Före en månad sedan kom Olha Holubova till tryggheten hos dottern Mariia Skog och barnbarnen i Vasa. Lova heter det yngre barnbarnet.

Ukrainaflykting i Korsholm: "I mörkret syns ljuset klarare"

Ukraina.

Det tog Olha Holubova över en vecka att ta sig från hemmet i Charkiv till tryggheten hos dottern Mariia Skog med familj i Korsholm. Kvar i Charkiv blev maken Yevhen.

8.4.2022 kl. 19:00

Genast när Olha ringde Mariia på morgonen och berättade att kriget brutit ut började hon övertala sina föräldrar att lämna hemstaden Charkiv.

– Men pappa ville inte göra det. Först den åttonde dagen gick han med på det. Men de vågade inte lämna staden genast, för det var många flygplan i luften och det hördes ljud av explosioner. De började i alla fall packa väskorna, berättar Mariia.

De såg också ryska styrkor köra in i staden, men inga pansarvagnar.

Först tänkte de ta tåget ut ur staden. Men ryktena gjorde gällande att endast kvinnor och barn fick plats i dem. Och Yevhen ville heller inte ta en plats av en kvinna eller barn på de överfulla tågen.

– De visste inte hur de skulle ta sig ut. Pappa har tillgång till sin arbetsgivares bil. Men den var inte hans så den kunde inte ta.

Då ringde församlingens pastor. Han ville ha ut sin dotter ur Charkiv. Han hade ordnat en bil men hade ingen chaufför. Det visade sig också de kunde hämta bilen endast tio minuters promenad från platsen där arbetsgivarens bil skulle lämnas.

– Att de fick tag på en bil så nära ser jag som ett mirakel och en stor välsignelse. För Charkiv är en stor stad och det är farligt att köra där nu.

"Att de fick tag på en bil så nära ser jag som ett mirakel och en stor välsignelse."

Färden söderut mot staden Dnipro gick långsamt. Det var fullt med bilar på vägen och stundtals kröp trafiken fram i tio kilometer i timmen.

– För pappa var det viktigt att pastorns dotter som är 19 år följde med i bilen. Det gav honom ytterligare motivation.

I Dnipro togs de emot av en församling som gav dem inkvartering och mat. Där mötte de sonen till bilens ägare som åkt iväg tidigare med sin bil. De körde vidare västerut tillsammans.

De fick ta en dag i gången. Det var myc­ket trafik och svårt att köra. En dag körde de 150 kilometer på fjorton timmar.

Det var svårt att få tag på bensin till bilarna, de fick bara tanka små mängder åt gången.

Men varje kväll hittade de en plats att övernatta, antingen hos vänner till någon i de två bilarna eller i en församling.

– Det var tufft, men de kände sig säkrare ju längre västerut de kom. Vid kontrollpunkterna var stämningen avspänd, soldaterna var mycket hjälpsamma och de kunde skratta och skämta med dem.

Under resan hade de hoppats att också Yevhen, 57 år, skulle kunna ta sig ut ur landet, men han var för ung.

Fyra dagar efter att de startat från Dnipro kom de till Lviv, en sträcka på knappt tusen kilometer som man normalt kör på en dag.

I Lviv övervägde de vad de skulle göra. Först tänkte de ta sig över gränsen till Polen, men det var för mycket folk. Medresenärerna i den andra bilen började tala om att åka lite söderut, till Uzjhorod och gå över gränsen till Slovakien där.

– De ringde mig för att höra min åsikt. Vi kom då överens om att det är bäst att de fortsätter åka tillsammans, säger Mariia.



Via Slovakien och Polen till Finland

Olha gick över gränsen till fots. I Slovakien möttes hon av frivilliga som gav henne mat och satte henne på en buss till Košice, den närmaste större staden. Därifrån flög hon via Warszawa till Helsingfors. Pastorns dotter fortsatte till Tyskland.

– Det gick många bussar till Finland men vi köpte en flygbiljett åt mamma. Buss­resan tar många dagar och hon hade redan rest en vecka i bil. Men hon måste vänta sexton timmar på nästa flyg i Warszawa och det kunde hon göra hos vänner i staden.

– Jag hörde om gratisflyget till Helsingfors, men hittade då inga biljetter till det. Det visade sig att jag var för tidigt ute. Men de viktigaste var ju att få hit henne.

Yevhen återvände först till Lviv, men efter några dagars sysslolöshet där fortsatte han hem till Charkiv. Det tog två dagar. Han sov i bilen den natten.

När han återvände hem fann han köksfönstret och ett köksskåp i lägenheten sönder. I köksskåpet hittade han en skärva från en bomb som detonerat rätt långt borta tre dagar efter att de åkt. Alla andra fönster i våningshuset var hela.

– Lyckligtvis var ingen hemma.

I Charkiv pågick strider i närheten.

– De ukrainska styrkorna har lyckats tränga ockupanterna tillbaka från staden. Ryska styrkor finns fortfarande i regionen. Man kan höra ljud från striderna, ibland mera, ibland mindre. Men där han är just nu är det relativt lugnt.

Olha och Mariia har kontakt med Yevhen flera gånger om dagen.

– När han jobbar måste han köra genom staden och det är farligt. Då är mamma orolig för honom. Ryssarna har också skjutit luftburna minor över staden och ingen vet var de landat.

Olhas församling i Charkiv, Livets Ord, möts inte längre.

– Jag tror inte att någon kyrka i staden är öppen nu. Först försökte man, men då kriget pågått en vecka hade många lämnat staden. I andra städer fokuserar åtminstone de evangelikala kyrkorna på att hjälpa flyktingarna.

"Jag tror inte att någon kyrka i staden är öppen nu. Först försökte man, men då kriget pågått en vecka hade många lämnat staden. I andra städer fokuserar åtminstone de evangelikala kyrkorna på att hjälpa flyktingarna."

I Vasa är familjen Skog kopplade till Sionförsamlingen.

– Pastorn och många andra församlingsmedlemmar har varit i kontakt och sagt att de ber för oss och erbjudit sin hjälp. Församlingen har också erbjudit mamma en bostad, men hon vill bo med oss. Hon har också fått hjälp med att skaffa kläder.

Via Viber-appen håller Olha kontakt med en bönegrupp i församlingen i Charkiv. Med den ber hon fyra gånger om dagen. Medlemmar är utspridda över hela Ukraina och Europa.

– Det har varit bra för mamma att vara en del av församlingsgemenskaperna. Det är uppmuntrande att veta att Gud är med oss.


Du ser att Gud är med i allt detta?

– Definitivt. Jag ser ljuset i mörkret. Ljuset syns klarare då. Det har skett så många mirakler som folk berättat om: Missiler som inte exploderat. En flicka steg upp ur sin säng för att hämta mat och medan hon var borta landade en raket i sängen, utan att detonera. Vi har bett för en pastor i Mariu­pol som var kidnappad flera dagar. Han blev nyss frigiven. Men det finns också berättelser som slutat tragiskt.


Var hör du de här berättelserna?

– Mest av vänner eller av pastorer som bandat in och distribuerat dem.

Text och foto: Johan Sandberg


KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39