Tatu Kankkonen är min dotterson. Han är 21 år. Genom honom har kriget i Ukraina flyttat in till mig. Och naturligtvis först och främst till hans mamma Annika, hans syster Henna och hans morbröder Tommy och Michael. Sedan 5 mars lever vi nu med en del av hjärtat i Ukraina och nyheterna därifrån har fått och får en helt ny mening.
För en dryg vecka sedan ringde Annika och berättade att Tatu fattat beslutet att ansluta sig till den frivilliga hjälpbataljonen i Ukraina. Den 5 mars tog han avsked av sin mamma och flög iväg till Polen. Vilka uppgifter som väntar och vad han möter vet bara Gud. Plus att vi vet att han morgonen den 7 mars tog sig över gränsen till Ukraina.
Det behöver knappast sägas, men jag säger det ändå: att be har fått ett helt annat djup och en helt annan bredd. Och det har också den broderade tavlan i sovrummet: ”Lita på Gud.”
Som det nu känns är Gud också den enda man kan lita på. Men å andra sidan: det räcker.
"Som det nu känns är Gud också den enda man kan lita på. Men å andra sidan: det räcker."
Sedan jag via Facebook informerade om Tatus beslut att göra vad han kan för Ukraina och ukrainarna har kommentarerna strömmat in. Alla har varit positiva och största delen av dem kan till innehåll sammanfattas i bönen "Herre hjälp, Herre låt väl gå".
Som teolog kunde jag kanske förväntas föra ett teologiskt resonemang om att vända andra kinden till, om hur krig i olika historiska skeden rättfärdigats, om krig över huvud taget kan rättfärdigas och så vidare.
I västerländsk tradition kan idén om det rättfärdiga kriget spåras till kyrkofadern Augustinus. Han utarbetade teorin om vad han på latin kallade bellum iustum, ”rättfärdigt krig”. Augustinus resonemang ska ses mot bakgrund av att våld, enligt nytestamentligt tänkande, är djupt förkastligt (”vänd andra kinden till”). Sett ur Augustinus perspektiv var ett strikt icke-våldsagerande i längden dessvärre omöjligt att ställa sig bakom, varför ett idépaket måste utvecklas för att kunna hantera de situationer som ideligen uppstod.
Teorin om bellum iustum förutsatte att någon av parterna hade ådragit sig krigsskuld, det vill säga var mer skyldig till våldet än den andra parten. Den som försvarade sig mot en skyldig angripare kunde inte, resonerade Augustinus, fördömas på grundval av fiendens synder.
"Åtminstone här och nu känns alla sådana vidare resonemang och spekulationer malplacerade."
Åtminstone här och nu känns alla sådana vidare resonemang och spekulationer malplacerade. Tatus beslut att åka till Ukraina för att ge den hjälp som han kan bidra med där duger för mig. Att hjälpa sin nästa att få ett bättre liv kan aldrig vara fel.