Efter att ha varit det yngre barnet blev Lotta Keskinen plötsligt ett endabarn.
Efter att ha varit det yngre barnet blev Lotta Keskinen plötsligt ett endabarn.

Vem är en lillasyster utan sin storasyster?

FÖRLUST.

Mitt under coronapandemin dog Lotta Keskinens syster. – När inser man att någon inte kommer tillbaka? Har jag insett det än?

2.1.2022 kl. 09:14

När hon hade födelsedag för ett par månader sedan skrev Lotta Keskinen en uppdatering på Facebook. Då berättade hon om något som många av hennes vänner och bekanta inte kände till: att hon nu är en lillasyster utan storasyster.

– Det har varit ett jättejobbigt år. Hela coronatiden har för mig präglats av min systers sjukdom och död. Pandemin har snarast känts som en försvårande omständighet.

Hennes syster Lisa hade haft cancer en tid, och hon gick bort strax efter sin 39-årsdag, några dagar före jul för ett år sedan.

– Jag fick specialtillstånd att hälsa på henne då hon fyllde 39 den 15.12. Jag gick till hospicehemmet med buller och bång och ballong och allt. Sedan hade hon inte många dagar kvar. Jag tror att hon hade som mål att leva till sin födelsedag.

Visst visste Lotta Keskinen och hennes föräldrar att Lisa var svårt sjuk. Samtidigt var de oförberedda. Kan man någonsin vara riktigt förberedd?

"När inser man att någon inte kommer tillbaka?"

– När inser man att någon inte kommer tillbaka? Har jag insett det än? Jag minns att jag hämtade något från hennes lägenhet under julhelgen, och under en millisekund gick en tanke genom mitt huvud: Kanske hon är här?


Lotta utan Lisa

Lisa var tre år äldre än Lotta. Ännu ett år efter Lisas död har hon svårt att förstå att de nu bara är tre i familjen: mamma, pappa och hon själv.

– Jag har alltid varit lillasyster, så det blir jättetomt. Vi hade många likheter men också många olikheter. Hon var den lugna och ordentliga, jag var yrbollen. Det känns som om jag nu borde vara mer som hon, och samtidigt kan jag ju bara vara jag. Ibland kan jag undra: Räcker det? Räcker jag?

De liknade varandra på många sätt – kanske särskilt till sättet, till miner och gester. I skolan blandade lärarna mellan dem och kallade Lotta för Lisa. Det har hänt Lotta att folk kommit fram till henne och sagt: du måste vara Lisas syster. Eller påmint henne om att de sjungit i samma kör, fast det var Lisa som sjöng i His Master’s Noise.

– Det känns konstigt att bara vara Lotta utan Lisa. Som att vara Matti utan Teppo.

Hennes sorgeår har varit svårt och tungt på många olika sätt. Det föll på hennes ansvar att inför julen ifjol meddela Lisas vänner att Lisa gått bort.

– Hon var så noggrann och duktig och hade skrivit upp allt i ett häfte. Dagen innan hon dog gick hon igenom med mig vem jag skulle kontakta. Det hade varit svårt för henne att berätta för sina vänner hur illa det var, och det var svårt för mig att berätta för dem vad som hänt. Jag var ju tvungen att skriva till människor som jag inte alls kände och berätta sorgliga nyheter, och sedan svara på deras svar.

– Det tog flera dagar att orka meddela alla.

Facebook och andra sociala medier hade Lisa och Lotta stängt tillsammans innan Lisa dog.

– Hon var bokförare och hade antecknat allt viktigt i ett häfte. Jag minns att vi diskuterade någon sak med mamma och pappa och var lite oense om hur Lisa hade velat ha det, och jag sa: ”Nämen det står i häftet!” Det var nästan som om Lisa varit där.


Graven blev ett viktigt projekt

När Lotta Keskinen skulle på jobb igen efter julhelgen ifjol orkade hon inte berätta vad som hänt. Alla hade jobbat på distans en längre tid så folk såg inte på henne hur dåligt hon mådde.

– När folk frågade ”hur gick julen?” var jag liksom bara: ”Nåja … julen.”

Det fanns mycket praktiskt att ta itu med och det var kanske en bra sak. Samtidigt var det besvärligt på grund av pandemin.

– Vi visste inte riktigt vart vi fick gå när vi skulle ordna allt, på grund av det svåra coronaläget. Vi blev väldigt ensamma med allt. Och sedan fick tio personer vara med på begravningen. Innan Lisa dog frågade jag henne: Om det bara får komma tio personer, vilka vill du att är där? Vi visste vilka vi skulle bjuda. Och prästen Ulrik Sandell var fantastisk.

Också gravplatsen blev något familjen funderade mycket på. Det slutade med att de grundade en familjegrav i föräldrarnas nya hemstad Grankulla.

"Mamma och pappa går var och varannan dag till graven och pappa – som är ingenjör – har räknat ut hur ofta man ska gå för att det alltid ska finnas ett brinnande ljus i en lykta vid Lisas grav."

– Det blev en jättebra lösning. Mamma och pappa går var och varannan dag till graven och pappa – som är ingenjör – har räknat ut hur ofta man ska gå för att det alltid ska finnas ett brinnande ljus i en lykta vid Lisas grav.

Hon har märkt att praktiska saker lätt blir stora. Det blev till exempel jätteviktigt för dem att graven skulle vara fin och att blommorna skulle vara precis rätt.

– Det skulle vara perfekt, för Lisa.


Ut ur ekorrhjulet

Det känns konstigt att Lisa är död. Men Lotta Keskinen har inte varit arg på Gud.

– Kanske jag har accepterat att vissa lever kortare och vissa längre. Men det känns orättvist. Jag har fortfarande svårt att gå in i Lisas hem, för inredningen var så viktig för henne och hennes hem ser precis ut som hon.

Efter att Lisa dött var det många som frågade ”hur går det?” eller ”hur mår ni?”

– Det var ganska svåra frågor att svara på för det gick inte så bra och vi mådde inte så bra. Och inget förändrades ju från en vecka till en annan.

– Jag uppskattade att folk bara hörde av sig och berättade lite om vad de gjorde, så att jag fick ett litet fönster ut i världen. Det kändes omtänksamt, för man blir så jätteensam i sin sorg. Sedan var det en bekant som hörde av sig och beklagade sorgen och frågade om jag vill följa med och väggklättra när jag orkar. Det var väldigt rörande och jag blev jätteglad.

För Lotta Keskinen blev perioden efter Lisas död en period av egen förändring. Hon behövde en förändring i vardagen. Hon sökte in till ett internationellt magistersprogram för stadsplanering och fastighetsekonomi vid Aalto-universitetet. Till sin stora förvåning kom hon in. Sedan hösten har hon studerat på heltid.

– Jag trillade nästan av stolen när jag fick veta att jag kommit in. Jag ska bli diplomingenjör! Men det här behövde jag. Jag behövde ta en paus och göra något nytt.

Att vara studieledig har kanske varit hennes sätt att sörja.


Hur har det här året förändrat dig?

– Jag har kanske blivit mer självisk, på ett positivt sätt. Att jag studerar är en sak jag skulle vilja berätta för Lisa. Men samtidigt: nog vet hon.

Text och foto: Sofia Torvalds


Monica Heikel-Nyberg är kaplan i Johannes församling.

val. Val av prästassessor till domkapitlet har genomförts i prosterierna i Borgå stift. Av de fem kandidaterna har Monica Heikel-Nyberg flest röster enligt det preliminära resultatet. 7.5.2020 kl. 15:45
I slutet av april höll kören sin första körövning över nätet.

gospel. Nina Pakkanen leder en gospelkör där 300 personer sjunger tillsammans utan noter och lyssnar in varandra. Coronaviruset satte stopp för de vanliga övningarna och nu sjunger man tillsammans över nätet i stället. Men det ger inte samma upplevelse. 7.5.2020 kl. 12:39
Kaj Kunnas är tacksam över att vara frisk, och över att det finns vardagsänglar som kämpar för ens bästa.

Tacksam. – Om jag dör nu, då blir så väldigt mycket osagt till min fru. Så tänkte Kaj Kunnas när han drabbades av en hjärninfarkt. Det har gått fyra år, och hans värderingar har förändrats en hel del. Han säger bland annat att sport är världens viktigaste bisak. 7.5.2020 kl. 17:00
Covid-19 påminner om att livet inte kan kontrolleras – men alla drabbas inte på samma sätt.

Nyttotänk. Milja Sarkola skrev en roman om pengar och nyttotänk som används för att försöka kontrollera livet och våra känslor – och vår rädsla för döden. 6.5.2020 kl. 15:13
Otto Gabrielsson bor i Stockholm. Han läser till att bli psykolog vid Karolinska Institutet.

recension. Otto Gabrielssons bok "Vildhavre" är en rasande uppgörelse med att han är Jörn Donners bortglömda son. 6.5.2020 kl. 11:46
Från första juni står kyrkorna igen öppna för gudstjänst – men inte för fler än femtio personer, säger biskop Bo-Göran Åstrand.

anvisningar. Från första juni kan församlingen samlas till gudstjänst i ett kyrkorum igen – förutsatt att kyrkan är tillräckligt stor och deltagarna inte är fler än femtio. Efter midsommar kan församlingarna också ordna övernattningsläger, om de har lämpliga utrymmen för det. 5.5.2020 kl. 16:09

fadderdagen. Fyra personer berättar om hur man kan vara fadder – och om hur man umgås med sitt fadderbarn i coronatider. 6.5.2020 kl. 00:00
Evangeliföreningens familjeläger på Klippan i Nykarleby och den fysiska missionsfesten i Nagu ställs nu in. Det gör också laestadianernas stormöte i Larsmo.

Coronapandemin. Mötesbegränsningarna fortsätter drabba sommarens program i stiftet. 4.5.2020 kl. 09:56

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53
I den här versionen sjuger församlingsvärd Anette M. Karlsson "Day by day" medan Fredrik Erlandsson spelar Eric Claptons låt "Tears in heaven". Två låtar på samma gång!

jomala. – Det viktigt att låta glädje och humor blandas med andakt och allvar, säger Fredrik Erlandssson. Jomalas församling lägger en ny version av psalmen "Blott en dag" ut på Youtube varje dag. 30.4.2020 kl. 10:08
Sibbo gamla kyrka håller öppet som vanligt i sommar.

vägkyrkor. Sommarens vägkyrkokampanj är annullerad – men många kyrkor håller öppet trots pandemin. 28.4.2020 kl. 12:53

Understöd. Kyrkostyrelsen beviljade sammanlagt 150 000 euro i understöd till kyrkliga organisationer. 27.4.2020 kl. 16:03
Kyrkomötet hålls två gånger per år.

Kyrkomötet. Kyrkostyrelsens plenum har beslutat att kyrkomötets första session för året hålls 10-14 augusti. 27.4.2020 kl. 16:33
Kommer vårt samhälle att präglas av solidaritet med de som drabbas hårdast också efter coronapandemin, frågar sig Carolin Ahlvik-Harju.

Coronapandemin. Carolin Ahlvik-Harju, forskare i teologisk etik, säger att många människor får omvärdera sina liv på grund av coronakrisen. 23.4.2020 kl. 16:54
Esbo svenska församling har hyrt in proffshjälp för att sköta strömningen av gudstjänsterna, berättar kyrkoherde Kira Ertman.

Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35

För ett år sedan var Jakob Nylund   ordförande för UK och nu valdes han till vice ordförande.

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10
Spåren av Luther gav oss de nordiska välfärds­ekonomierna, anser Sixten Korkman.

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00
Tillgänglighet handlar ibland om detaljer, att inte kombinera en ramp med en hög tröskel, säger Elisabeth Hästbacka.

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21
– Jag har alltid trivts på UK, säger Johannes Winé.

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00
Hanna Klingenberg bor i Vasa och jobbar bland annat med programmet Himlaliv.

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00