Före en månad sedan kom Olha Holubova till tryggheten hos dottern Mariia Skog och barnbarnen i Vasa. Lova heter det yngre barnbarnet.
Före en månad sedan kom Olha Holubova till tryggheten hos dottern Mariia Skog och barnbarnen i Vasa. Lova heter det yngre barnbarnet.

Ukrainaflykting i Korsholm: "I mörkret syns ljuset klarare"

Ukraina.

Det tog Olha Holubova över en vecka att ta sig från hemmet i Charkiv till tryggheten hos dottern Mariia Skog med familj i Korsholm. Kvar i Charkiv blev maken Yevhen.

8.4.2022 kl. 19:00

Genast när Olha ringde Mariia på morgonen och berättade att kriget brutit ut började hon övertala sina föräldrar att lämna hemstaden Charkiv.

– Men pappa ville inte göra det. Först den åttonde dagen gick han med på det. Men de vågade inte lämna staden genast, för det var många flygplan i luften och det hördes ljud av explosioner. De började i alla fall packa väskorna, berättar Mariia.

De såg också ryska styrkor köra in i staden, men inga pansarvagnar.

Först tänkte de ta tåget ut ur staden. Men ryktena gjorde gällande att endast kvinnor och barn fick plats i dem. Och Yevhen ville heller inte ta en plats av en kvinna eller barn på de överfulla tågen.

– De visste inte hur de skulle ta sig ut. Pappa har tillgång till sin arbetsgivares bil. Men den var inte hans så den kunde inte ta.

Då ringde församlingens pastor. Han ville ha ut sin dotter ur Charkiv. Han hade ordnat en bil men hade ingen chaufför. Det visade sig också de kunde hämta bilen endast tio minuters promenad från platsen där arbetsgivarens bil skulle lämnas.

– Att de fick tag på en bil så nära ser jag som ett mirakel och en stor välsignelse. För Charkiv är en stor stad och det är farligt att köra där nu.

"Att de fick tag på en bil så nära ser jag som ett mirakel och en stor välsignelse."

Färden söderut mot staden Dnipro gick långsamt. Det var fullt med bilar på vägen och stundtals kröp trafiken fram i tio kilometer i timmen.

– För pappa var det viktigt att pastorns dotter som är 19 år följde med i bilen. Det gav honom ytterligare motivation.

I Dnipro togs de emot av en församling som gav dem inkvartering och mat. Där mötte de sonen till bilens ägare som åkt iväg tidigare med sin bil. De körde vidare västerut tillsammans.

De fick ta en dag i gången. Det var myc­ket trafik och svårt att köra. En dag körde de 150 kilometer på fjorton timmar.

Det var svårt att få tag på bensin till bilarna, de fick bara tanka små mängder åt gången.

Men varje kväll hittade de en plats att övernatta, antingen hos vänner till någon i de två bilarna eller i en församling.

– Det var tufft, men de kände sig säkrare ju längre västerut de kom. Vid kontrollpunkterna var stämningen avspänd, soldaterna var mycket hjälpsamma och de kunde skratta och skämta med dem.

Under resan hade de hoppats att också Yevhen, 57 år, skulle kunna ta sig ut ur landet, men han var för ung.

Fyra dagar efter att de startat från Dnipro kom de till Lviv, en sträcka på knappt tusen kilometer som man normalt kör på en dag.

I Lviv övervägde de vad de skulle göra. Först tänkte de ta sig över gränsen till Polen, men det var för mycket folk. Medresenärerna i den andra bilen började tala om att åka lite söderut, till Uzjhorod och gå över gränsen till Slovakien där.

– De ringde mig för att höra min åsikt. Vi kom då överens om att det är bäst att de fortsätter åka tillsammans, säger Mariia.



Via Slovakien och Polen till Finland

Olha gick över gränsen till fots. I Slovakien möttes hon av frivilliga som gav henne mat och satte henne på en buss till Košice, den närmaste större staden. Därifrån flög hon via Warszawa till Helsingfors. Pastorns dotter fortsatte till Tyskland.

– Det gick många bussar till Finland men vi köpte en flygbiljett åt mamma. Buss­resan tar många dagar och hon hade redan rest en vecka i bil. Men hon måste vänta sexton timmar på nästa flyg i Warszawa och det kunde hon göra hos vänner i staden.

– Jag hörde om gratisflyget till Helsingfors, men hittade då inga biljetter till det. Det visade sig att jag var för tidigt ute. Men de viktigaste var ju att få hit henne.

Yevhen återvände först till Lviv, men efter några dagars sysslolöshet där fortsatte han hem till Charkiv. Det tog två dagar. Han sov i bilen den natten.

När han återvände hem fann han köksfönstret och ett köksskåp i lägenheten sönder. I köksskåpet hittade han en skärva från en bomb som detonerat rätt långt borta tre dagar efter att de åkt. Alla andra fönster i våningshuset var hela.

– Lyckligtvis var ingen hemma.

I Charkiv pågick strider i närheten.

– De ukrainska styrkorna har lyckats tränga ockupanterna tillbaka från staden. Ryska styrkor finns fortfarande i regionen. Man kan höra ljud från striderna, ibland mera, ibland mindre. Men där han är just nu är det relativt lugnt.

Olha och Mariia har kontakt med Yevhen flera gånger om dagen.

– När han jobbar måste han köra genom staden och det är farligt. Då är mamma orolig för honom. Ryssarna har också skjutit luftburna minor över staden och ingen vet var de landat.

Olhas församling i Charkiv, Livets Ord, möts inte längre.

– Jag tror inte att någon kyrka i staden är öppen nu. Först försökte man, men då kriget pågått en vecka hade många lämnat staden. I andra städer fokuserar åtminstone de evangelikala kyrkorna på att hjälpa flyktingarna.

"Jag tror inte att någon kyrka i staden är öppen nu. Först försökte man, men då kriget pågått en vecka hade många lämnat staden. I andra städer fokuserar åtminstone de evangelikala kyrkorna på att hjälpa flyktingarna."

I Vasa är familjen Skog kopplade till Sionförsamlingen.

– Pastorn och många andra församlingsmedlemmar har varit i kontakt och sagt att de ber för oss och erbjudit sin hjälp. Församlingen har också erbjudit mamma en bostad, men hon vill bo med oss. Hon har också fått hjälp med att skaffa kläder.

Via Viber-appen håller Olha kontakt med en bönegrupp i församlingen i Charkiv. Med den ber hon fyra gånger om dagen. Medlemmar är utspridda över hela Ukraina och Europa.

– Det har varit bra för mamma att vara en del av församlingsgemenskaperna. Det är uppmuntrande att veta att Gud är med oss.


Du ser att Gud är med i allt detta?

– Definitivt. Jag ser ljuset i mörkret. Ljuset syns klarare då. Det har skett så många mirakler som folk berättat om: Missiler som inte exploderat. En flicka steg upp ur sin säng för att hämta mat och medan hon var borta landade en raket i sängen, utan att detonera. Vi har bett för en pastor i Mariu­pol som var kidnappad flera dagar. Han blev nyss frigiven. Men det finns också berättelser som slutat tragiskt.


Var hör du de här berättelserna?

– Mest av vänner eller av pastorer som bandat in och distribuerat dem.

Text och foto: Johan Sandberg


Lena Blomstedt jobbar som diakon i Sibbo svenska församling.

Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29
På webbplatsen finns förslag på psalmer för bland annat livets stora fester.

psalmer. Med hjälp av webbplatsen psalmbok.fi i mobilen är det lätt att sjunga med också då det inte finns psalmböcker till hands. 2.6.2023 kl. 08:00
Enkäten besvarades av 7 356 finländare över 15 år.

UNDERSÖKNING. Hela 60 procent av kyrkans medlemmar uppgav att de mött församlingen via medier, som församlingstidningen, andra tidningar, tv:n och radion. Bland de som inte hör till kyrkan var siffran 33 procent. 1.6.2023 kl. 12:15
Helhetsbilden av förändringen är tydlig, menar forskare Kimmo Ketola.

ENKÄT. Församlingarnas empati- och imageundersökning visar att människor i stadsmiljö upplever att Evangelisk-lutherska kyrkans församlingar är mer närvarande än förr. 1.6.2023 kl. 12:22
Idag behöver marknadsföring inte kosta stora summor, bland annat tack vare sociala medier.

MARKNADSFÖRING. Min stilla vecka kändes allt annat än stilla, så jag gick på en aktläsning. Vet du vad det är? Det visste inte jag, men efteråt var jag en lite helare version av mig själv, åtminstone för en stund. Det ordnas mycket fint i kyrkan, men hur många vet om det? 1.6.2023 kl. 10:00
Kyrkan behåller netto från vårdreformen.

Kyrkskatt. Vårdreformen förändrade sättet att beräkna kyrkskatten. Du får mindre avdrag i år, men bara få församlingar som de i Raseborg kommer till mötes med att sänka din skatteprocent. 31.5.2023 kl. 15:10
Biskop Bo-Göran Åstrand fascineras av ChatGPT:s predikningar och tal – även om han känner att de saknar själ.

AI. En präst kan skriva ett halvbra doptal eller en medioker predikan med hjälp av artificiell intelligens. KP testade – och skickades resultatet till biskop Bo-Göran Åstrand. Märks det om det prästen säger inte är inspirerat av den heliga Anden utan en sammanfattning av ett ämne, skapat av en chattbott? 31.5.2023 kl. 10:00
– Kyrkoherden hamnar i en konstig roll om hen ska försvara sina beredningar, samla ihop åsikterna och samtidigt fatta beslut, säger Martina Harms-Aalto.

MÖTESORDFÖRANDE. – Jag ser bara fördelar för kyrkoherdarna med att övergå till det här systemet, säger Martina Harms-Aalto som leder ordet i Johannes församling i Helsingfors. 30.5.2023 kl. 10:00
– Vår förmåga att vara närvarande i våra egna liv går förlorad. Där tror jag att böckerna kan hjälpa oss, säger Joel Halldorf.

LÄSNING. Vi lever inte längre i en galax som kretsar kring den tryckta boken. I stället strålar skärmen som vår nya sol, skriver Joel Halldorf. Revolutionen stöper om vår civilisation i grunden – hur och varför försöker han förklara i boken ”Bokens folk”. 29.5.2023 kl. 19:19

diakoner. Biskop Bo-Göran Åstrand vigde två diakoner och en diakonissa till diakoniämbetet på pingstdagen. 28.5.2023 kl. 21:48
Mari Parkkinen leder i biskopsvalet i St Michels stift

biskopar. Kyrkoherden i Imatra har varit både musikjournalist och missionär i Jerusalem. Nu kandiderar hon i en andra valomgång mot den förra fältbiskopen. 25.5.2023 kl. 17:57
Enkätresultaten visar att prästernas och kantorernas eget trosliv har en viktig roll som stöd för att orka i arbetet.

MEDLEMSENKÄT. Fastän majoriteten av prästerna och kantorerna fortsättningsvis upplever att de är nöjda med sitt arbete och känner ett starkt arbetsengagemang, har välbefinnandet i arbetet minskat enligt många olika mätare. 25.5.2023 kl. 09:00
Monica Heikel-Nyberg.

PRÄSTASSESSOR. Monica Heikel-Nyberg har enligt det premiminära valresultatet valts till prästassesor för perioden 1.9.2023-31.8.2026. 24.5.2023 kl. 15:58
– Kyrkan är unik både vad gäller kalkmålningar, struktur och arkitektur. Den har så mycket av allting kvar, säger Åsa Ringbom.

FINSTRÖM. Finströms kyrka är en av Finlands viktigaste kyrkor. Det säger konsthistoriker Åsa Ringbom som ägnat en stor del av sin karriär åt att forska i kyrkorna på Åland. Nu är hon aktuell med en bok om Finströms kyrka. 22.5.2023 kl. 18:33
– Många församlingar talar i dag själva om andligt våld. Det är nytt, säger Maria Björkmark,

ANDLIGT VÅLD. Samhället är allt ovanare att tala om tro. Så vården vet inte alltid hur den ska hantera den som mår dåligt av att ha hoppat av miljöer där religionen har blivit för trång. Det har Maria Björkmark forskat i. 19.5.2023 kl. 09:19

Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58