"En katastrof har ägt rum".
Den 77-årige ortodoxa metropoliten Onufrij av Kiev och Hela Ukraina formulerade sig i korta meningar. Rysslands president Vladimir Putin hade samma morgonnatt beordrat ryska trupper att gå in i Ukraina.
Hans Salighet Onufrij, uppvuxen i det som då var sydvästra Sovjet-Ukraina som prästson, byggingenjör och senare munk, riktade sig direkt till president Putin. Metropoliten bad honom ögonblickligen stoppa "brödrakriget" mot Ukraina.
Ryska missiler slog ner kring flygfält och militäranläggningar. "En Kainssynd grundad i avundsjuka; ett krig som varken är rättfärdigt inför Gud eller människor", skrev metropoliten.
Biskop Onufrij ställde sig på Ukrainas folk sida – och därmed mot sin egen kyrkas ledning i Moskva. Där har Moskvapatriarkatets ledare, patriarken Kirill, 75, under ett årtionde blivit en andlig bundsförvant med president Putin.
– De tror väl vardera att det är de som styr, ler forskaren Heta Hurskainen vid Östra Finlands universitet i Joensuu.
– Kyrkan föreställer sig ha den högsta moraliska makten, och att regenten förverkligar den i sin förvaltning. Det är ett slags idé om en "symfoni", även om jag inte själv så gärna använder det uttrycket.
Heta Hurskainen är luthersk präst och och forskande teolog vid Östra Finlands universitet, med den ortodoxa kyrkans samhälleliga världsbild som sin specialitet.
En tredjedel av patriarkens kyrkor
Att Ukraina för 31 år sedan blev självständigt innebar att också Moskvapatriarkatet vittrade i kanterna.
Patriarkatet skildes från Konstantinopel i slutet av 1500-talet och stärktes på 1700-talet som ett slags statskyrka av tsar Peter den store. Som mest ska Moskvapatriarkatet ha haft en tredjedel av alla sina församlingar just i Ukraina.
"Moskvapatriarkatet har haft en tredjedel av alla sina församlingar i Ukraina."
Av ukrainarna uppgav 78 procent för några år sedan sig vara ortodoxa; motsvarande siffra i Ryssland är lägre.
Omkring 11 000 församlingar i Ukraina lyder fortfarande under Moskva. I det självständiga Ukraina har ortodoxa kyrkohierarkier lösgjort sig och bildade 2018 en självständig ukrainsk ortodox kyrka, som det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel har erkänt. Den har i dag omkring 6 000 församlingar.
– Man har då och då läst om att församlingar byter kyrka och då ibland ockuperar kyrkbyggnader, rentav med våld. Också statliga myndigheterna är involverade när det diskuteras till exempel på vem en kyrka ska skrivas, säger Heta Hurskainen.
I Ukraina har det också diskuterats om Moskvapatriarkatet ska verka i landet med ordet rysk i kyrkosamfundets namn.
Gränslinjen mellan de två kyrkorna är ändå inte entydigt enligt språk. Men efter läget på Krim 2014 har ukrainarna tydligare börjat välja vilken kyrka de identifierar sig med, säger Heta Hurskainen.
Utöver det verkar också en tredje ortodox kyrka i Ukraina, uniatkyrkan, som har ortodox liturgi, men erkänner den katolska påven som överhuvud.
Ryska ortodoxa i Finland rädda
Veckorna efter att kriget i Ukraina har brutit ut tar också den ortodoxa kyrkan i Finland ställning.
Uspenskijkatedralen i Helsingfors belyses i Ukrainas blågula färger och efter söndagens liturgi går en korsprocession som en sympatiyttring till Ukrainas ambassad på Brändö. Valet kunde också ha varit en protestvandring till Rysslands ambassad i Eira. Men församlingen valde så här.
– Det är mycket ovanligt att kyrkan med en korsprocession tar ställning i en samhällelig fråga, säger fader Heikki Huttunen.
Krucifixen åker metro till Brändö, burna av bland andra ponomaren Ilja Domnin som själv har mångskiftande släktrötter i såväl Ryssland, Ukraina som Belarus.
Framme på Brändö har ärkebiskop Leo haft möte inne på ambassaden med Ukrainas ambassadör Olga Dibrova. De kommer ut i den värmande marssolen och deltar i en bönegudstjänst med elva ortodoxa präster på rad och ett kyrkfolk om på mellan 200 och 300, bedömer en polisman.
De allra flesta ryskspråkiga medlemmar stöder själva sympatiyttringen, men är rädda för att delta offentligt, säger en källa inom församlingen till KP. Det kan medföra svårigheter för släktingar i Ryssland.
"Patriarken gör president Putins lögner till lärosatser i den kyrka han leder."
– Det är förfärligt. Ryskspråkiga i Finland blir också mobbade i skolor och på sina arbetsplatser. Ibland känns det att sanktionerna har gått för långt när de drabbar anställda och enskilda, säger personen KP har talat med.
Ambassadör Olga Dibrova håller ett kort tal på engelska och tackar kyrkan och finländarna för allt stöd. När hon håller samma tal på ukrainska brister hon för ett ögonblick i gråt vid mikrofonen.
Några dagar senare ska också de finländska ortodoxas ärkebiskop Leo fördöma ett tal som patriarken Kirill, samma dag som processionen i Helsingfors, har hållit i Moskva. Den ryska kyrkoledaren har sagt att Rysslands krig i Ukraina är rättfärdigt för att det motsätter sig Västs förfall som bland annat yttrar sig i "pridemarscher".
"Jag är verkligen besviken över att patriark Kirill fortfarande inte fördömer kriget utan [...] gör president Putins lögner till lärosatser i den kyrka han leder", säger ärkebiskop Leo i ett uttalande.
Socialetik som Putin snappade upp
Den ryska ortodoxa kyrkan har ändå inte alltid gått i takt med Putin under hans 22 år vid makten.
I början ville Ryssland ivrigt orientera sig mot väst. Vladimir Putin höll 2001 tal på flytande tyska inför förbundsdagen i Berlin. De åren var det till och med tal om att Ryssland kunde ha gått med i Nato.
Samtidigt pågick en helt annan utveckling i den ryska ortodoxa kyrkan. År 2000 kom patriarkatet ut med en unik första socialdoktrin byggd på traditionella värderingar.
År 2008 byggdes den på med rysk-ortodoxa omtolkningar av de mänskliga rättigheterna – en samtalsöppning som blev till ett patriotiskt program, skriver Heta Hurskainen i en artikel. Allt mera utmålas dagens värderingar i Väst som en parentes, innan ordningen återställs.
"Det beskrivs som Västs avfällighet från sann kristendom, en falsk illusion om individualism, frihet och rätt att välja sitt eget liv."
– Det beskrivs som avfällighet från sann kristendom, som en falsk illusion om individualism, frihet och rätten att välja sitt eget liv. Har kyrkan har lärt att homosexualitet är fel, så kan man liksom inte bara välja annorlunda, förklarar hon.
Och någonstans under vägen har president Putin plockat upp det och sett att kyrkan kan ge honom stöd som en god partner, säger Heta Hurskainen.
Kyrkan började tala om "den ryska världen" på ett sätt som nu är som ett slags grund för strävandena att införliva Belarus, Ukraina och Moldova i "den stora ryska freden".
Men Finland hör alltså inte till det?
– Nej. Det är en slavisk-ortodox värld.
Patriarken Kirill har offentligt börjat använda ordet Rus i stället för Ryssland – det anspelar på Rysslands kristna förhistoria. Dåtida ledare döptes till kristendomen i slutet av 900-talet, i det medeltida Kievrus-riket, i floden Dnjepr.
Efter Maidanhändelserna 2013 och invasionen av Krim 2014 avtog den storryska retoriken, men har återkommit nu, säger Heta Hurskainen.
Gränserna för Vladimir Putins Ryssland är inte helt de samma som kyrkans. Trots att Krim har annekterats av Ryssland lyder halvön kyrkligt fortfarande under Ukrainadelen av Moskvapatriarkatet. Det samma gäller Donbass.
– Kyrkan har väl velat visa att den bestämmer om sina kanoniska gränser själv.
Krig om värderingar
Den österrikiska forskaren Kristina Stoeckl har forskat i den rysk-ortodoxa "konservatismens internationella ekumenik".
Inne i Ryssland ser forskare falanger inom kyrkan: fundamentalister, traditionalister och liberaler. Flera hundra präster och diakoner lägre ner i kyrkhierarkin har till exempel skrivit på protester mot kriget.
Patriarkatets har däremot i sin "utrikespolitik" i mer än ett årtionde sökt konservativa samtalspartner, bland annat kring frågorna om gender eller familjevärden.
Enligt källa med god insyn i europeisk ortodox kyrkopolitik ska kyrkan inte bara ha etablerat kontakter till den katolska kyrkan, utan också till moderata muslimer eller evangelikala i USA.
"Kyrkan har etablerat kontakter inte bara till den katolska kyrkan, utan också till moderata muslimer eller evangelikala i USA."
Kristina Stoeckl har visat att Moskvapatriarkatet är aktivt genom sändebud och representanter vid den Europeiska människorättsdomstolen, Europarådet och i konservativa medborgarrörelser i Västeuropa.
En annan mycket historisk markering var när patriark Kirill, på väg till Brasilien, och påven Franciskus, på väg till Mexiko, efter flera års hemliga förberedelser år 2016 – möttes i ett vip-kabinett på flygplatsen i Havanna på Kuba. Ett sådant möte har inte skett sedan skolbokens kyrkosplittring i öst och väst för snart 1 000 år sedan.
Omvärlden hoppas nu på att någon av de inre kretsarna kring Vladimir Putin ska övertyga honom om att tagga ner kriget i Ukraina och söka fred.
Kan den ryska ortodoxa kyrkan vara den som gör det?
– Det tror jag inte. Frågan är om den alls kan göra det, i en stat där allting är kontrollerat, säger Heta Hurskainen.