Efter att ha varit biskop i Borgå stift i tio år är Björn Vikström tillbaka där han strövade omkring också som tjugoåring, nämligen i akademikvarteren i Åbo. Han är professor i systematisk teologi vid Åbo Akademi.
– Jag har svårt att säga själv hurdan jag var som tjugoåring. Jag hade avlagt militärtjänstgöringen i Dragsvik och börjat studera teologi vid Åbo Akademi.
Under militärtjänstgöringen hade han tänkt läsa till inträdesförhöret till medicinska.
– Men jag lyckades inte riktigt samla mig. Jag brukar skoja och säga att jag mest läste serietidningar, med det ska man inte gå till inträdesförhör.
Efter att han övervägt studier i statsvetenskap och matematik landade han ändå vid teologiska.
– Jag var väldigt osäker på om jag var på rätt ställe, men jag tänkte att om jag inte prövar teologi så kanske jag ångrar mig.
Under början av studierna letade han också fram blanketter för att åka ut som fredsbevarare.
– Men det var kanske mest en flyktreaktion för att jag inte visste om jag var på rätt ställe. Alla alternativ var inte så allvarligt menade.
Ett par år in i teologistudierna började han trivas på allvar, och efter tre år kunde han också tänka sig att jobba som församlingspräst, något som inte lockat tidigare.
Björn Vikström 19 år. Foto: Privat
– Rådet till mitt tjugoåriga jag skulle vara: Ta det lugnt, det ordnar sig! Trots att det kanske inte blir som du har tänkt dig så blir det ändå bra. Den tryggheten skulle jag gärna ge till mitt tjugoåriga jag och till andra i samma ålder.
Han är glad över att han också tog en examen i litteraturvetenskap.
– Det är ytterligare ett råd: Passa på och studera olika saker!
Finns det något du skulle göra annorlunda?
– Jag låter jättetråkig nu, men jag kan inte säga att det finns några stora saker jag skulle vilja ändra på.
– Det som inte blev av var att åka utomlands en tid och studera. Jag träffade Maria och vi ville båda börja jobba och fick familj, vilket var fint. Det var vårt gemensamma beslut.
Var du utåtriktad eller mer avvaktande som ung?
– Jag var kanske både och. Som person är jag mer lyssnande, men jag har också fått förtroendeuppdrag och ledarskapsuppdrag, så jag har inte varit rädd för att stiga fram.
Hur ser du på den unga Björn, irriterar han dig eller väcker han din sympati?
– Jag vet inte … Det är jag, samtidigt ett annorlunda jag än i dag. Men visst känner jag igen mig. Jag håller föreläsningar i samma hus där jag gick på föreläsningar, så jag minns hur det kändes. Jag sympatiserar nog med den unga Björn. Men säkert hade jag drag då som skulle irritera mig i dag, det är generationsfrågor, inget dramatiskt.
– Jag kan ibland önska att jag hade en större frimodighet då, men det har behövts tid för att det ska växa fram.