– Jag försöker hitta unga människor som skulle vara lämpliga för utbildningen, och jag har också mycket kontakt med medier för att kratta vägen för de här skribenterna.
Ska skribenterna vara kristna?
– Det är inget vi ställer som ett krav, men inledningsvis har vi plockat folk till kursen särskilt via kristna kanaler. Det är en skrivarutbildning och en utbildning i att tänka kring samhälle. En del av innehållet handlar om att skribenterna ska få ett kristet perspektiv på saker, men vi söker i första hand duktiga människor.
Vad är målet med utbildningen?
– Det finns tre saker vi vill uppnå. En är att långsiktigt jobba för en bra bild av Svenska kyrkan i media. Svenska kyrkan har genom åren fått mycket dålig press som i väldigt hög grad bygger på okunskap och fördomar. Så tanken är att om tio år finns det någon på varje redaktion som vet någonting om kyrkan.
– En annan poäng är att försöka tänka kring kristen identitet i åldern 20–30, genom att fokusera på en liten men synlig målgrupp.
– Men det viktigaste – och det som gjorde att jag gick igång på projektet och flyttade till Sverige – är att vi försöker göra något åt det otroligt polariserade och destruktiva debattklimat som finns i media. Vi vill lära de här människorna att gå in i ett offentligt samtal med en tanke om ansvar för hela debatten, inte bara den egna positionen.
Är debattklimatet i Sverige mer polariserat än i Finland?
– Jag följer inte med debatten i Finland lika noggrant som jag följer den svenska, men i Sverige är den extremt polariserad. Den är mycket frän och folk skriver sådant de själva vet att inte är sant. Man förenklar saker in absurdum bara för att göra en poäng. Också medierna själva upplever det som en krissituation och är glada över att Svenska kyrkan försöker göra något åt det.
– Kanske det jag lärt mig av mina egna misstag är att man aldrig vinner någonting på att hacka på sådant som verkligen är genuint viktigt för människor. Foto: Matilda Audas Björkholm
Du har själv sysslat en del med opinionsbildning. Vilka diken har du trillat i?
– Kanske det jag lärt mig av mina egna misstag är att man aldrig vinner någonting på att hacka på sådant som verkligen är genuint viktigt för människor. Att gå i debatt eller konflikt leder inte så långt. Men klarar man av en mellanposition eller en tredje position kan man komma vidare.
Du sa att Svenska kyrkan dras med gamla fördomar. Men vår uppfattning i Finland är kanske att sekulariseringen i Sverige gått så långt att man glömt fördomarna mot kyrkan.
– Ja, så är det. Det är inte så att vi vänder en trend utan vi hoppar på en, och vill förlänga och förstärka den. I Sverige är det tudelat. Å en sidan är det väldigt många som börjar bli kulturchefer och kulturskribenter som hör till en generation som är betydligt positivare till kyrka och kristen tro än de som fanns där tidigare. Men sedan finns det en annan grupp som inte bara är ointresserad, utan inte vet ett dyft. I Finland har de flesta gått skriftskola och har någon slags personlig erfarenhet av kyrkan, bättre eller sämre.
– Finland är väldigt annorlunda. Där finns den gamla kulturradikalismen, och en massa människor med personliga, negativa erfarenheter av kyrkan är aktiva inom medierna. Där ligger Finland lite efter utvecklingen i Sverige. Men i Sverige är andlighet och specifikt kristendom – och till och med Svenska kyrkan – lite inne. Det har verkligen svängt. Kyrkan är lite yrvaken inför det här, för man är så van att vara underdog och missförstådd. Också därför behövs den här utbildningen.
--------------
Patrik Hagman
GÖR: Teolog och författare. Projektledare för en utbildning för opinionsbildare i Svenska kyrkan.
FAMILJ: Hustrun Emma Audas, som också är teolog och jobbar som pilgrimspräst i Svenska kyrkan.
INTRESSEN: ”Jag är extrem kyrknörd: sjunger i kyrkokören, är kyrkvärd och sitter i församlingsråd. Jag försöker lära känna min nya hemstad Vadstena bättre.”
Läs Hagmans nya kolumn här: "Kyrkan måste våga vara den som går före i kampen mot distraktionerna"