När man kommer över den gamla bron till Björnholmen är den gamla kyrkan ett av de första husen man ser, eller åtminstone lägger märke till. Inte bara för dess ovanliga utseende, utan också för själva tomten.
Staden har dessutom rensat upp så man ser sjön från tomten.
Lars och Monica Granlund köpte kyrkan 2014 och började grundrenovera och bygga om den till ett bostadshus tre år senare.
I köpet ingick fastigheten med kyrksal, tambur, kök och en gårdskarlsbostad. Mellanväggen till bostaden är riven och där har nu tre sovrum fått plats medan kyrkans kök blivit badrum och tamburen kök. Köket är till höger om ytterdörren, där besökarna förr hängde av sig kapporna. Köket har en disk där de kan äta sin frukost medan matbordet får plats i den gamla kyrksalen, till vänster om ytterdörren.
Den öppna kyrksalen har de bevarat. Men de har ersatt de små fönstren som bildade korset i fondväggen med stora fönster som sträcker sig över halva fondväggen från golv till tak. Likaså är raden av fönster längs de övriga väggarna borta.
– Vi har främst velat bevara kyrkkänslan i den gamla kyrksalen genom att bevara takhöjden. Vi har rätt att bygga loft där, men vi ska lämna det öppet. Det är mäktigt som det är, säger Lars.
Förutom den gamla kyrksalen finns det inte mycket som påminner om husets ursprungliga användning. Det enda är troligen en lös kopparskylt med namnet Karhusaaren kirkko som står lutad mot en vägg. Men den skylten får de inte använda.
Sista gudstjänsten 2003
Renoveringen har varit deras hobbyprojekt sedan 2017 när de påbörjade det med att byta tak. 2019 tog de itu med insidan och i sommar räknar de med att allt ska vara klart.
– Jag har lovat Monica att inte sätta fler somrar på det här bygget. Men det ser dåligt ut. Det kan hända att jag får sätta någon semestervecka på det ännu. I sommar ska det hur som helst vara färdigt.
Kyrkan i Björnholmen är byggd 1970. Samfälligheten byggde den i första hand för den finska församlingens behov. Församlingen saknade då ett ställe att samlas på.
– Kyrkan ritades av Erik Granvik, som var gift med Kerstin, präst i den svenska församlingen. Jag har hört att den sista gudstjänsten hölls här år 2003. Sedan dess har den varit uthyrd till dagis och som träningslokal för band. När vi kom hit fanns det skyddsnät för fönstren, vilket tyder på att man använt kyrksalen för bollspel.
Kyrkan var till salu i ett år utan att någon köpte den. Granlunds ansåg också att utgångspriset var för högt.
– När de sänkte priset bestämde vi oss för att se på det. Vi bjöd väl ändå för mycket då vi fick köpa det. Men det tog ganska längre innan försäljningsbeslutet kom, för köpet skulle godkännas av både domkapitlet i Borgå och av Kyrkostyrelsen.
En kyrka är väl inte något lätt försäljningsobjekt?
– I och för sig inte, men vi såg potential och att det går att göra något roligt av det, säger Monica.
Senare har de hört att både en och annan funderat på att köpa kyrkan. Men ingen annan bjöd.
– Det var bara vi som vågade, säger Lars.
Renoveringen fick vänta i några år medan de höll på att bygga till huset i Katternö i Pedersöre där de bor nu.
Vad tänkte ni göra av det här när ni kom hit första gången?
– Tanken var att bygga om det för oss själva. Vi såg framför oss att det går att göra något speciellt av det, säger Lars.
– Vi ville ha ett lättskött och lättstädat hus som är enkelt att underhålla. Vi har ju andra intressen också. Men ju mer vi rörde i det så desto mer kom vi till att vi vill göra det grundligt. Vi rev ut all gammal isolering trots att den var helt fräsch, säger Monica.
Visionen var att ett stort badrum och stort vardagsrum. Och det har de. I badrummet står en infraröd bastu.
– En infrabastu är lättare att sköta. Ska man bygga en riktig bastu ska den byggas ute på gården, säger Lars.
De har gjort så mycket av arbetet som de kan själva, vilket är rätt mycket – för Lars är utbildad husbyggare. Ombyggnaden av kyrkan räknar han som det tredje huset han byggt åt sig själv.
– Det har varit ett femårig fritidsprojekt som jag inte arbetat mig sjuk på. Jag skulle inte ha orkat om jag varit snickare på dagarna. Det har varit lite roligt när det är annorlunda än en vanlig stuga.
Monica i sin tur har inredning som intresse.
Bägge jobbar till vardags på Nautor. Lars jobbade först som snickare, men av hälsoskäl har han bytt arbetsuppgifter till chaufför.
– Jobbar man på Nautor får man kvalitetstänket på köpet, säger han.
Hur mycket tid har ni satt på det här?
– Lika mycket som på ett nybygge, kanske mer . Det är ett bra bygge och enbart rivningen tog länge. Allt satt som i sten.
Den mesta tiden räknar de med att de satt på takskivorna av björkfaner i salen.
– Dem har vi slipat, sedan vaxat och slipat och vaxat och slipat innan vi lade ytvax på. Vi har samma skivor i köket, men med lite mera vitpigment i, säger Lars.
– Vi har hört folk säga att de skulle ha skrattat åt oss om vi berättat att vi tänker sätta faner i taket. Men när det sett taket ändrade de åsikt. Vi är också nöjda, säger Monica.
Grannarna berättar sina minnen
Det krävdes också en del arbete med att få hålet för fönstret i fondväggen. Väggarna i den gamla kyrksalen är gjutna i betong ända i höjd med taket.
– Vi försökte borra oss igenom den sjutton centimeter tjocka betongväggen. Men det slutade med att vi fick kalla in en firma som skar igenom betongen.
Renoveringen har väckt grannarnas och förbipasserandes intresse. Under byggtiden har många stannat upp för att samtala och dela sina minnen från kyrkan.
– Det har varit roligt att höra dem berätta sina minnen. Här har de gift sig eller döpt sina barn, säger Monica.
– Nu senast kom en gammal man på cykel. Han berättade att han bott på tomten före kyrkan byggdes. Han pekade ut platsen för en gammal brunn som inte jag visste om. Men när jag senare grävde för planteringar på platsen ramlade brunnslockat ner med ett brak, säger Lars.
Nu har de ett hus, jämförbart med ett nybygge, på 167 kvadratmeter. Salen utgör 65 kvadratmeter och bygger de loft växer ytan med 32 kvadrat.
– Vi är nöjda. Det blev bättre än vi trodde, säger Lars.
Men de vet inte ännu vad de ska göra med huset, sälja eller flytta in. Det finns också fördelar med att bo kvar i Katternö.
– Det skulle vara roligt att bo här men vi kan ju inte ha två hus, säger Monica som tror att hennes hundar trivs bättre på landet än i stan.
– När sista listen är på plats bestämmer vi oss för var vi ska bo. Men det lutar åt att vi säljer det här, säger Lars.