Eva Biaudet minns att hon redan som åttaåring i skolan insåg att här gäller det att vinna eller försvinna.
– Jag minns att jag tänkte att det är här det bär eller brister, jag måste hamna bland de coola, annars blir det slut. Jag var medveten om att det här spelet är jättehemskt, och jag traskade in i skolan som på en scen.
Hon tror att det är gemensamt för många politiker att man är medveten om maktrelationer.
– Kanske jag hade en fallenhet för det, för jag kom från en stor familj. Och jag tänkte att jag kommer att klara det.
Hurudan var Eva, 20 år?
– Eva, 20 år, tog saker väldigt allvarligt. Jag var ganska politisk så när jag började studera juridik var jag inte med i ämnesföreningen och festade, utan rörde mig mer i politiska sammanhang. Jag sällskapade också stadigt, så det fanns inte rum för så mycket annat.
Idag skulle hon säga samma sak till unga Eva som hon skulle säga till andra unga studerande: Försök njuta av att vara ung. Man behöver inte vara bäst, det räcker med att man klarar sig.
– Jag skulle säga: det är bra att vara ambitiös, men du ska inte vara så sträng med dig själv. Du ska ha roligt och umgås med vänner och göra saker som man blir glad av. Det kan också vara ett stort stöd i studierna.
När hon tänker på sitt unga jag tänker hon på dagens unga som bär på klimatångest och släpar hela världens bekymmer på sina axlar.
Var du blyg, eller vågade du stå på dig?
– Jag var ganska modig. Jag var den som tog mycket plats och vågade säga till om olika saker. Jag hade mycket känslor och mycket vilja, men var alltid orolig för att inte räcka till. Det kanske hade sitt pris – jag grubblade om nätterna och var nervös.
Finns det något som du ångrar?
– Det har stört mig att jag inte blev färdig och fick mina juristpapper. Jag höll på med min gradu just innan jag kom in i riksdagen, och den blev inte klar. Men det har inte stoppat mig, jag har sökt andra vägar.
För henne var det där med att inte bli färdig jurist det första stora misslyckandet,
– Det var ganska traumatiskt för mig. Länge ville jag inte gå i närheten av universitetet.
En annan sak hon skulle vilja säga till sitt unga jag är att livet hämtar med sig mycket: oväntade svårigheter, men också oväntade roligheter.
– När man misslyckas och det går illa tror man att livet tar slut, men det gör det inte.