Hanna och hennes kollegor, en pingstpastor, en imam, en serbisk ortodox präst och en diakon, är de enda som får röra sig fritt på fängelset. Men det är många säkerhetsåtgärder att hålla i åtanke.
Hanna och hennes kollegor, en pingstpastor, en imam, en serbisk ortodox präst och en diakon, är de enda som får röra sig fritt på fängelset. Men det är många säkerhetsåtgärder att hålla i åtanke.

Fängelseprästen Hanna Backman: "Finns det ånger finns det nåd"

FÄNGELSEPRÄST.

Hanna Backman har gjort resan från en frikyrka i Österbotten via journalistik i Helsingfors och kriminologstudier i England till jobbet som fängelsepräst i Stockholm. Hon har hittat sitt kall. – Det var som att något ploppade ner från huvudet till hjärtat – det här vill jag göra.

31.12.2021 kl. 15:40

Vi träffas i solskenet utanför Alla Helgons kyrka i Södertälje. Det här är församlingen där Hanna Backman tjänstgör varannan söndag. Hon ska snart göra sig i ordning för musikgudstjänst, men sätter sig först ner på en bänk och vinkar åt några församlingsmedlemmar som börjar droppa in. Hon ska predika idag.

– Jag lägger inte mycket tid på att skriva predikan. Det är den största fördelen med att ha varit journalist, säger hon med ett skratt.

– Jag kan skriva snabbt. Men jag behöver mycket processtid och tomrum. Då kan jag vara snabb.

Men allra snabbast slår hennes prästhjärta för fängelset Hall, där hon arbetar två dagar i veckan.

– Där är det verklig andlig nöd. Här är det mer som att ro ett stort skepp. Det är två väldigt olika uppdrag.

Det har varit en lång resa för henne att hitta sin plats som fängelsepräst. Hon började sitt liv i den lilla österbottniska byn Kuni och var aktiv i den lokala pingstkyrkan.

– Sedan jag var liten hade jag lett gudstjänster i kyrkan och rastbön i skolan.

När hon var 18 flyttade hon till Helsingfors och studerade journalistik.

– Jag har alltid haft en längtan efter sanning och rättvisa.

Sedan flyttade hon till England och studerade bland annat kriminologi.

– Sedan barndomen har jag haft ett starkt intresse för fängelser och det mörka i livet. Jag tycker om de skarpa kontrasterna.

Hon sökte sig sedan hemåt med maken och landade i Sverige. Här fortsatte hon sin journalistiska bana, men kände att det skavde.

– Det är en tuff bransch och jag tröttnade. Mina redaktörer sa ofta ”det känns som att du har ett budskap” och det gillade de inte. Jag hade svårt att hålla mig ”objektiv”.


När man vill finns det ork

I samma veva frågade en diakon om inte Hanna Backman skulle vilja bli präst. Det blev början på en sex års utbildning.

– När jag läste till präst hade jag små barn och fullt upp, men om det är något man vill så får man orken.

Prästutbildningen är något hon skulle önska alla skulle få genomgå.

– Man får processa sig själv, det är både filosofiskt och grundande.

Prästyrket är brett, men arbetet som fängelsepräst är det som känns mest rätt för henne.

– När jag är på Hall är det väldigt lätt. Jag får vara varsam och intuitiv.



Prästens ämbetsdräkt är ett skydd i fängelset.


På Hall cirkulerar arbetet mycket kring enskilda själavårdssamtal.

– Det är mycket mörker och depression. Och mycket kris.

– Är man gängkriminell och står inför ett val att byta liv är det absolut en kris. Många tar chansen att söka hjälp av kyrkan.

Prästen är den enda som får träffa fångarna i enrum.

– Jag får höra mycket om vad människor gjort. Men finns det ånger finns det nåd. Det är inte svårt att visa nåd, för det är Guds nåd, inte min. Det är lätt att göra fel och välja fel som människa.

Hon säger att hon ser prästerskapet som en kanal för Gud.

– Jag tänker mig att jag hoppar in i Guds flod tillsammans med personen. Jag behöver den floden lika mycket som personen ifråga.

Hanna och hennes kollegor, en pingstpastor, en imam, en serbisk ortodox präst och en diakon, är de enda som får röra sig fritt på fängelset. Men det är många säkerhetsåtgärder att hålla i åtanke.

– När jag har enskilda samtal så sitter jag alltid ytterst närmast dörren, säger hon. Hon har också lärt sig lita mycket mer på sin intuition.

– Om jag känner något i luften går jag inte in. Det är viktigt att våga gå på sin intuition. Man måste ha en stark självbevarelsedrift.

På fängelset sitter bara män och det är något Hanna fått reflektera över i sitt bemötande.

– Jag har ett rakt uppsåt och ett rakt sätt. Jag har två gånger fått blickar jag inte vill ha och båda gångerna har jag gått fram och presenterat mig, då ändras blicken. Jag har också prästuniform, som är ett skydd.

Under en dag har hon kanske fyra privata samtal som mest. De brukar ta cirka en timme.

– Jag brukar ställa mycket frågor, som en journalist, men jag undviker att gräva i orsaker. Jag vill inte agera hobbypsykolog. Men vissa metoder är säkert liknande som i terapi, även om de är omedvetna. Att bemöta människor med respekt räcker väldigt långt.

Är det inte tungt?

– Det är oväntat lätt. Jag känner inte att jag har något resultatansvar. Det är kanske svårt de gånger jag känner att jag kanske sagt något ovarsamt. Men då låter de ofta mig veta det, det är en väldigt rak kultur.

Mellan samtalen rör hon sig på området och har kortare samtal och interaktioner med fångarna, samt håller gudstjänst. Kontoret är ett rum som hon delar med kollegorna, kollegor med andra religiösa infallsvinklar som hon lärt sig mycket av.

– Man måste vara trygg i sin egen tradition och samtidigt öppen för andra.


Tycker om när det är allvar

I solskenet utanför Alla Helgons kyrka känns fängelsesjälavården med sina mörka kontraster långt borta, även om fängelset bara är en dryg tio minuters bilresa bort. Hon vinkar åt en barnfamilj som släntrar in över gruset.

– Jag har en väldigt liten önskan att vara trevlig, säger hon med ett snett leende.

– Kyrkan behöver mer helighet, mer möte med Gud.

Och just erfarenhet av kyrka har hon verkligen, från pingstkyrkan hemma i Kuni via anglikanska kyrkan i England och nu den evangelisk-lutherska församlingen i en förort till Stockholm.

– Jag tycker om glädjen och engagemanget som fanns i min barndomskyrka.

Men hon tycker om att prästen inte behöver ha en så framträdande plats i den lutherska församlingen.

– Här känner jag mig mer som Guds verktyg.

Men visst hänger det med en del saker från uppväxten.

– I pingstkyrkan sätter man stor vikt vid ledarnas personliga moral och jag har en del krav på mig själv. Men som präst får man vara både svag och stark, tycker jag.

En annan stor skillnad mellan pingstkyrkan och den lutherska är synen på dopet, där pingstkyrkan praktiserar troendedop och den lutherska införlivar nya medlemmar i församlingen redan när de är barn.

– Jag omfamnar tanken på barndop om det finns den möjligheten, men jag utför även vuxendop.

För henne har det varit en omställning att bli präst i en folkkyrka.

– Det är utmanande att vara en kyrka för alla.

Här kommer hon tillbaka till sin dragning till de mörka vrårna där hon helst vistas.

– Jag tycker om när det är allvar. När jag var tolv var jag ute på Vasas gator på nätterna och delade ut bullar tillsammans med Bullaligan. Jag har alltid gillat det som är svårt och jobbigt.

TEXT OCH FOTO: HEIDI HENDERSSON


FOTO: Rolf af Hällström

Martina-Harms Aalto gillar att återkomma till kära bibelställen men också plocka upp nya helt på måfå. 25.8.2013 kl. 12:00
Katie och Penny Clark, två tredjedelar av gruppen Purple Hulls imponeras av den finländska skogen. FOTO: Johan Sandberg

De odlar bönor med lila skidor och sjunger bluegrass. Jordnära är ett beskrivande ord för tvillingsystrarna Penny och Katy Clark i gruppen Purple Hulls. 24.8.2013 kl. 15:00
Redan nu är det möjligt för en skola att i sin läroplan erbjuda extra ”tillämpade kurser” som kan bygga på diskussion och dialog mellan olika religioner.
– Men vilken skola har råd med det i dag, frågar Sabine Mulari som undervisar religion i Kimitoöns skolor. Foto: Maria Manelius

Det finska högstadiet på Brändö i Helsingfors har skrivit ihop en egen läroplan där man delvis slår ihop de olika åskådningsundervisningarna till gemensamma lektioner. Det är olagligt enligt gällande regler. 24.8.2013 kl. 12:00
Temat intelligens, ateister och troende strandar redan på avsaknaden av gemensamma definitioner, säger fil.dr Carina Nynäs om rapporten som platsat i bland annat Aftonbladet. FOTO: May Wikström

Påståendet att religiösa är mindre intelligenta än icke-troende har inte fått fotfäste – varken hos forskare eller i kyrkliga kretsar. Vi kan vara intelligenta på många olika sätt, säger Carina Nynäs. 23.8.2013 kl. 11:32
Olli seppälä är mycket noggrann med att nyhetsfakta blir korrekt och sköts på ett professionellt sätt. FOTO: Johan Myrskog

Kotimaa24:s chefredaktör Olli Seppälä värdesätter noggrann nyhetsjournalistik. Men bakom de faktabaserade nyheterna döljer sig också en filosofisk sida som främst kommer fram ute i naturen. 23.8.2013 kl. 09:43

Borgå stift. Domkapitlet har utsett domprosten Mats Lindgård till ny stiftsdekan. 19.8.2013 kl. 13:29
Rigmor Holst har rest runt i hela Norden i sin tjänst som evangelist. Senare i höst kommer hon att besöka Finland igen i samband med kvinnoweekenden på Pörkenäs. FOTO: Johanna Granlund

I Maxmo har församlingarna tillsammans arrangerat Allkristna Sommarmöten. Satsningen väntas bli en återkommande tradition. 18.8.2013 kl. 12:00
Det var mycket folk på församlingens evenemang under konstens natt i Vasa. Speciellt barnfamiljerna stortrivdes. Alla 3000 ballonger gick åt. 
Foto: Camilla Andersson

Vad händer i församlingarna under Konstens natt som ordnas i de flesta större städer runtom i landet under augusti. I Vasa spelade församlingen en central roll under kvällen och besökarantalet gick upp i tre tusen personer. 17.8.2013 kl. 15:00
Heidi och Dave Skipper åker snart tillsammans med barnen Kira och Ezra tilbaka till Japan för ytterligare tre år. FOTO: Sara Ekstrand

Musik är lätt att dela och göra tillsammans med människor menar missionärerna Dave och Heidi Skipper. De har musiken som viktigaste arbetsredskap när de försöker ta sig över kulturella barriärer i Japan. 17.8.2013 kl. 12:00
forskaren Johannes Heikkonen tycker att det är viktigt att vi tar både religiösa och andra åsikter på allvar. Foto: Johanna Bruun.

Rätten för vårdpersonal att vägra utföra abort kolliderar juridiskt med kvinnors rätt till abort. Det här säger Johannes Heikkonen som specialiserat sig på frågor om religions- och samvetsfrihet i relation till jämställdhet. 16.8.2013 kl. 12:31
Eva s. Lassus-Paavolainen är en hängiven konstsamlare och tror på äktheten både inom konstvärlden och samhället. FOTO: Sara Ekstrand

Grundstenen i Eva S. Lassus-Paavolainens liv är att vara delaktig i och påverka det samhälle hon lever i. Genom sitt mångåriga arbete inom vården av missbrukare har hon haft möjlighet att hjälpa en utsatt grupp som sällan gör sin röst hörd och som få ser. 16.8.2013 kl. 09:45
Allt i den här kyrkan är värt att se men mosaiken uppe vid koret är speciellt fin.
FOTO: Wikimedia

Bakom en hög mur och en smal ingångsdörr hittar vi en mosaikfylld skönhet. I KP:s serie om tidiga kyrkor i Rom har vi kommit till Santa Prassede. 12.8.2013 kl. 10:51
Monica Vikström-Jokela tillsammans med Tommy (Robin Wegelius) och Kajsa (Frida Hindsberg). Tommys supersoffa syns i Yle Fem i december – senare också i MTV3 Junior och norska NRK.

En separation, en frånvarande pappa och fyra barn som hoppas att han ska återvända hem igen. Monica Vikström-Jokelas allvarliga komedi för barn fick bidrag av Kyrkans mediestiftelse. 11.8.2013 kl. 12:00
Adam Czernek hade svårt att hålla sig för skratt då han låg på operationsbordet föreställandes en nedsövd patient. Kittlar det så kittlar det...

Kan korttidsmission verkligen göra skillnad? Det är svårt att säga vad frukten slutligen är. Men då vi mött ungdomar som röker marijuana, längtar efter kärlek och vill möta Gud förstår vi att det spelat roll att vi har gått fram och talat med dem. 10.8.2013 kl. 12:00
Henrik Stenbäck har alltid varit intresserad av samhälle och politik. Det har kommit honom väl till pass både i hans gamla jobb som journalist och när han nu ska börja jobba i riksdagen.

Henrik Stenbäck har jobbat som journalist i drygt 30 år. Han har rapporterat från riksdagen och granskat politiken på nära håll. Nu stiger han över staketet och tar plats på andra sidan. I höst inleder han jobbet som den Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare. 9.8.2013 kl. 09:55

Monica Björkell-Ruhl kallar sig inte religiös, men församlingen betyder trygghet för henne. – När jag varit sjuk och kraftlös har jag sökt mig till religiösa platser och symboler. Tölö kyrka har blivit en viktig plats för mig.

föräldraskap. Ibland orkar inte mammor. Ibland går de sönder så att de nästan inte orkar leva. Monica Björkell-Ruhls son Mika (uttalas ”Miikka”) föddes med en kromosom­avvikelse. 2.1.2021 kl. 11:58

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29
– Ingen orkar om man hela tiden måste vara missnöjd med sig själv, säger Anna Korkman Lopes.

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29