– Ingen annan än jag hade sett den mörkare sidan. Vem skulle tro på mig? Jag började också tvivla på mina egna minnen och mitt eget psyke eftersom ingen annan såg det som hände eller bekräftade det, berättar Fredrika.
– Ingen annan än jag hade sett den mörkare sidan. Vem skulle tro på mig? Jag började också tvivla på mina egna minnen och mitt eget psyke eftersom ingen annan såg det som hände eller bekräftade det, berättar Fredrika.

Fredrika vill att människor ska förstå att kvinnomisshandel även sker i kristna hem

NÄRSTÅENDEVÅLD.

– Misshandel sker bland höginkomsttagare och låginkomsttagare, bland alla yrkesgrupper, religioner och minoriteter.

4.3.2022 kl. 08:36

Fredrika (namnet fingerat) är en helt vanlig finlandssvensk kristen kvinna.

– Jag gifte mig tidigt och födde tre barn innan jag hunnit fylla 30. Jag såg inte några varningstecken på min mans kontrollbehov och våldsamma sida så länge vi sällskapade eller var nygifta.

Men efter att första barnet fötts blev allt annorlunda.

– Mannen orkade inte med bebisgråt, blev stressad och tog ut det på mig.

Han började hota Fredrika: ”Hördu, om du inte är tyst nu så ...” och höjde handen.

– Man ska gå efter första slaget sägs det. Vad är då första slaget? Det finns en bild av att kvinnomisshandel är blåmärken som syns, ett uppsvullet öga, blåmärken i ansiktet. Men kvinnomisshandel är så mycket mer än det. De flesta män undviker med avsikt att slå hårt i ansiktet, så att det syns utåt.

För Fredrika var första slaget en sen kväll när det förstfödda barnet på nio månader sov.

– Jag och min man diskuterade. Jag blev ledsen och började gråta över att inte bli förstådd.

Då fick hon ett hårt knytnävsslag på låret.

– Skulle jag då, enligt ” regeln” att man ska gå efter första slaget, ha tagit upp min sovande bebis, packat en väska och kört iväg? Och i så fall vart, mitt på natten? Då fanns det ju en stor risk att min man skulle ha blivit ännu mer arg.

– Jag tänkte att det är bäst att jag är tyst och låter min man lugna ner sig.

Det rent fysiska våldet hände inte ofta de första åren, men hans sjukliga kontrollbehov smög sig på.

Det rent fysiska våldet hände inte ofta de första åren, men hans sjukliga kontrollbehov smög sig på.

– Först handlade det om att jag var tvungen att spara varje butikskvitto och redovisa för honom.

Det var enbart han som hade hand om räkningar, bankärenden, försäkringar. Snart hamnade hon i beroendeställning i relation till honom.

– Han började kontrollera vem jag hade skickat meddelanden till, vem jag ringt till, när och hur länge samtalet pågått.

Mannen började tänka sjukligt mycket på elförbrukningen.

– Han släckte lampor överallt och kontrollerade värmen i huset. Jag fick skäll om jag inte stängde kylskåpsdörren genast. När det var kallt ute eldade jag i spisen istället, men också då fick jag skäll. Jag duschade för länge och för ofta. Jag kunde aldrig göra rätt.

Han kom på fler och fler saker Fredrika gjorde fel. Hon kände sig konstant iakttagen och kontrollerad, också utanför hemmet. Det fysiska våldet blev tätare och grövre ju fler år som gick.

– Det var som att han, kanske omedvetet, tänkte att om jag kom undan med det där kan jag även göra det här. Han kunde sparka mig, slänga saker på mig, jaga mig genom huset och knuffa mig mot möbler, ge mig en örfil.

Han blev också irriterad på äldsta barnet, slängde saker på barnet och gav örfilar.

– När han inte orkade med barnen knuffade han in dem i deras rum och drämde fast dörren.


Den mörka sidan

Fredrikas man var anställd i en församling.

– Jag hade en varm trygg tro ända sedan barnsben, men min man och hans släkt tyckte inte att min tro dög.

Fredrika upplevde tidigt att mannen hade två helt olika personligheter.

– När andra var med tog han på sig en roll, klädde på sig en skjorta och tog Bibeln i handen. Men han var en helt annan person när han var hemma med mig.

Hon kände en stark uppgivenhet.

– Ingen annan än jag hade sett den mörkare sidan. Vem skulle tro på mig? Jag började också tvivla på mina egna minnen och mitt eget psyke eftersom ingen annan såg det som hände eller bekräftade det. Min man verkade inte komma ihåg att han hade misshandlat mig några dagar tidigare utan blev förvånad när han såg blåmärken på min kropp.

När andra barnet var bebis och Fredrika höll hen i famnen fick hon helt plötsligt utan förvarning ett hårt knytnävsslag mitt på huvudet.

När andra barnet var bebis och Fredrika höll hen i famnen fick hon helt plötsligt utan förvarning ett hårt knytnävsslag mitt på huvudet.

– Det pep i öronen och synen blev suddig. Jag reagerade instinktivt genom att rusa med bebisen till badrummet och låsa in mig. Jag hörde hur han slängde igen ytterdörren och hur hans bil startade. Småningom vågade jag mig ut för att trösta fyraåringen, som hade sett alltihop.

Fredrika blir ibland irriterad över bilden att kvinnor som blir misshandlade tar tillbaka mannen när han ber om förlåtelse.

– Det hände aldrig mig. Under de tolv år jag blev misshandlad bad han aldrig om förlåtelse. Jag fick ju ”skylla mig själv”.


Misshandeln eskalerade

Det var först sju år efter första slaget som Fredrika insåg faktum, att hon blev misshandlad av sin man.

– Jag ville verkligen inte tillhöra den kategorin, erkänna för mig själv att jag var fast i ett sådant förhållande.

Efter tredje och sista barnets födelse eskalerade misshandeln. Han fick som vana att väcka henne mitt på nätterna med sexuella krav.

– Jag mådde, vid det laget, så dåligt att jag var tvungen att ta medicin för att överhuvudtaget somna. Han frågade aldrig mig om jag ville ha sex. Han klädde bara av mig nertill och trängde in i mig mitt i natten. Jag vaknade oftast först när han redan hade sex med min kropp. Jag låg stilla som en docka och uthärdade, väntade tills det var över.

Fredrika började må ännu sämre psykiskt.

– Människor i min närhet började lägga märke till att jag inte mådde bra, men ingen visste vad orsaken var. Visst funderade jag på att skiljas. Jag ville absolut inte lämna barnen hos honom varannan vecka, eftersom han även visat sig vara våldsam mot dem och ha en ytterst kort stubin. Hellre var jag kvar som en skyddsmur och tog emot det mesta av hans ilska och irritation så barnen slapp.

"Hellre var jag kvar som en skyddsmur och tog emot det mesta av hans ilska och irritation så barnen slapp."

Hon kände sig fullkomligt fångad.

– Han höjde på min livförsäkring och sa glatt i förbifarten hur mycket pengar han skulle få ”sen när du dör”.


Ögonöppnare

En sen kväll, när maken jobbade sent, ringde Fredrika till ett skyddshem.

– Jag hade köpt ett prepaid-simkort och bytte tillfälligt ut mitt vanliga simkort.

Hon gick med på att besöka skyddshemmet. Där fick hon ett papper.

– Jag skulle kryssa för det jag kände igen i mitt förhållande – fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. Det var en ögonöppnare. Jag kryssade för det mesta.

På skyddshemmet bekräftade personalen att hon levde i ett mycket destruktivt förhållande, men att det onormala hade blivit en normal vardag.

– Jag började förstå att jag inte kunde fortsätta leva så här livet ut. Men jag hade ingen aning om hur jag skulle komma ur förhållandet. Den enda utväg jag såg var om min man dödade mig.

Fredrika öppnade sig för en av sina närmaste vänner.

– Jag var nu en skärva av mitt forna jag. Skyddshemmets personal gav rådet att skriva ner allt som hände i hemmet. Om hon hade fysiskt ont efter en misshandel skulle hon ta kontakt med hälsocentralen för att få skadorna dokumenterade.

En dag fick hennes vän nog och ringde polisen.

– Poliserna bankade hårt på vår dörr. Jag förstod direkt att ”det är nu det händer”. Jag hade väntat på den dagen, samtidigt som jag var livrädd.

Poliserna separerade direkt Fredrika och hennes man. Mannen tog de till häktet, Fredrika togs till akuten och sedan flyttade hon och barnen in i skyddshemmet.


Polisförhör följde

Tiden på skyddshemmet kommer Fredrika och hennes barn ihåg som en fin tid.

– Efter en veckas vila började jag samtala med personalen. Jag blev nästan euforisk av lycka över att ha sluppit min man.

Många timmars polisförhör följde. Poliserna ville också ha hennes dagboksanteckningar och sjukjournaler. Fredrikas väninnor ställde upp, trodde på henne och bad för henne.

– En vän var med som stöd under polisförhör, en kom och hälsade på till skyddshemmet, en annan köpte en vinterjacka åt mig.

Fredrikas svärfar ringde upprepade gånger till Fredrikas föräldrar och anklagade henne för att vara psykiskt sjuk.

– Han sa att jag hade anklagat en helt oskyldig man och att deras son aldrig skulle göra något sådant.

Mannen fick besöksförbud. Efter ett år var det rättegång.

– Jag var otroligt nervös och orolig. Men han blev fälld och fick en fängelsedom.


Ärrad för livet

Efter domen kom flera års trötthet ikapp Fredrika. Hon var sjukskriven i två år för post-traumatisk stress.

– Jag kan fortfarande inte jobba heltid och har inte haft något förhållande efter skilsmässan. Jag är inte heller intresserad av ett. Jag är ärrad för livet. Men jag får vara glad över att jag var en av dem som överlevde.

"Jag kan fortfarande inte jobba heltid och har inte haft något förhållande efter skilsmässan. Jag är inte heller intresserad av ett. Jag är ärrad för livet."

Fredrika vill att människor ska förstå att det finns kvinnor i allas vår närhet just nu som lever i ett dylikt förhållande med misshandel och kontroll.

– Alla känner någon just nu som blir misshandlad utan att veta om det. Bilden av att misshandel bara sker i familjer där det förtärs alkohol är en myt.

– Fast jag hade blivit fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt misshandlad i tolv år blev de i min närhet väldigt förvånade när det avslöjades.

Fredrikas exman har gift om sig.

– Jag känner sorg över att några av mina vänner tog mannens parti. Men äntligen fick jag lära mig hur man betalar räkningar och äntligen behöver jag inte bli väckt mitt i natten längre.

Christa Mickelsson


Karin Erlandssons bok lanseras på Kyrkans Ungdoms sommarläger i Pieksämäki, där hon själv deltagit i många år under uppväxten.

Fontana Media. Karin Erlandsson som blivit bekant för många Kyrkpressenläsare via sina texter om hur man upprätthåller en vardagstro kommer ut i bokform på Fontana Media i juli. 8.6.2018 kl. 14:12

MINNESSJUKDOM. Tron kan vara ett viktigt fäste när minnena bleknar. Kyrkan har gett ut en skrift med stöd för arbetet bland församlingsmedlemmar med minnessjukdom. 8.6.2018 kl. 12:44
Kyrkpressen har tidigare skrivit om Ahmad i 45/2017 och 21-22/2018

flyktingar. Efter nio år i Finland flögs Ahmad till Kabul i går tillsammans med tre andra utvisade afghaner. 7.6.2018 kl. 13:48
Farag Sadak

profilen. Då han kom till Finland kände han ingen annan som talade arabiska här. När flyktingvågen kom hösten 2015 hade Farag Sadak förberett sig för den i fem år. 7.6.2018 kl. 11:31

Ärkebiskop. I söndags installerades Tapio Luoma som ny ärkebiskop för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 7.6.2018 kl. 10:00
På lekholmen samlas många ungdomar och barn, men holmen välkomnar alla. I år satsar man dessutom på mer program för vuxna.

Holmliv. Känns sommarlovet för långt och tråkigt? På Lekholmen ordnar församlingarna program hela sommaren. 7.6.2018 kl. 00:00
Som familj måste man fundera på vad man vill göra och vad man har råd med. En dag på stranden är ett billigt semesternöje.

Förväntningar. Ledig tid triggar lätt stora förhoppningar om att få lite av allt: innehållsrikt program, tillräckligt med vila och tid för att odla våra relationer. Men om det inte blir som man tänkt då? 7.6.2018 kl. 00:00
Edith Kortekangas från Helsingfors har ljusa minnen från Lekholmen.

längtan. "Den dagen i den röda stugan förändrade allt för mig." 7.6.2018 kl. 00:00

Vasa svenska församling. För många Vasabor är Kyrkpressen den viktigaste kanalen till kyrka och församling. Då församlingen slutar prenumerera på tidningen går de miste om den kanalen. 31.5.2018 kl. 16:27
Tapio Luoma vann ärkebiskopsvalet i mars.

ärkebiskop. Nu på söndag 3 juni installeras Tapio Luoma i ämbetet som ärkebiskop. President Niinistö och internationella gäster deltar vid mässan i Åbo domkyrka. 29.5.2018 kl. 10:05
Samuel Erikson, Ruth Vesterlund, Katarina Gäddnäs, Meri Yliportimo, Janette Lagerroos och Eva Williams vigdes i söndags till tjänst.

prästvigning. I helgen var det prästvigning i Borgå. Totalt sex stycken präster vigdes till tjänst. 28.5.2018 kl. 13:41
Kyrkpressen skrev om Ahmad i nummer 45/2107.

flyktingar. En kristen afghan sitter på nytt i polisförvar i väntan på att bli deporterad. Polisen grep honom senaste vecka då han skulle träffa sin dotter. 22.5.2018 kl. 16:29
Se Freja Pontán och Pia Öhman i det stora faddertestet på www.helsingforsforsamlingar.fi. Du kan också testa ditt eget fadderskap där.

Kontakt. Det är aldrig för sent att bli en bra fadder, menar Pia Öhman och Freja Pontán som hållit kontakten i 17 år. 24.5.2018 kl. 00:00
My Ström-Rantamäki är diakonarbetare i Matteus församling.

Faddrar. "Förebilder hjälper oss att förstå vem vi är." 24.5.2018 kl. 00:00
Mikaela Steffansson jobbar i Helsingfors i sommar. Hon gillar stadssomrar och den variation de bjuder på.

Upptäcka. Många stannar kvar i stan över sommaren, antingen av egen vilja eller som ett måste. Storstan kan också vara ett smultronställe. 24.5.2018 kl. 00:00

I Esbo som med närmare 15 000 medlemmar är landets största svenska församling – blir det inget församlingsval i höst.

FÖRSAMLINGSVALET. I Esbo, Grankulla och Vanda blir det inget församlingsval på svenska i höst. Orsak: för få kandidater. I Esbo var Jannika Lassus valombud för den enda kandidatlista som nu besätter alla 26 platser med 26 kandidater – i landets största svenska församling. 23.9.2022 kl. 11:32
Hanna Jensen har skrivit två böcker om minnessjukdomar, en om sin pappa och en om sin mamma. – Efter första boken tänkte jag att jag aldrig mer ska skriva om ämnet, men jag kände att jag hade något att säga som kunde hjälpa andra.

ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15
Teemu Laajasalo och Irja Askola.

JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09
Julie Yu-Wen Chen har som Taiwanfödd professor en knepig sits att leda ett Beijingfinansierat institut vid Helsingfors universitet.

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37
Karl XI:s kyrkolag var stomme för kyrkan i Finland till mitten av 1870-talet. I dag stadgar Kyrkoordningen sedan 1994 om ett synodalmöte som ska hållas vart sjätte år.

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16