Närmare 1 670 kvadratkilometer – så mycket skogsmark äger den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Det är lika mycket som all fast mark på hela Åland, eller två gånger huvudstadsregionens yta med alla fyra kärnstäder. Kyrkan äger 0,7 procent av all skog i Finland.
Nu behövs kolsänkor. En kolsänka är delar av naturen och skapelsen som binder mera koldioxid än de avger – växter, skog, kärr, hav.
Också kyrkan har beslutat sig för att vara med i arbetet för att minska utsläppen av skadlig koldioxid i atmosfären. År 2019 beslöt Kyrkostyrelsen om att också den evangelisk-lutherska kyrkan ska ha klimatmål. Om sju och ett halvt år, år 2030, ska kyrkan vara koldioxidneutral. Klimatpåverkan som kommer sig av kyrkans verksamhet ska kunna kompenseras av skogens tysta, helande effekt.
Det oroar bland andra Uleåborgsbiskopen Jukka Keskitalo som är herde för vidsträckta ödemarksförsamlingar som i norra och nordöstra Finland äger stora arealer skog.
– Om vi rekommenderar församlingarna att minska på avverkningarna så innebär det också att församlingarnas intäkter kommer att minska, sade biskopen i årets kyrkomöte.
Stora skogar också i Borgå stift
Det rör sig om rejäla summor – kyrkans skogsbruk har enligt dess egen statistik gett mellan 19 och 22 miljoner euro per år i intäkter runtom i landet.
Också för Borgå stifts församlingar blir tuffare klimatkrav en utmaning. De svenska församlingarnas skogar är i jämförelse med det övriga landet stora.
I Österbotten hör sju församlingar och samfälligheter till landets 40 största kyrkliga skogsägare. Störst är Karleby samfällighet som efter fusioner norrut från staden i dag äger över 4 000 hektar skog.
I Sydösterbotten äger Närpes församling närmare 1 100 hektar, från Pörtom i norr till skogsområdena i södra Närpes. De största skiftena finns Vargbergsområdet i östra Närpes.
–
Bland landets 40 största skogsinnehav inom finns flera församlingar
och samfälligheter i det svenska Finland. – Grafik: Malin Aho
– Vi har tagit del av materialet från Kyrkostyrelsen om vi säger så, men ännu inte beslutat om åtgärder. Vi tycker ju vi sköter våra skogar bra, säger ekonomichef Kjell Storgeust i Närpes.
Virkesintäkterna för Närpes församling blev ifjol ett tillskott i kassan på omkring 165 000 euro. En gång per år behandlar församlingens kyrkoråd i samråd med den lokala skogsvårdsföreningen offerter på trä ur kyrkans skog.
– Uppköparna har blivit fler, och nu är också de stora sågarna med, säger Kjell Storgeust.
Skogen ger en jämn ström intäkter som inte används för att lappa tillfälliga hål i budgeten, säger Kjell Storgeust.
Under hans 35 år i arbetet har församlingens skogsbestånd varit oförändrat. Man har varken köpt eller sålt skog, möjligen bara upplåtit någon plätt för någon elstation, säger han.
1,5 procents avkastning för mycket
De över 2 000 skogsfastigheter som kyrkans församlingar äger har kartlagts av Naturresursinstitutet Luke.
I utredningen från år 2020 beräknar man hur kyrkans skog binder kol och bidrar till klimatmålen och att anpassa avverkningen till det. Skillnaderna är stora i landet mellan församlingar i norr och söder, där skogen växer nästan dubbelt snabbare.
Maximum kol-scenariet i rapporten är radikalt. Skulle kyrkan stoppa 98 procent av alla sina avverkningar, skulle de miljoner ton kol som i dag är bundna i kyrkans skogar på 20 år öka med hälften.
I ett helt annat scenario som ligger nära kyrkans nuvarande avverkning skulle ett avkastningsmål på 1,5 procent – 12 miljoner kubikmeter virke per år – inte leda till en kolsänka.
Det beror också på inte bara trädens biomassa, utan också jordmånen räknas in som en del av kolsänkorna. Och 25 procent av kyrkans skogar ligger på kärr- och torvmarker, som också de i längden blir skadliga för klimatet när de torkar ut och det organiska materialet sönderfaller.
Skogen mår bra av hyggesbråte
Anna Lintunen, 40, från Åbo är inte bara en av de 109 ombuden i kyrkomötet. Hon är också skogsforskare vid Helsingfors universitet med trädfysiologi som sin specialitet.
I kyrkomötet ber hon om ordet för att påminna debatten i salen om att all ungskog som växer är inte alltid är det samma som en kolsänka.
– Om vi har en effektiv skogsvård och gallrar i god tid så växer skogen bra, men en gammal skog är ett större kolförråd. Det är som ett bankkonto. Kolförråden är kapitalet, tillväxten är räntan. Kolsänkan är som när saldot på bankkontot ändras, säger Anna Lintunen.
Hon har också efterlyst klarare och enklare modeller för församlingarna för att göra rätt i klimat- och miljöarbetet.
Anna Lintunen från Åbo är skogsforskare och ombud i
kyrkomötet.
Ett stort skogskonsultföretag har också tipsat församlingarna om hur de bättre kan skriva in sina egna mål i en skogsvårdsplan, till exempel om hur skogen ska kunna vara ett andligt andninghål och en helig plats.
– Vår samfällighet i Åbo har tre kategorier, lägergårdsskogar, parker och rekreationsskogar och ekonomiskogar, alla med helt olika mål uppsatta. Nu kommer också nyare frågor om biodiversitet och klimat in, säger Anna Lintunen.
Som forskare på skog och klimat har hon klara punkter om vad församlingarna kunde tänka på i en ansvarsfull skogsskötsel.
– Det är att låta skogarna bli lite äldre innan man hugger. Förläng rotationstiderna. Skjut upp gallringarna. Låt murkna, självdöda träd vara kvar. Lämna hyggesavfall och stubbar kvar i skogen, annars bränns de ju bara upp direkt. Undvik att rensa diken. Öka mångfalden i skogen med fler trädslag. Då tål skogen också den stress som kommer med klimatförändringen bättre.
Bland skogens träd är granen särskilt känslig för nya klimatfenomen som torka eller allt hårdare stormar. Skadeinsekter ger sig också ofta på ett enda trädslag, vilket inte drabbar en blandskog lika hårt.
Utöver Österbotten är också församlingarna i Pyttis, Lovisa, Kimitoön och Pargas stora skogsägare med arealer om mellan 450 och 600 hektar.