– Jag har en syster som har Downs syndrom. Jag tror att jag är mer präglad av det än jag själv insett, säger Susanna Landor.
– Jag har en syster som har Downs syndrom. Jag tror att jag är mer präglad av det än jag själv insett, säger Susanna Landor.

Från chefredaktör till diakon: "Det finns en dimension till"

livsval.

Susanna Landor var chefredaktör på Hbl. Nu är hon diakoniarbetare i Kyrkslätt. – Det här jobbet ger instant-belöning. Jag får räcka en kasse mat till en människa som inte har mat i skåpet. Och samtidigt handlar det om något mycket större: hur bemöter vi varandra?

30.3.2022 kl. 13:04

Det var inget lättvindigt beslut. Jag kunde bena ut det i tre dagar. Och samtidigt är jag kanske själv den mest förvånade av alla, säger Susanna Landor.

Genom en ”gemensam överenskommelse” slutade hon som chefredaktör och ansvarig utgivare för Hufvudstadsbladet och KSF Media vid årsskiftet 2020–2021. I oktober 2021 bytte hon bransch och hoppade in i något hon aldrig gjort förr.

– När jag slutade på Hbl tänkte jag att jag har femton goda år kvar. Jag har krut och kapacitet och vill jobba för det goda. Jag vill göra något för andra och samtidigt något för mig själv. Det här är också ett själviskt projekt.

Vägen dit gick i kringelikrokar och det var många upplevelser som puffade henne framåt. Den tidigaste är kanske hennes familjebakgrund.

– Jag har en syster som har Downs syndrom. Jag tror att jag är mer präglad av det än jag själv insett. Jag är lillasyster men samtidigt storasyster. Jag har vuxit upp med tanken att jag måste jobba för två, att jag måste tala för min storasyster. Ingen har någonsin krävt det av mig, men så har jag tänkt. Jag ser det inte som en belastning utan som en rikedom.





Svårt att vara barmhärtig mot sig själv

För många år sedan, då hon var featureredaktör, bad den dåvarande chefredaktören Hannu Olkinuora henne skriva en feature inför påsk. Han föreslog Jesus lidande som tema. Hon backade inför uppdraget: att fokusera på lidandet kändes inte helt bekvämt.

– Jag tänkte instinktivt att jag vill lyfta fram ljuset, hoppet. Så följande dag sa jag att jag vill skriva om nåd. Nåd är något så otroligt fängslande och svårt och fascinerande, både som begrepp och upplevelse.

Hon tänker på hur svårt det är att vara barmhärtig mot sig själv. På att vi tror att vi måste förtjäna andras kärlek och framför allt kärleken till oss själva.

– Nåden är ett centralt begrepp i den kristna tron. Vi har ett löfte om evigt liv, vi omfattas av nåden oberoende om vi förtjänat den eller inte. När jag har sett på min syster har jag förstått något om att våra prestationer inte kan mätas med samma måttstock.

Ett annat minne från tiden som journalist: Susanna Landor gjorde ett reportage där hon följde med diakonissan Arla Nykvist i hennes arbete i Grankulla.

– Jag minns att vi besökte en gammal dam som skulle fylla 100 år. Och den här damen sa att hon tycker lite synd om människor som inte har en tro, för de lever ett mycket fattigare liv.

De orden snurrade på inuti henne.

– Jag tänkte att det var intressant. Så där är det: det finns en dimension till.




Han sa: ”Halleluja!”

Så när kapitlet på Hbl var avslutat tänkte hon att hon vill gå från ord till handling. Hon funderade på olika alternativ. Kunde hon kanske jobba med människor med funktionsnedsättningar?

– Vad skulle jag på riktigt känna att är meningsfullt? Var kan jag göra en skillnad? Vad kan jag stå för? Det måste kännas rätt i hjärtat.

En massa tankar ploppade upp till ytan. En av de där bubblorna sa: Arla. Hon tänkte att den som jobbar med diakoni måste tycka om att möta folk, ha en genuin vilja att lyssna och förstå.

Hon kände kyrkoherde Fred Wilén i Kyrkslätt från tiden då de jobbade tillsammans på Yle. Också Wilén har sadlat om från journalistiken till kyrkan. Så hon ringde honom, egentligen bara för att fråga om det är någon idé att utbilda sig till diakon – finns det behov av diakoner också i framtiden?

– Jag hann bara säga ”hejhej, länge sedan sist” och sedan berättade jag att jag skulle vilja jobba inom diakonin. Det blev helt tyst en stund. Sedan sa han: ”Halleluja!”

Två veckor senare var hon anställd. Hon har jobbat som diakoniarbetare i Kyrkslätt sedan oktober, och i höst planerar hon att inleda sina diakonstudier och genomföra dem vid sidan av arbetet.

– Det var ett modigt drag av kyrkoherden och församlingsrådet att våga satsa på någon som bara fått för sig att hon vill hoppa på det här tåget.

Att vara diakon är ett mångsidigt yrke.

– Det kan vara att gå med en matkasse till någon med tomt kylskåp. Det kan vara att sitta ansikte mot ansikte med en människa och försöka hitta vägar vidare. Vi kan skräddarsy lösningar på ett sätt som socialen och Fpa inte kan. Man behöver inte höra till kyrkan eller ens tala svenska för att komma till oss. Tänk att få komma till människor med tro, hopp och kärlek – finns det något vackrare än det?


Hur har det här jobbet förändrat dig?

– Jag önskar jag kunde svara att jag är en bättre människa. Men jag tänker att jag startat den här resan för att jag vill bli en bättre människa. Jag tror genuint på att det smittar av sig om man gör något gott.

Hon tror inte att hon hade blivit en bra diakon som tjugoåring.

– Det är bara till gagn att man gått några varv kring kvarteret. Samtidigt sitter jag och inser att linjen mellan godhet och självgodhet är förbenat tunn. Man får hela tiden kalibrera sig för att inte få Jesus­komplex och tro att här ska jag komma och rädda folk.

Hon har inga problem med människor som lyfter höga löner och skapar ekonomisk framgång.

– Men samtidigt inser jag att vi lever i olika bubblor. Det finns människor som har en lön som kanske är tusen euro i månaden. Sedan blir du sjuk eller pensionerad, det händer saker. Vad gör du sen?

Redan under den korta tid hon jobbat som diakon har hon undrat: är det överhuvudtaget rimligt att en del drabbas så hårt?

– Folk som har det välställt lever ofta i chimären att det där skulle aldrig kunna drabba mig. Det är sjukdom, död och skilsmässa som leder till en dominoeffekt, och plötsligt är du där.

I hennes jobb är kontrasterna stora.

– När mörkret är stort märker jag att jestas vad det finns ljusa och vackra saker också. Jag försöker komma ihåg dem och ta vara på dem. Som det står i Korinthierbrevet: ”Störst av allt är kärleken.” Det är det som räknas. Det får gärna stå i min dödsannons sen nångång.

Text och foto: Sofia Torvalds


May Wikström. Min nya vän presenterar sitt motto: ”Vi måste nötas mer!”. 14.4.2011 kl. 00:00

Kyrka. Felaktig teologi gjorde det möjligt att mörklägga övergrepp inom den laestadianska rörelsen. 13.4.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga andakter och gudstjänster kring påsken är en mångårig tradition i Ylläs. 13.4.2011 kl. 00:00

Kyrka. Församlingarnas musiklekskolor och musikgrupper för barn ökade i popularitet förra året. 13.4.2011 kl. 00:00

Kultur. I samband med bokmässan i Vasa lanserar Fontana Media sin första e-bok. 12.4.2011 kl. 00:00

Kyrka. Temaåret Kära kors (Rakas risti) uppmar varje kristen att skapa ett eget kors och tänka över vad korset betyder för honom eller henne. 12.4.2011 kl. 00:00

Kultur. Kyrkans utlandshjälp och Helsingfors församlingar fick pris i grafiktävlingen Vuoden huiput 2010 (Årets toppar 2010). 12.4.2011 kl. 00:00

Kultur. Sångtävlingen Idols gör för första gången en finländsk version av den populära välgörenhetskonserten Idol Gives Back tillsammans med Kyrkans Utlandshjälp. 12.4.2011 kl. 00:00

Världen. Minikonfirmationer för barn i tioårsåldern ska bli obligatoriska för danska församlingar. I Finland finns inga liknande planer. 12.4.2011 kl. 00:00

Kyrka. Den här veckan pågår den kristna bokens vecka. Temat är Talar Gud? och ställer bland annat frågan ifall Gud kan tala till människor genom böcker. 11.4.2011 kl. 00:00

Kyrka. Biskop Björn Vikström har inte för avsikt att fortsätta som biskop fram till sin pensionering. Det framgick när han talade med skolelever under visitationen i Tenala och Bromarv förra veckan. 11.4.2011 kl. 00:00

Kultur. Sommarteatern vid Frank Mangs Center i Närpes ger sex föreställningar av pjäsen Mästarens väg i juli. 11.4.2011 kl. 00:00

Världen. Sedan en vecka tillbaka finns en ”sekulär bibel” till salu i brittiska bokhandlar. 11.4.2011 kl. 00:00

Kultur. Laudate Eum är något så ovanligt som en laestadiansk ungdomskör. 9.4.2011 kl. 00:00

Människa. Hon har alltid vetat att hon ska bli präst – någon gång. När hon väl fattat beslutet åkte prästkragen runt halsen på rekordtid. 8.4.2011 kl. 00:00

Emma Audas disputerar idag med en avhandling om kyrkans äktenskapssyn.

doktorsavhandling. Positionerna är låsta, vi måste börja tala om äktenskapet på ett nytt sätt, säger Emma Audas, som idag disputerar med en avhandling om kyrkans äktenskapssyn. 16.1.2020 kl. 10:51
Att lyssna på samma låt som någon annan kan skapa en känsla av gemenskap – likaså att dela en konsertupplevelse med främlingar.

gemenskap. Våra gemenskaper ser kanske inte längre ut som de gjorde förr, men fortfarande handlar de om att vi ser varandra och delar samma upplevelser. 16.1.2020 kl. 00:01
Röstberättigade i valet den 11 februari är prästerna samt församlingarnas förtroendevalda.

val. Kandidatgalleriet för kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalen har nu öppnat på nätet. 15.1.2020 kl. 08:33
Sedan Bo-Göran Åstrand installerades som biskop i Borgå stift i september har han hunnit resa runt i olika delar av stiftet. Söndagen den 26 januari kommer han att besöka Matteus församling.

Helsingfors. Utmaningarna för församlingarna i Helsingfors är större än på annat håll. Traditionen av kyrklighet är svagare – men de unga utforskar tron fördomslöst. 16.1.2020 kl. 00:01

forskning. Under årets första stiftsseminarium föreläser biskop Bo-Göran Åstrand, Sara Gehlin och Björn Vikström. 13.1.2020 kl. 15:36