Tim Lillkvist är 23 år och jobbar med att köra olika arbetsfordon. Här står han i den park där han överdoserade för sista gången.
Tim Lillkvist är 23 år och jobbar med att köra olika arbetsfordon. Här står han i den park där han överdoserade för sista gången.

"Jag säger till mig själv: Nä, inte idag."

missbruk.

För Tim Lillkvist var drogerna som att ligga i ett varmt bad och känna sig älskad – tills de bara svalde alla hans pengar och inte hade någon effekt. Nu tränar han på en vanlig vardag där han är värdefull bara för att han finns.

1.4.2022 kl. 16:33

Tim Lillkvist växte upp i Jakobstad i en alldeles vanlig familj: mamma, pappa och en storebror. Han gillade inte skolan, men han hade en bra uppväxt.

Problemen började när han var femton.

– Jag gick ut grundskolan och bytte till yrkesskola. Jag visste inte riktigt vem jag var, men försökte passa in och vara som alla andra.

Vem skulle han vara kompis med?

– Jag bytte hela tiden. Tycker de här människorna om mig? Kanske inte. Sedan testade jag nästa. Till sist hittade jag en grupp jag kände mig trygg med, men det var inte för att jag kände mig hemma där utan för att droger kom in i bilden.

Som att ligga i ett varmt bad

Han började med cannabis, som fick honom att känna mindre stress och ångest. Sedan testade han ecstasy, och det var det han fastnade för.

– Jag kände mig hela tiden varm och älskad av ecstacy. Den där känslan av att ligga i ett varmt badkar, en känsla av att någon är nära dig. Kanske kärlek, på ett visst sätt – men det var ju inte naturligt. Kanske jag saknade kramar och bekräftelse på att jag räcker till, och det här var något som drogerna gav mig.

Det som var onormalt blev normalt.

– Och jag kunde hantera jobb, jag kunde hantera skolan, jag fick bra betyg.

Men det kostade massvis med pengar.

– Jag jobbade hela tiden och bodde hemma. Alla mina pengar gick till droger.

När han var 18, sommaren 2017, for han till militären. Han stod ut i fyra dagar.

– Jag orkade inte med det. Ett år senare nämnde min mamma att hon hittat en påse med piller i trappan när jag var i Dragsvik. Men hon visste nog inte riktigt om det var en engångsgrej eller något jag faktiskt höll på med.

Han ville ha en framtid

Eftersom kan kunde hantera sitt liv så bra kände han ingen större lust att ändra på det.

– Jag såg på mig själv i spegeln och tänkte: Okej, det här är Tim. Men där bredvid fanns ju ett jag som inte alls tyckte om sig själv.

Han överdoserade flera gånger. Det kunde leda till att han fick en kroppstemperatur på 42 grader.

– Jag såg att drogerna påverkade min vikt, mitt utseende och min ork. Men jag såg inte det som hade med den psykiska hälsan att göra, fast den påverkades minst – kroppen tog stryk.

Han försökte minska eller sluta flera gånger.

– Men det gick inte, för jag behövde så stora doser för att alls känna av det. Till sist hade det ingen effekt hur mycket jag än tog. Så jag tänkte: om inget påverkar mig, varken fysiskt eller psykiskt, varför tar jag det här då?

Han visste att han ville leva och inte dö, och få ha en framtid.

– Jag fattade ju att jag många gånger varit nära att dö.

En sommar när det firades Jakobs dagar i Jakobstad satt han på en bänk i parken.

– Det var sista gången jag var nära att inte se morgondagen, med alkohol i mängder och fem ecstacytabletter i mig. En äldre kvinna kom fram till mig och frågade: Hur mår du? Jag gav henne mitt telefonnummer, men det minns jag inget av.

Han vaknade på sjukhus. Nästa dag var han ute igen. Då ringde samma kvinna till honom och frågade: Hur mår du idag?

– Då fick jag den här tanken att kanske det ändå finns någon som bryr sig om en. Det är sådana saker som stannar kvar i ens huvud, sådant som man ska vara tacksam över.

Det kan drabba vem som helst

Han sökte sig till beroendevårdskliniken och fick hjälp. Han fick adhd-diagnos och rätt medicin. Han förstod också att skolan varit svår för honom på grund av hans koncentrationssvårigheter och att det påverkat hans självbild.

– Man måste lära sig känna sig själv. Man måste kunna erkänna: det här är jag. Jag är så här, men jag har ändå ett värde.

Hur firar du att du är drogfri?

– Jag tänker att jag firar varje dag bara för att jag finns.

Tidigare trodde han inte på Gud eller ingripanden från högre makter.

– Men idag tror jag nog att det finns en mening med allt. Jag tänker att jag finns här av en orsak. Och jag kan inte tänka att jag klarar allt själv, jag måste få hjälp någonstans ifrån också.

Som bäst går han en kurs för erfarenhetsexperter. Han är van vid att tala öppet om sitt förflutna men vill gärna lära sig mer.

– Jag skulle vilja föra ut budskapet att det faktiskt finns hjälp att få. Det är ett problem vi har i samhället med droger bland många, och vi kan inte bara blunda för det som om det inte fanns. Eller tänka att det drabbar bara vissa personer. Det kan drabba vem som helst.

Lärde sig dra gränser

När Tim Lillkvist lade av med drogerna hade han inga kraftiga fysiska eller psykiska avtändningssymtom.

– Det svåraste var det sociala. Jag har känt en del av mina vänner sedan jag var barn och nu kan jag inte vara med dem längre, för jag vet själv hur lätt jag skulle falla tillbaka i drogerna.

Han uppskattar att han har sin familj.

– Kompisarna är kanske inte så viktiga just nu, för jag måste hitta tillbaka till mig själv först.

Hur hittar du tillbaka till dig själv?

– Det börjar ju med de egna gränserna. Att jag kan säga: det här orkar jag med, det här orkar jag inte med. Att jag faktiskt kan säga nej, och är säker i mitt svar: säger jag nej så är det nej. Alla behöver inte alltid tycka om mig, för det går ju inte.

Han tror att det handlar om en process där man aldrig blir riktigt färdig. Men han har lärt sig att vad som än händer – även om han fick återfall – så finns det hopp.

Han har många knep för att klara av livet utan droger.

– Det är många småsaker. Som att jag ska ha en städad lägenhet. Jag ska ha jobb varenda dag. Jag ska ha en fast rutin. Om jag har råddigt så får jag fel i huvudet! Men nog känns det jobbigt ibland, och jag får lust att ta någonting. Men jag måste bara säga till mig själv att nä: inte idag.

Han välkomnar alla som ser honom på stan att komma fram och ställa frågor.

– Jag ger ett ärligt svar. Jag har ingen orsak att ljuga. Jag vill också ge hopp. Alla har någonting att leva för, oavsett hur dåligt det känns.

Vad drömmer du om? Ett hurudant liv skulle du vilja ha?

– Riktigt som jag har det nu. Jag har det bra och det känns att jag ser ljus i tunneln. Jag tar en dag i taget och planerar inte framåt. Jag måste inte ha världens finaste hus. Man vet så lite om framtiden. Man kan bara försöka hitta något att leva för varje dag.

Sofia Torvalds
Foto: Johan Sandberg


John Vikström hoppas att hans inre människa utvecklats under åren. – Men inte vet jag hur mycket klokare jag blivit! tillägger han.

Bokaktuell. John Vikström är aktuell i höst med boken Det handlar om frihet. Han fyller också 90 år i oktober: – Det känns lite overkligt, men jag får finna mig i det, säger han. 30.9.2021 kl. 20:13
Simon Ekstrand kör elbil, för miljön.

KLIMATET. Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik. – Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han. 29.9.2021 kl. 18:21
Det har funnits tider då de båda ifrågasatt förhållandet, kanske mest på grund av saker de själva gått igenom.

parrelation. Maria och Tomas Höglund har varit tillsammans i över 25 år. De är väldigt olika, men de är vänner. De har haft kriser i sitt äktenskap, men tillsammans känner de sig starkare. När de tävlade i Voice of Finland var det skönaste att inte vara ensam. 29.9.2021 kl. 09:22
Sarah Tiainen är tjänstledig från din pastorstjänst i Metodistkyrkan i Jakobstad.

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48
– Det väsentliga är att man har frågor. Även fast man inte får något svar kanske man kan se världen på ett lite annorlunda sätt bara för att man ställer frågorna, säger Markus Riuttu.

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00
Domkapitelshuset i Borgå är från år 1759.

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38
Sakris Kupila, Sari-Annika Pettinen och Jarmo Kokkonen jobbar med kyrkans fostran och familjeärenden.

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58
Harry Månsus har skrivit om ekoteologi i decennier.

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39
Lasse Wendelin tränar på att ta det lugnt och göra nästan ingenting.

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31
Anders Björkman har plockat fram en inre styrka han inte visste fanns.

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00
Mikaela Ahola är oerhört tacksam för sitt nya hjärta och sitt nya liv. – Men livet efter transplantationen är inte alltid lätt. Ibland kan jag inte förstå att jag har ett nytt hjärta.

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41
Under rättsprocessen har Johan Candelin känt sig som de förföljda kristna föreningen hjälper – oskyldigt anklagad.

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20
Kerstin Storvall är Nykarlebybo sedan 1994, men växte upp i Kronoby.
–  Jag var väldigt aktiv i församlingen där. Kyrkans Ungdom var mitt andliga hem.

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53

Den 13 augusti väljer församlingsmedlemmarna i Solf kyrkoherde.

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52
Kajsa Åbacka gillar att vara hjälpledare.

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49
– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro, säger David Carty.

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00
Katarina Gäddnäs, Kent Danielsson och Mikael Kurkiala diskuterar helig dårskap i kyrkan på Hamnö, Kökar.

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50
Mikael Lindfelt kom till ÅA för att bli präst. Han blev rektor.

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00