När grannens vedlider
gapar tomt rycker församlingen och Leif Galls ut med ved.
När grannens vedlider gapar tomt rycker församlingen och Leif Galls ut med ved.

Då grannens åker står frusen

diakoni.

Runebergs dikt om bonden Paavo och president Kyösti Kallios bön under vinterkriget formulerar den teologi som Leif Galls förespråkar.

4.1.2022 kl. 11:14

Herren prövar blott, han ej förskjuter, sa bonden Paavo och grävde fler diken medan han bad sin hustru blanda mera bark i brödet. När missväxten var över fortsatte han med det ändå, för då var grannens åker frusen.

– Vi finländare har alltid haft det svårt, men vi har alltid haft ett hopp. Har jag blivit välsignad med mycket så är det grannens åker, säger Leif Galls.

Han upplever att vi håller på att glida in i ett tankesätt där det inte är mitt problem om Gud har välsignat mig men inte dig. Det genomsyrar till och med predikningar idag.

– Vi skulle behöva mera av Paavos teologi. Det handlar om en ödmjukhet till den gåva vi fått, livet, och en ödmjukhet och respekt för vår skapare. Senast Finlands folk stod på knä var under kriget. Jag tror inte ens jag vill veta vad som krävs för att vi ska göra detsamma idag. Redan att få de kristna ner på knä är mycket svårt, hur ska det då lyckas för resten av folket att göra det?

Ibland frågar folk när väckelsen ska komma. Hans svar är att den inte kommer.

– Vi har blivit ett stolt folk och kan förklara för resten av världen hur de ska göra. Själva tar vi varken gärna emot råd eller stannar upp för att fundera över våra val.

Kyrkan ska ge raka besked

Här handlar det inte om vem som står i predikstolen. Vi verkar alla gå vilse, påpekar han.

– Oavsett vilket samfund vi hör till påverkas vi mer av vad samhället tycker och tänker än vi vill och tror. Samhället blir allt mer egotrippat. Man ska vara frisk, stark, sexig och framgångsrik. Det är långt ifrån den korsfäste Jesus.

– Vi är för pryda som kyrka. Kyrkan behöver lukta lite illa. Det är bara att se vilka människor vår Herre umgicks med. Kyrkan ska inte vara hobbyverksamhet utan vi bör ge raka besked om vem som är vår Herre. Min bön är att budskapet om Kristus ska brinna i mig.

Som diakoniarbetare i skärgårdsförsamlingen Replot ser han mycket av livets avigsidor.

– För mig är det självklart att hjälpa alla.

Hjälpviljan har han ärvt av sin mor.

– Vi var alltid välkomna hem oavsett vad vi gjort och i vilket skick vi var. Det öppna hemmet gällde också våra kompisar. När jag kom hem satt någon av mina vänner många gånger och samtalade med morsan. Det var ganska många som sov över eller bodde hos oss en kortare tid om det behövdes. Behövde någon något så försökte hon fixa det. Farsan hade tydligen inget emot det heller och huset var ganska stort.

Av sin mamma lärde han sig också att det inte finns några hopplösa fall. Pengar och utrymme är heller inte alltid grejen. Oftast hittar man en lösning.

Varken familjen eller släkten var kyrksam och när han som ung visade intresse för kyrkan möttes han av motstånd från några släktingar och vänner som var rädda att han lurats med i något dåligt.

– Mitt intresse för kyrkan vaknade i skolan. Vi var några som började besöka olika kyrkor och jag fastnade i metodistkyrkan.

Han var aktiv där i nästan trettio år, bland annat som pastor. Han började i Skaftung och i Kristinestad som ensam anställd och huvudansvarig i början av nittio-
talet. Senare kom han till Vasa, där han blev pastor 2008.

– Den wesleyanska-metodistiska traditionen står mig varmt om hjärtat – kanske framför allt ambitionen att hjälpa till både i närsamhället och i vida världen.

”Inget händer på Replot”

När han slutade 2017 var han utarbetad och sökte en lugnare arbetsplats. Då gick diakonissan på Replot i pension.

– En kompis uppmanade mig att söka med orden: ”Sök Replot, ingenting kommer att hända där. Du kommer att dricka kaffe med tanterna tills du går i pension.”

Men redan andra dagen på jobb, den andra februari klockan åtta på morgonen, ringer en man och säger att han håller på att svälta ihjäl.

– Jag tänkte hallå, det här Finland, det kan ju inte i stämma. Men jag åkte dit.

Han mötte en man som bodde i en sommarstuga där vattnet frusit. Veden var slut och i kylskåpet fanns endast en liten bit möglig ost. Leif Galls försökte hjälpa honom och ryktet spred sig bland mannens vänner.

Nu hjälper församlingen främst genom utdelning av mat, kläder och ved. Matutdelningen är en samling där folk umgås och dricker kaffe.

– Vissa som kommer har inte pratat med någon sedan förra veckan.

Tröskeln för barnfamiljerna är hög att söka hjälp. Det får inte synas.

– Man berättar inte ens om läget för sina föräldrar. Pressen är ganska stor, det ska vara ny bil och barnen ska ha mobiltelefon. När bränslepriserna steg blev det kärvt för vissa.

Men de som kanske mår sämst idag är tonåringarna.

– De som börjar upptäcka världen, Greta Thunbergs generation. Många av dem har bilden av att allt kommer att brinna upp i morgon. Det är en ganska svart framtid.

Hembesök och samtal har gett vid handen att de som är över 90 år är mest positiva inför framtiden. Ju lägre man kommer ner i åldrarna, desto svartare blir framtidsbilden.

– Vad händer i ett land där de äldsta tror på en ljus framtid medan de unga som verkligen skulle behöva tro, tappar den? Må Gud ge dem tro, hopp och kärlek till allt skapat, inklusive sig själva, och Skaparen.

Grannens vedlider gapar tomt

För några år sedan var det många på en gång som fick problem att betala elräkningen. Då stängdes strömmen av.

– Jag var hemma hos en äldre dam som bara hade tio grader varmt i stugan. Gjutjärnskaminen räckte inte att värma upp den lilla stugan och en liten låda ved kostar rätt mycket i matbutiken. Där föddes idén att försöka skaffa fram ved för att dela ut åt dem som akut behöver. Jag lade ut en efterlysning på Facebook.

Nyligen fick församlingen ett lass med stockar som stått för länge i skogen och inte duger till något annat.

– Det skulle ju vara bekvämast att de som behöver veden får såga och klyva den själva. Men många har svårt att klara av det. Därför hjälper vi till med det.

Vedarbetet är en terapi i sig, så den mesta veden sågas med motorsåg och klyvs med yxa. 10–15 personer ställer upp i vedarbetet, bland dem tre kvinnor.

– De är bättre med yxan än många män. De gräver kanske inte diken, men de klyver ved då grannens lider gapar tomt, en teologi som gör nytta och värmer.

Johan Sandberg


Tatueringar med kristna motiv har förbjudits i den saudiarabiska fotbollsligan. Det betyder att många utländska spelare får lov att klä sig i långärmade tröjor för att täcka över sina tatueringar. 8.11.2011 kl. 09:51
Den svenska truppen i mötet består av biskop Björn Vikström, Peter Lindbäck, Åsa A. Westerlund, Henrik Perret, Helene Liljeström, Stig Kankkonen och Görel Ahlnäs.

kyrkomöte. I dag inledde det sittande kyrkomötet sin sista session. I februari väljs nya ombud för kyrkans högsta beslutsfattande organ. 7.11.2011 kl. 13:29
Marlen Talus-Puzesh.

Marlen Talus-Puzesh valdes under helgens Höstdagar till ny ordförande för Förbundet kristen skolungdom FKS. 6.11.2011 kl. 12:43
Kompbandet leder allsången på stora scenen.

Höstdagarna FKS. Ungdomssamlingen Höstdagarna pågår som bäst i Lempäälä söder om Tammerfors. 5.11.2011 kl. 15:38

Gemensamt Ansvar. De medel som samlats in via Gemensamt Ansvar används i år för att motverka ensamhet bland unga i Finland och Moçambique. 5.11.2011 kl. 07:00
Astrid Nurmivaara

Nurmivaara. Astrid Nurmivaara från Vanda har fått Folktingets förtjänstmedalj. I prismotiveringen nämns bland annat hennes kamp för att Vandasvenskarna ska få sin efterlängtade församlingsgård, Larsgården. 4.11.2011 kl. 15:31

Biskopsval Esbo. Teologie doktor Tapio Luoma, 49, har valts till biskop i Esbo stift. 4.11.2011 kl. 13:22

Sverige ångest. Präster drabbas oftare av ångest än andra yrkesgrupper i Sverige, visar en rapport från svenska Försäkringskassan. 4.11.2011 kl. 10:12

Peter Klemets. Teodicéproblemet kommer också i miniförpackning: ”Är det Gud eller djävulen som har skapat bobborna?” 3.11.2011 kl. 10:31

Svenska kyrkan. Kyrkomötet i Sverige har med röstsiffrorna 161 mot 77 gett kyrkostyrelsen i uppdrag att säkerställa att samtliga präster har vigselbehörighet. 3.11.2011 kl. 14:35
Illustration: Wilfred Hildonen

Kyrkpressens gallup visar att över hälften av församlingarna i Borgå stift är redo att leda förbön för samkönade par. Tillsvidare har förbön ordnats endast två gånger. 2.11.2011 kl. 13:41

Antalet ljus på Vasa kyrkliga samfällighets begravningsplats vid Alla helgons dag minskar år för år. 2.11.2011 kl. 15:37

Biskop Björn är övertygad om att vi behöver en kyrka med lättare kostym, men säger att vägen dit är lång och tålamodskrävande. 2.11.2011 kl. 09:23
Regissör Kristin Olsoni och skådespelare Anneli Mäkelä gläder sig över att få tackla en livsbejakande text.

teater. Teater Oscar, tio år, ska dö. Men de vuxna i hans närhet flyr undan. Anneli Mäkelä och Kristin Olsoni satte upp en pjäs om hopp. 31.10.2011 kl. 13:52
Anna Tikum bodde i Tanzania med sina föräldrar under sin tidiga barndom. Nu ska hon skriva om livet i Senegal på Kyrkpressens nya webbsidor.

Månadens bloggare. Anna Tikum är först ut som månadens bloggare på Kyrkpressens nya webbsidor. Hon ska blogga om livet som småbarnsmamma i Senegal. 31.10.2011 kl. 14:04

domkapitlet. På grund av coronaepidemin sammanträder inte stiftsfullmäktige alls i vår. Det slog domkapitlet fast vid sitt sammanträde idag. 14.5.2020 kl. 16:28
Fred Wilén blir kaplan i Kyrkslätt i höst.

val. Fred Wilén, tf kyrkoherde i Matteus församling, blir kaplan i Kyrkslätt. 13.5.2020 kl. 08:52
Ditte Sandholm och Marlen Talus träffades regelbundet och ringde
otaliga samtal när Ditte mådde dåligt.

Bekräftelse. Andas in, andas ut. Det har ungdomsarbetsledare Marlen Talus sagt till Ditte Sandholm under otaliga nattliga samtal. Ditte hade så svår ångest att hon ville dö. – Om inte du hade funnits hade jag inte levt i dag, säger Ditte till Marlen. 11.5.2020 kl. 19:20
Ulrika Hansson och Sofia Torvalds skriver om det svåraste uppdrag de haft: moderskap.

mammalandet. Att vara mamma är att träna sig i ofullkomlighet. Att vara mamma är att vara starkast i världen. Två mammor med olika lång erfarenhet skriver om hur de klarat livets svåraste och vackraste uppdrag. 9.5.2020 kl. 18:00
Sommarens läger kommer att kräva mycket jobb i församlingarna, men för dem som deltar kan de bli ett minne för livet, säger biskopen.

anvisningar. Sommarens läger kommer att kräva mycket extrajobb i församlingarna, men biskop Bo-Göran Åstrand tror att det jobbet är värt att göras. – Den här sommarverksamheten är särskilt viktig nu med tanke på familjerna, barnen och ungdomarna. 8.5.2020 kl. 14:53