Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

"Jag hoppas alla tar danssteg på väg till bilen!"

sommarteater.

När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de.

29.6.2022 kl. 19:30

Till vardags jobbar Christer Romberg som ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling, medan Mikaela Ståhl-Kokkola är barnledare i Kyrkslätts svenska församling.

Men i sommar kommer båda att stå på scen i Broadway-musikalen All shook up vid Raseborgs sommarteater. Det känns både pirrigt och underbart.

– Jag tänkte att jag måste testa någonting nytt, jag behövde något efter den långa coronatiden. Jag gick på audition, jag fick en roll – och sen var jag tvungen att kolla på Youtube vad jag riktigt skulle vara med om! säger Mikaela Ståhl-Kokkola.

I sommar ska hon spela Sylvia, som driver en bar där det händer ett och annat. Christer Romberg spelar Chad – en kille som åker på motorcykel in i en stad och ställer till med saker.

– Det ska vara roligt att spela en bråkstake! I riktiga livet är det ganska tvärtom, säger Christer Romberg.

Båda två längtar efter att stå på scen och sjunga efter en lång period av coronaisolering. De poängterar att All shook up inte är något man lär sig i en handvändning.

– Jag skulle våga påstå att det här är bland det mest utmanande och krävande som Raseborgs sommarteater någonsin gjort. Det är ett Broadway-arrangemang och vi är en amatörteater. Det krävs jättemycket av ensemblen, av alla. Det är en jättekrävande pjäs, säger Romberg.

– Vi kommer att ro det iland, men det är ett maffigt paket.

Mikaela Ståhl-Kokkola övar stämmor med hjälp av stämfiler som kapellmästaren fixat åt dem – hon känner sig inte så säker på att läsa noter.

– Jag har märkt att det är utmanande av öva koreografi skilt och sångerna skilt. Sen när man ska sätta ihop dem är det inte så lätt längre, säger hon.

– Men jag har lärt mig att ha lite mer nåd för mig själv. Kanske det viktiga är att jag sjunger någonting och inte sjunger falskt – det behöver inte vara perfekt.

Bara människor allihopa

Som ungdomsarbetsledare är Christer Romberg van vid att vara med på konfirmandläger och barnläger om somrarna. Också Mikaela har flera lägerveckor inprickade i Kyrkslätt. Den här sommaren har pusslet varit extra krävande eftersom det också gällt att få in övningar och föreställningar i Raseborg.

– Jag tycker mycket om läger. Det är så tydliga ramar: en början och ett slut, och däremellan får du uppleva en massa roliga saker. Det känns likadant med den här produktionen, säger Christer Romberg.

Mikaela Ståhl-Kokkola säger att gemenskap och musik är något som svetsar samman människor också på hennes arbetsplats – liksom nu på scen. De vill båda normalisera det att de jobbar i församling – klart en församlingsanställd kan vara med i en musikal!

– Det finns kanske förhandsuppfattningar om oss som jobbar i kyrkan. Men vi är ju bara människor allihopa, säger Christer Romberg.

Han avslöjar också att musikalen slutar med kyrkbröllop för flera av dem som är med.

Danssteg på väg till bilen

Mikaela Ståhl-Kokkola hoppas att de ska kunna förmedla den glädje och energi de själva känt under repetitionerna vidare till alla som ser pjäsen.

– Jag hoppas att de ska få känna av samma glädje, och kanske ta några danssteg på väg till parkeringen.

– Jag kompar Mikaela fullständigt, säger Christer Romberg.

– Det här är första sommaren efter flera tunga coronaår. Vi vill dela glädjen över att livet segrar.

Premiär blir det i slutet av juni, och sista föreställningen spelas den 7 augusti. På bara en dryg månad är allt över.

– Hela våren har jag njutit av att få repetera och träffa människor och vara social. Och av att lära mig nya saker. Jag kan inte dansa, säger Christer Romberg.

Själv har han spelat och sjungit i Raseborg en gång tidigare, för åtta år sedan. Mikaela Ståhl-Kokkola har aldrig spelat sommarteater förr.

– Jag har tyckt om musiken och gemenskapen. Jag har fått mycket förståelse och uppmuntran också av mina kolleger i församlingen i Kyrkslätt. De säger att de ska komma till Raseborg med stora plakat och skyltar och ha picknick innan! säger hon.

Sofia Torvalds


BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32