Sjukdomen lärde Sabine Forsblom att man måste vara varsam med sig själv och andra.

Trollet i bröstet gjorde henne darrig, sårig och rädd

BRÖSTCANCER.

Efter en sommar då Sabine Forsblom känt sig stark och glad insjuknade hon i aggressiv bröstcancer. Ett år senare var hon svullen och blek, utan hår, utan ett bröst, med uppsvälld arm. Hennes cancerdagbok innehåller de svartaste tankarna. – Jag är inte densamma som jag var. Jag har insett att livet är en fantastisk gåva.

29.4.2022 kl. 16:20

Sommaren 2018 var en underbar sommar.” Den meningen inleder Sabine Forsbloms cancerdagbok Trollet i mitt bröst.

Den sommaren byggde hon en sommarbastu på torpet. Hon var stark som en oxe, hon var brunbränd. Men i augusti började hon känna smärta under armen, på vänster sida. Det var som om hon haft en säkerhetsnål där som stramade och drog.

I oktober upptäckte hon en grop i bröstet, och två knölar. Den första november kom beskedet: det är cancer. Den är aggressiv.

– Jag började skriva dagbok utan en tanke på att publicera den. Jag skrev för att få avstånd till det hemska.

En av hennes bekanta berättade att en vän sagt: ”Bröstcancer, det är väl som att ha snuva nuförtiden.”

– Nu tänker jag att kanske det är bra att någon skriver att det inte är riktigt bara en snuva. Kanske min bok kan hjälpa någon som är i samma situation att följa med processen, från början.

Boken är en dagbok förd under ett drygt halvår, från de första symtomen till avslutade behandlingar. Hon skriver mycket om ångest och rädsla – så mycket att hon började oroa sig över att människor skulle tro att hon alltid är sådan: bär på en sådan dysterhet och rädsla och ett sådant självförakt som i dagboken.

– När man blir så sjuk som jag triggar det igång saker som kanske legat i träda länge. Man bearbetar hela sitt liv. Medan behandlingarna pågick benade och petade jag i precis allt – kanske för att jag hade den här tanken i bakhuvudet: tänk om jag dör?

– Boken innehåller mina svartaste och mörkaste tankar.

Som ett svärd genom kroppen

Den tunga fysiska behandlingen, med operationer, cellgifter och strålbehandling, var svåra för att de också påverkade psyket.

– Men det värsta var det som hände i början: att få beskedet och vänta på att få träffa en läkare på det sjukhus där jag skulle behandlas. När behandlingarna väl börjar finns det en massa funktioner runt dig.

Det fysiskt tyngsta var cellgiftsbehandlingarna. Kroppen slogs ut varje gång.

– Jag var darrig, sårig i munnen och halsen, jag mådde illa och hade diarré och förstoppning om vartannat.

Och sedan rädslan för vad cellgiftsbehandlingen skulle göra med hjärnan.

– Jag funderade mycket på det, för som författare är ju hjärnan mitt arbetsredskap. Vad skulle hända med mitt språk? Cellgifter och hjärnan borde jag aldrig ha googlat.

Vad hände när du först tänkte: tänk om jag dör?

– Det var ordet ”aggressiv” som gjorde det, jag tänkte att jag är ett specialfall. Världen stannade upp, marken försvann under mina fötter, någon körde ett brännande svärd genom min kropp. Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Samtidigt tänkte hon: varför skulle just hon ha rätt att leva ett långt liv?

– Det var den första tanken jag hade när jag vaknade och den sista när jag lade mig. Det räckte ganska länge innan en läkare sa till mig att min prognos är god.

Lite grann började hon döstäda, ordna upp papper och anteckningar. Men hon orkade inte vara så effektiv.

– Nu efteråt har jag tänkt att jag ska ta itu med det. Och jag ska skriva ett testamente.

Livet är en fantastisk gåva

Normalt är hon inte skrockfull, men under sjukdomen tog hon till sig vissa ritualer. Hon hade en liten madonnabild, och vaxljus från Valamo kloster som brann vid madonnan. Hon hade en böna hon köpt i New York en gång, med texten ”I am”, jag är.

– Det blev viktigt för mig med de här talismanerna. De har ju ingen kraft i sig, men jag tror de symboliserar vårt hopp och den starka delen av oss själva.

Tror du på Gud?

– Det är en bra fråga.

Hon har varit med och ställt igång påskspelet Via Crucis i Borgå, på långfredagen i påsk läste hon en text i kyrkan.

– Jag svarar ja på den frågan, även om jag tvivlar mycket. Jag bad mycket till Gud när jag var sjuk, och jag bad om förbön i kyrkan. Hela mitt liv har jag kämpat med min Gudstro. Jag tror att jag inte hade fört en så lång kamp om det inte varit så viktigt för mig.

Något hon insett redan före sin sjukdom är att vi sist och slutligen är ensamma med våra liv.

– Ingen annan kan till fullo dela min lycka, min glädje, mina sorger och min förtvivlan. Nångång för länge sedan, då jag varit deprimerad och började repa mig, började jag tänka: ”Sabine, nu behöver du inte oroa dig, för du har dig själv, och du har alltid fixat saker.” Den tanken förstärktes nu.

Har sjukdomen förvandlat dig?

– Jag är inte densamma som jag var innan. Jag förstår att livet är en fantastisk gåva som man måste ta vara på, liksom jag förstått samma sak om alla människor runt mig, hur sköra de är. Det är förändrat för alltid. Jag är också medveten om att vad som helst kan hända när som helst. Tacksamheten, ett nytt sätt att se på livet, är nästan dagligen närvarande i mitt liv. Bara sådant som: idag såg jag en fågel.

Hon försöker stå emot lusten att skanna sin kropp och lockelsen att hela tiden söka sig till en läkare för att kolla upp något som känns misstänkt.

– Klart jag skulle vilja magnetröntga hela kroppen med jämna mellanrum! Men det hemska är ju: hur länge skulle lugnet hålla i sig efter en sådan röntgen? Små förändringar kan ju ske när som helst.

En sak som sjukdomen lärt henne är att man måste vara varsam med sig själv och med andra.

– Jag försöker leva mitt liv så att jag inte förminskar mig själv, men inte heller förstorar mig själv. Jag försöker leva ett så fullt liv som möjligt. Jag försöker träffa enbart människor som jag gillar. Jag vill vara varsam med mitt unika, enda liv.

Hon vill också påminna andra kvinnor om något hon själv försummade.

– Lär er nu, alla kvinnor, att undersöka era bröst regelbundet. Det tipset vill jag verkligen ge. Det är lätt att göra i duschen.

Sofia Torvalds


Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet