Många av dagens ledare inom kyrkan har haft Anna-Lisa Nylund-Nyström som sin ungdomsledare i Borgå. Men minnesplatsen över hennes arbete bland barn och unga kom att bli i en småstad, Viljandi i Estland.

Hon gav sin gåva till Viljandi – men i den lilla estniska staden vet ingen vem Anna-Lisa var

BORGÅ.

Hon var en legendarisk ungdomsledare för många årgångar av unga i Borgå. Inför sin död hade hon gett en gåva till människor i Estland – för vilka hon var helt okänd.

9.6.2022 kl. 10:46

– Det gick precis som det skulle. Mamma skulle vara såå lycklig och stolt om hon skulle se det här! säger Anne Nylund.

Jaani kirik, Johanneskyrkan i Viljandi i Estland, har fått en lekhörna för barn. Ledaren för församlingens barn- och familjearbete Mirjam Tiitus är glad åt pengarna som kom från Finland, likaså hennes man, kyrkoherden Marko.

Men i Viljandi i mellersta Estland känner ingen i dag den som hade stipulerat om gåvan.

Det var Anna-Lisa Nylund (senare Nyström), legendarisk ungdomsledare i Borgå under 70- och 80-talet, som hade sett till att det blev så. Det var efter att för länge sedan ha lärt känna någon i Viljandi efter ett handbollsutbyte med Borgå, som är stadens vänort i Finland.

– Sexton år innan hon dog lämnade hon över ett kuvert till mig med alla våra, hennes barns namn utanpå. Och så sade hon att när hon har dött så får vi öppna det, säger Anne Nylund.

År 2018 gick hennes mamma Anna-Lisa bort, 82 år gammal, efter att under de sista åren ha varit minnessjuk.

– Mitt i sorgen, medan tårarna rann, öppnade jag kuvertet – och började gapskratta. ”Nää-ä, nu har hon hittat på något projekt igen!”

Anna-Lisa Nyström bodde inte längre i Borgå, men i brevet hade hon skrivit att det var där hon ville bli begravd. Till begravningen skulle man bara få ta en ensam ros, övriga blomsterpengar skulle i stället gå till ”söndagsskolan i Viljandi”.

Akvarium, kuddar, ritgrejer och spel i barnhörnan i Viljandi kyrka.

– Den vintern åkte mina bröder och jag ner dit och visade foton på henne: ”Känner ni den här tanten?” Men ingen gjorde det.

Lekhörnan invigdes 2020, men först i år har de anhöriga för pandemins skull kunnat besöka Jaani församling för att se hur det blev.

”Alltid någonting på gång”

Anna-Lisa Nylund-Nyström var legendarisk, en hängiven ungdomsledare som fanns till för alla, i vått och torrt. Hennes ungdomssamlingar i Borgå var välbesökta, speciellt onsdagskretsen drog fullt hus.

Och på stan pågick ofta någon av Anna-Lisas många insamlingar.

– Med mamma var det någon säätö (något arrangemang) hela tiden. Jag har varit med om att föra insamlade pengar till Tallinn och Riga. En gång samlade hon in gamla glasögon och en annan gång saxar för unga kvinnor i Tanzania som skulle bli sömmerskor. På Mellangatan i Borgå visste alla om Anna-Lisas insamlingar...

Hur hon lyckades få med alla saxarna på flyget till Afrika för att leverera dem i sam­råd med Kerstin och Erik Vikström, tidigare mis­sio­närer, det minns Anne Nylund inte.

Från BB direkt på läger

Anna-Lisa Nylund-Nyström var född 1936 i Helsingfors som helt finskspråkig och bytte till svenska först som krigsbarn i Sverige.

Sedan början av 1960-talet arbetade hon i församlingen i Borgå, och det involverade också ständigt familjen hemma i Svartså.

– Sju dagar efter att jag hade blivit född for hon från BB till något barn- eller skribaläger och tog mig med. Från det var jag med, säger Anne Nylund.

Många somrar förflöt på Houtskär dit man åkte med buss den 1 juni och sedan var där så gott som hela sommaren med alla läger. Man vinkade av konfirmander och tog emot nya, minns Anne Nylund.

– Mammas tro var jättejordnära. Hon var den som levde som hon lärde. Det var liksom fint med henne.

"Kärleken upphör aldrig", står det på minnesplattan i Viljandi kyrka.

Jan-Erik Andelin


Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet