Doris Ståhl gillar att pyssla med blommor.
Doris Ståhl gillar att pyssla med blommor.

Under kriget: Man måste leva dagen som den kom

livshistoria.

102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det.

27.5.2022 kl. 16:27

Doris Ståhl är 102 år gammal, och fyller 103 i oktober, om hon får leva. Sedan några år tillbaka bor hon på ett vårdhem i Kvisbacka i Esbo, men hon växte upp i Överby i Kyrkslätt.

– När jag gick i skola i Helsingfors fanns det en hållpunkt nära oss i Överby, där lokaltågen stannade. Det var bara att springa över skogsbacken.

När vinterkriget bröt ut i november 1939 hade hon fyllt 20. Hennes bror och svåger inkallades, liksom hennes fästman Bengt.

Själv jobbade hon på Akademiska bokhandelns kontor, som på den tiden fanns på sjunde våningen i Stockmanns varuhus.

– Vi gick alla ner i Stockmanns källargångar när de första bomberna föll över Helsingfors. Vi var rädda, alla tyckte det var hemskt.

Kriget satte punkt för kontorsarbetet. Hennes föräldrar behövde henne hemma i Överby.

– Min man tyckte att vi skulle gifta oss innan han åkte iväg, och vi vigdes av gamla prosten Lindberg. Det kommer jag väl ihåg.

Hennes man skickades först till Vasa, sedan till Hangöfronten och sedan till Karelska näset. Han var ute i krig i fyra år, tio månader och 23 dagar, minns hon.

Hon väntade, födde dottern Berith och hjälpte sina föräldrar på gården – och under mellankrigstiden hann hon jobba på Sjundeå kommunkansli.

Hur kändes det för dig att stanna hemma, vänta, och vara orolig?

– Man måste ju leva dagen som den kom. Mina föräldrar hade ett stort jordbruk, och allt skulle skötas.

När freden sedan kom och hennes man kom hem märktes det ju att han haft en del hemska upplevelser.

– Det var nog det ena och det andra. Om det small någonstans så var det ingen skillnad vilken träckpöl han stod vid: han kastade sig genast ner på marken. Men det gick om så småningom. Det var nerverna som var totalt slut. Men åtminstone var han någorlunda hel när han kom hem.

Naturligtvis märktes det av därhemma att pappan upplevt svåra saker vid fronten.

– Men han var en snäll människa. Han var aldrig aggressiv eller elak, och han hade inga problem med spriten. Det var mycket om och men med det han varit med om, men det gick ju så småningom om.

De byggde sig ett liv. De fick tre barn, bodde i Sockenbacka, i centrala Helsingfors och byggde sedan hus i Petas. Senare bodde de länge i ett radhus i Karabacka i Esbo. Men släktgården i Överby såldes eftersom ingen kunde ta över jordbruket.

Liljekonvaljerna fanns kvar

Efter krigsslutet blev hela Kyrkslätt evakuerat, ända upp till Vols. När Doris Ståhl lämnade föräldrahemmet i Överby hade hon redan två barn, Berith och Göran.

– Ryssarna tog ju gården, och vi fick evakuera allt, djuren också. Det var sent på hösten och det var regnigt och lerigt.

Hennes pappas släktingar hade ett ställe i Sjökulla i norra Kyrkslätt, och där fick föräldrarna slå sig ner i en statarbostad. Det fanns till och med en tom ladugård för djuren.

Hur såg gården ut när ni löste in den efter Porkalaparentesen?

– Tre år tidigare hade pappa byggt en ladugård med stall och allt. Men allt var bortrivet. Ryssarna tog virket, förde det ner till Porkala och byggde kaserner. Bastun fanns kvar, inget annat. Och stenfoten på vårt hus.

Det var ju inte tillåtet att återvända genast när ryssarna lämnat Kyrkslätt, men första dagen det var möjligt tog de sig dit.

– Jag minns att vi plockade liljekonvaljer på vår gamla liljekonvaljplats.

När du ser tillbaka på ditt 102-åriga liv, vilken livsperiod tycker du har varit den roligaste?

– Ja, skulle jag kunna säga det! Jag vet bara att jag jobbat duktigt.

Sin längsta karriär gjorde hon vid biljettkontoret på Lilla Teatern och där stortrivdes hon.

Doris Ståhl har inte heller några särskilda tips på hur man ska leva ett gott liv.

– Var och en har det hon har, och efter det måste man anpassa sig och leva. Man kan vara nöjd, och man kan vara missnöjd också ibland. Jag har inte haft så mycket tid att tänka på sådana saker. Jag har bara jobbat på.

Kan du ge tips på hur man lever ett långt liv?

– Jag har inte supit, och jag har inte rökt. Och jag har ätit hälsosam mat. Röd mjölk och smör! Under krigstiden kärnade jag smöret själv. Och kärnmjölken – aj vad den var god!

En hamburgarrestaurang har hon aldrig besökt.

– Jag bryr mig inte om sådant. Jag lever utan hamburgare. Och så länge jag kunde stå på benen lagade jag maten själv.

Medan hon hade en egen gård älskade hon att pyssla i trädgården och ta hand om sina blommor. Fortfarande har hon en hel del blommor i sitt rum.

– Jag minns att jag hade mycket rabarber i vårt hem i Karabacka. Där växer den väl än!

Minns de ryska stridsplanen

Kriget i Ukraina följer hon med. Hon läser fortfarande Hufvudstadsbladet varje dag.

– Jag tänker på de där arma människorna. Det är så hemskt så jag kan inte tänka på det. Jag måste koppla bort det.

Hon minns hur de ryska planen under våra krig startade från flygbasen i Estland, flög över Porkala och sedan över Kyrkslätt. Vid de stora åkrarna mellan Kyrkslätts station och Käla vände de in mot järnvägsspåret för att följa det till Helsingfors, där bomberna sedan föll.

– Man hörde när det började surra i skogen och visste att aha, nu är de på väg. Vi sprang ut varje gång, för huset var ju ett lätt mål. Ibland var det två plan, ibland tre. Och så följde de järnvägen och bombade Helsingfors.

– Nog var man rädd, men vad kunde man göra? Man måste ju leva i alla fall.

När hon tänker på Rysslands president Vladimir Putin blir hon arg.

– Det är något fasansfullt. Att en människa ska vara så ond! De säger att det finns en Gud, men var är han när det behövs?

Skulle det inte finnas någon sjukdom som kunde ta livet av en sådan diktator? undrar hon.

– När vi blev bombade kunde vi åtminstone gå in i skogen och söka skydd. I Ukraina sitter de i sina städer och bombas från alla håll.

Vad tänker du om döden?

– Det är nog något jag väntar på. Inte är det här något bra liv, att titta ut genom fönstret och se människor gå ut med sina hundar.

Hon vet inte vad hon ska tro om vad som väntar på andra sidan. Hennes Gudstro har fått sig en ordentlig törn av kriget i Ukraina.

Kanske det är en fråga du kan ställa Gud sedan: Hur tänkte du med kriget i Ukraina?

– Ja, vet du, det har jag inte tänkt på. Det beror ju på hur han tar emot en.

Sofia Torvalds


Arbetsmarknadskonflikt stör postutdelningen. 15.11.2013 kl. 10:56

I sitt arbete som lärare försöker Jerker Ohls få det unika som finns i eleven att blomma upp. Han ser att Gud satt det fina och ärliga i den människan. 14.11.2013 kl. 06:35
Stig Kankkonen, Krister Lillas, Mikaela Björklund, Emina Arnautovic och Kurt Torsell anser att religion behövs som ämne i skolan också i ett mångkulturellt samhälle.

Men kristendomen behövs i skolan, anser många lärare. Det framgick vid en öppen diskussion i Vasa som SFP:s specialförening Kristet samhällsansvar och dess regionutskott i Österbotten ordnade. 12.11.2013 kl. 08:00

Kari Mäkinen. Finlands ärkebiskop Kari Mäkinen vädjar till finländarna att hjälpa Filippinerna. 11.11.2013 kl. 15:44

Stiftsdagarna. De sista förberedelserna inför stiftsdagarna pågårsom bäst. Deltagarantalet uppgår nu till över 400 personer. 11.11.2013 kl. 11:02

församlingsval. I framtiden ska församlingsvalet klaras av på och en och samma dag. Det har kyrkomötet beslutat. 8.11.2013 kl. 15:50

Stiftsdagar. Festen på lördag kväll vid Stiftdagarna kommer att direktsändas på Yles webbsidor. 8.11.2013 kl. 15:06

Knapp omröstning stoppade förslag om att luckra upp den kvalificerade majoriteten. 6.11.2013 kl. 13:20

Domprostgården. Domprostgården i Borgå ska användas som mötesutrymme och festvåning för både den svenska och finska församlingen samt arbetsutrymme för den svenska församlingens präster. Därmed avstår domprosten Mats Lingård från sin rätt att bo i huset. 6.11.2013 kl. 09:12

Stig Kankkonen. Den andliga verksamheten på stiftsgården Lärkkulla har försvunnit ut i marginalen, säger Stig Kankkonen. 4.11.2013 kl. 10:03

Höstdagarna. Vad har artisten Musta Barbaari, ett par cyklande enhjulingstvillingar från Stockholm och biskop Björn Vikström gemensamt? De var alla på Höstdagarna. 4.11.2013 kl. 10:12

Församlingsvalet i november år 2014 ska bli ett endagsval. Det är ett av de beslut som kyrkomötet ska fatta under sin pågående höstsession i Åbo. 4.11.2013 kl. 12:56

För åtta år sedan förde kärleken skådespelaren Anna Grönblom från Vasa till en liten by i Laihela. På de öppna slätterna fann hon ro och där återhämtade hon sig efter ha varit ordentligt utbränd. 31.10.2013 kl. 09:13

En man iklädd muslimsk dräkt härjade i Kasbergets kyrka i östra Helsingfors på tisdagskvällen. Mannen kastade en stor sten genom fönstret på kyrkans ytterdörr och ropade hotelser utanför kyrkan, rapporterar Radio Dei. 30.10.2013 kl. 15:56

En del av Kyrkostyrelsens fastigheter på Skatudden i Helsingfors byggs om till bostäder. 30.10.2013 kl. 13:58

Under coronatiden har Lars-Runar Knuts hållit till på stugan i Dragsfjärd. – Vi följer med gudstjänsten på nätet!

Åbo. Lars-Runar Knuts har varit medlem i församlingsrådet i 46 år. – Och aldrig har jag känt mig som en gummistämpel. Jag har faktiskt kunnat påverka. 22.2.2021 kl. 15:50
Mats Björklund tillträder som kyrkoherde i Korsholms svenska församling kring påsk.

korsholm. Mats Björklund är nyvald kyrkoherde i Korsholms svenska församling. Han har lång stubin och gillar att hålla i trådarna. 18.2.2021 kl. 20:00
Göran Björks erfarenhet av diskussionen inom kyrkan är att den handlar mera om hur vi ska stoppa medlemsflykten, alltså om ekonomi, än om andlig fördjupning.

kallelse. I samskolan ville han inte ha någon yrkesvägledning. För Göran Björk visste han skulle bli pastor, så stark var hans kallelse. Men när han inte längre kunde vara pastor blev han vilsen. 18.2.2021 kl. 06:00
Att Filip Saxén jobbar hårt för jämställdhet har stark koppling till det han själv upplevt.

beslut. Filip Saxén vågade slutligen gå i närkamp med sig själv, med skammen och ångesten efter de övergrepp han utsattes för som barn. Som sportchef på Hufvudstadsbladet har han också vågat införa en helt jämställd sportjournalistik, trots mycket kritik. – Ibland måste man bara våga vara modig, säger han. 17.2.2021 kl. 14:51

bibeln. Under fjolåret färdigställde den internationella bibelöversättningsorganisationen Wycliffe Associates ett rekordantal nya översättningar. Nya testamentet utkom på 114 nya språk och Gamla testamentet på åtta. 15.2.2021 kl. 09:44