det inte finns någon hjälp att få. Det finns alltid hjälp.

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20
Ärkebiskop Tapio Luoma, biskop Bo-Göran Åstrand och Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus diskuterade krig och ekonomi, bland mycket annat.

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52
Karin Westerlund studerar kulturforskning och folkloristik vid Helsingfors universitet. Är en av bloggarna på kyrkpressen.fi/andetag

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00
I Upptäcktsresor inåt möts Robin Nyman från Jakobstad och Sofia Torvalds från Esbo.

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00
Elisabeth Stubb är aktuell med boken ”Öken, vatten och snö – vägen genom Israel” (Fontana
Media).

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38
I panelen som diskuterade jubileumsboken satt Ida-Maria Sola, Robert Lemberg, Susanna Landor, Alaric Mård. och Maja-Stina Andersson-Tapola.

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29
Biskoparna kräver svar av SLEY och Folkmissionen

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54
– Min erfarenhet är att förluster och lidande har hjälpt mig att uppskatta livet på ett annat sätt än om jag bara hade haft det lätt i livet, säger Chris Gullmans,

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38
Till hösten har biskoparna gett ut en liten bok om bön.

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30