Lillemor Asplund-Haapasaari har fått må bra i snart två år. – Det är en sådan lycka att få må bra, känna frid och vara en glad, närvarande och aktiv mamma.

”Det är en lycka att kunna känna frid” 

Personligt.

För knappt två år var Lillemor Asplund-Haapasaari på botten av sitt liv. Då sa hennes pastor: "Gud har förlåtit dig – men det är du själv som inte har förlåtit dig".

14.12.2021 kl. 15:00

Lillemor Asplund-Haapasaari är uppvuxen i Jakobstad.

– Fast jag är uppväxt i ett kristet hem har jag aldrig haft en personlig tro.

Hennes pappa hade ett tilltagande alkoholbruk som så småningom ledde till missbruk då Lillemor kom i tonåren.

– Hela mitt liv har jag levt med en rädsla att förlora pappa. Jag har alltid en sådan där liten klump i magen.

Hon och hennes två äldre systrar har också många fina minnen från sin barndom.

– Men vi har också fått trauman i barndomen, det kommer man inte ifrån.

Hennes föräldrar skilde sig då hon var tolv år.

– Mamma fick ansvar för oss tre flickor. För mig var det ganska tufft när jag precis börjat komma in i tonåren. Jag har levt ett ganska hårt och självdestruktivt liv och har fått många sår i själen. Psykiskt har jag mått ganska dåligt genom åren.




”Men vänta nu!”

År 2005 flyttade hon till Vasa. Två år senare träffade hon sin dåvarande man.

– Då kände jag någon slags stabilitet. Jag mådde bra, bättre än på länge.

Ganska snabbt blev hon gravid.

– Vi var båda två jätteglada. Allt såg bra ut, men jag blev tidigt ganska stor och mådde illa.

När ultraljudsundersökningen i vecka 12 nästan var färdig sa läkaren: ”Men vänta nu, det är ju en bebis till!”

– Jag blev jätteglad och väldigt stolt! Men på natten började tankarna rusa iväg. Hur skulle vi klara av två bebisar?

Flickorna föddes i vecka 34 som prematurer. De var på sjukhuset i en månad. När de väl kom hem följde en tuff tid. Lillemor vakade mycket, eftersom flickorna inte sov på samma gång.

– Min mamma var tjänstledig varje fredag. Hon vaknade med tvillingarna natten från torsdag till fredag. Då kunde jag sova ut.

Det nyblivna föräldrarna fick en tuff start på sitt föräldraskap.

– Vi hade ändå inte känt varandra så länge och man visar kanske inte sina bästa sidor när man är alldeles trött.

Tvillingarna blev större, började på dagis och Lillemor började jobba.

– När flickorna var fem år kände vi oss redo för ett tredje barn. Sedan kom Valter. Det var en jättefin tid. Han var en väldigt lätt bebis. Flickorna hade börjat i förskolan, jag hade bara en bebis. Jag fick koncentrera mig på och njuta av mammatiden på ett helt annat sätt den gången.

När Valter döptes gifte sig Lillemor och hennes ex-man på samma gång.

– Vi hade haft det väldigt tufft i många år. Kanske vi tänkte så att om vi bara får ett tredje barn så kan det läka några sår.

”Vi hade haft det väldigt tufft i många år. Kanske vi tänkte så att om vi bara får ett tredje barn så kan det läka några sår.”

Men det gjorde inte det. När Valter var två år separerade paret.

– Det var en stor sorg. Det kändes som ett misslyckande.


Äntligen rätt diagnos

Hon mådde också psykiskt dåligt. Ända sedan hon var nitton år hade hon ätit mediciner av och till för sitt psykiska illamående. Nu blev det värre.

– Jag hade svår ångest och panikångest och var väldigt nedstämd i perioder. Nu sökte jag hjälp för mitt mående.

Hon fick hjälp. Hon diagnostiserades med bipolär sjukdom, typ 2. Det tog länge innan hon kunde ta till sig diagnosen och acceptera den.

– Jag hade ätit fel mediciner i tio år. När jag ser tillbaka på åren ser jag mönstren. Jag känner en sorg över att jag inte fick rätt diagnos tidigare. Det hade besparat mig och människor i min närhet så mycket smärta.


Helandeprocess

Hon var på botten i sitt liv.

– Jag var väldigt ärlig med att ”nu är det inte bra”. Jag fick hjälp av sjukvården och människor omkring mig.

Av någon anledning började hon gå i Metodistkyrkan. Det var för ungefär ett och ett halvt år sedan.

"Jag minns inte varför, men jag tog mig dit. Jag hade aldrig känt att Gud och jag hade en relation."

– Jag minns inte varför, men jag tog mig dit. Jag hade aldrig känt att Gud och jag hade en relation, kanske för att jag känt att jag bar på så mycket synder.

Hon började be dagligen och lyssna på lovsång. Hon tog också kontakt med Camilla Klockars, som är pastor i Metodistkyrkan.

– Vi gick igenom alla svåra saker, riktigt på djupet. Det var väldigt välgörande för mig. Jag hade ju fått höra att mina synder är förlåtna, men jag hade aldrig känt det. Men då sa Camilla: ”Gud har förlåtit dig – men det är du själv som inte har förlåtit dig.” Och så var det ju förstås. Där började min helandeprocess.

Sedan har hon varit aktiv i församlingen.

– När jag släppte in Gud mitt liv har jag fått må otroligt bra, och vet nu exakt vad min kropp behöver och hur jag ska leva för att inte trigga igång en depression.

För någon kommer Gud in som en storm i deras liv.

– För mig var det inte så. Han har kommit i mitt liv i små doser. När jag har börjat söka Gud tror jag att han vill att vi ska lära känna varandra på djupet. Ju mer jag lärt känna Gud, desto mer vill jag fördjupa mig.






En riktig jul

För Lillemor har julen alltid varit en glad högtid.

– Den här julen, när barnen är hos mig på julafton, känns det som en riktig jul. Varannan jul är jobbig för mig.

Förra julen firade hon julafton utan sina barn.

– Min syster Anna, som fullkomligt älskar julen, såg hur jobbigt det var för mig och ordnade en väldigt fin julafton för mig ändå.

Barnen har levt med ett vecka-vecka-arrangemang sedan Lillemor och hennes ex-man separerade.

"Många säger att det blir lättare med tiden. Men för mig blir det inte det."

– Många säger att det blir lättare med tiden. Men för mig blir det inte det. Tvärtom. Jag saknar dem jättemycket då de är borta. Jag är ganska rastlös de där veckorna då de är med sin pappa.

De ringer videosamtal, ofta flera gånger om dagen, under pappaveckorna.

– Jag är ju precis lika mycket mamma fast de är hos sin pappa.

När Lillemor var barn gick familjen alltid i julkyrkan.

– Men nu har julen en helt annan innebörd för mig. Jag försöker hjälpa sådana människor som är ensamma och inte har det så bra ekonomiskt. Jag försöker också hjälpa bekanta som jag vet att inte mår så bra.

Hon har tänkt mycket vad det innebär att vara en lärjunge i det dagliga livet.

– Hur ska jag som människa vara mot mina medmänniskor? Jag möter hela tiden nya människor i olika situationer. Jag vill sträva efter att visa godhet i alla människomöten.


Ärlig kommunikation

Hon har funderat mycket på den tiden när hon mådde som sämst.

– Jag och barnen har en väldigt öppen och ärlig kommunikation. Jag har ordnat det så att flickorna har fått gå och prata med någon. Vi har också fått stöd från kommunens familjearbetare. Det är jag mycket tacksam för.

Hon har fått må bra i snart två år.

– Det är en sådan lycka att få må bra, känna frid och vara en glad, närvarande och aktiv mamma. Idag märker jag att ju mer jag umgås med Gud, desto mer frid får jag.

"Det är en sådan lycka att få må bra, känna frid och vara en glad, närvarande och aktiv mamma. Idag märker jag att ju mer jag umgås med Gud, desto mer frid får jag."

Varje söndag går hon i kyrkan.

– Där får jag kraft inför veckan. Jag tar barnen med till kyrkan. De tycker nog mest om maten efteråt, men barnen har också mycket funderingar om tro på Gud.

Lillemor och hennes ex-man har en bra relation.

– Vi har ett bra samarbete. Det är jätteskönt.

Christa Mickelsson


Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet