Karin Erlandsson har kunnat gå upp i Jomala kyrktorn och göra research för sin bok "Hem".

Karin Erlandsson: "Kyrkor är på något sätt det mest eviga vi har i vår kultur"

roman.

Karin Erlandsson är aktuell med boken Hem, en historisk roman om Åland. Hon har bland annat gjort research i kyrktornet i Jomala kyrka.

24.11.2021 kl. 09:11

Karin Erlandsson har bott på Åland knappt tjugo år. Nu är hon aktuell med romanen Hem.

– Den handlar om hur det har varit och hur det är att leva på Åland. Hela romanens grundpremiss är att människan inte har förändrats. Det är samma stora frågor. Det är liv och död, kärlek och barnafödande – och helt enkelt att få dagen att gå ihop.

"Det är samma stora frågor."

Ursprungligen hade hon en plan på att skriva om åländsk sjöfart.

– Min morfar bodde i Pargas, och han var styrman på Gustaf Eriksons segelfartyg Viking under en period i sitt liv. Jag förstod tidigt att det här var hans bästa tid i livet.

Hennes idé fick inte strålande respons.

– Många kopplade idén till Ulla-Lena Lundbergs sjöfartsböcker. Om jag skulle skriva en liknande bok kommer den alltid att vara sämre, skrattar Karin Erlandsson.

Idén vilade väldigt länge.

– I något skede började jag fundera på mormor. Morfar var på havet och hon var hemma och snöt ungarna, lade nät och plockade äpplen. Äventyret kan vara lika stort hemma – och ibland kan det vara modigare att stanna.

Hon ville bland annat skriva om Ålands kristnande. Kapitlet om Ragnhild tog form. Foto: Nicklas Storbjörk


Kvinnornas och barnens perspektiv

Karin Erlandsson skrev ur kvinnornas och barnens perspektiv.

– Jag kunde inte bestämma mig för en särskild epok i Ålands historia. Därför valde jag tio olika epoker, från vikingatiden till nutiden.

Hon ville bland annat skriva om Ålands kristnande. Kapitlet om Ragnhild tog form. Ragnhild är en flicka, vars far Birger är en rik man i Jomala.

– Hans fru dör och i sorgen efter det bestämmer han sig för att bygga en kyrka för evigheten.

Ragnhild är kanske inte lika övertygad om kristendomens förtjänster.

– Hon tycker om sin pappa, och hon ser hur pappan mer och mer blir nedbruten av sorg och en slags demens. Men så länge han bygger sin kyrka är han klar i sinnet.

Karin Erlandssons man är kyrkomusiker i Jomala och han har nyckeln till kyrktornet. Foto: Nicklas Storbjörk



Svindlande perspektiv

Jomala kyrka sägs vara Finlands äldsta stenkyrka.

– Kyrkan är väldigt speciell. Att skriva fiktivt var tacksamt, för det finns ingen fastslagen teori om vem som byggde den och varför. Jag kunde laborera fritt.

I kyrkan finns det ett märkligt stenansikte på en pelare.

– Det är inte större än en hand. Man vet inte vem det är och varför det har gjorts. Placeringen är fullständigt märklig och de flesta besökare missar det.

Hennes man är kyrkomusiker i Jomala och han har nyckeln till kyrktornet. Hon har kunnat gå upp i tornet och göra research.

"Det är väldigt speciellt att lägga handen på stenar som någon har flyttat upp för trappan för så länge sedan. Det svindlar när man tänker på det."

– Det är väldigt speciellt att lägga handen på stenar som någon har flyttat upp för trappan för så länge sedan. Trappan är smal och trång och har alldeles nötta fotsteg. Det svindlar när man tänker på det.

Hon säger kyrkor på något sätt är det mest eviga vi har i vår kultur.

– Det finns så många årsringar i en kyrka. Och så ska det ju vara. De äldsta ringarna får man inte ofta syn på. När jag gått upp i tornet har jag tänkt: Okej, den här trappan har byggts för riktigt länge sen.

I kyrkan finns det ett märkligt stenansikte på en pelare. – Det är inte större än en hand. Man vet inte vem det är och varför det har gjorts. Placeringen är fullständigt märklig och de flesta besökare missar det. Foto: Nicklas Storbjörk


Hur ser du, som kristen, på händelserna när Åland kristnades?

– Jag tycker om att det har varit så pragmatiskt. Det var inte så att det bytte över en natt, att alla blev Jesusfans på direkten. Det var inte svartvitt, utan en glidande process. De tänkte väl att den här nya guden verkar också helt okej, men vi fortsätter med det gamla för säkerhets skull.


Du har bott på Åland i över tjugo år och har skrivit en bok heter Hem. Känner du dig som en ålänning?

– Ja, det gör jag. Jag vet inte hur en ålänning känner sig, men jag känner mig inte främmande här.


När känner du dig mest som en ålänning?

– När jag är tillsammans med mina barn, som är ålänningar – till exempel på skolavslutningar och högtider. Mina barn har aldrig har vetat om något annat. Jag älskar att fira högtider på Åland.


Saknar du Österbotten?

– Jag känner mig alltid hemma där jag kommer till Österbotten, till Nykarleby. Så är det. Men jag ska bo på Åland helt enkelt.

– Åland är ett frimärke: röda vägar och gullvivor och hav. Man blir förälskad i Åland. Men om man en gång börjat älska Österbotten, kommer kärleken alltid att bestå. Det är en djup kärlek. Det är leriga åkrar, medfarna lador och doften av mink.

"Man blir förälskad i Åland. Men om man en gång börjat älska Österbotten, kommer kärleken alltid att bestå. Det är en djup kärlek. Det är leriga åkrar, medfarna lador och doften av mink."

Det viktiga för henne kommer alltid att vara att skriva. Foto: Nicklas Storbjörk


Har din syn på dig själv förändrats efter att du har blivit en hyllad författare?

– Det är lätt att dras med i något slags bekräftelse av egot. Därför har blivit ännu viktigare för mig att verkligen inte tycka att min berömmelse är viktig.

Det viktiga för henne kommer alltid att vara att skriva.

– En dag då jag sitter och skriver hela dagen är så mycket bättre än allt annat som jag gör i den här branschen. Offentligheten är som en dag på ett nöjesfält. Det är roligt ibland, men jag skulle inte vilja leva på ett nöjesfält.

Text: Christa Mickelsson
Foto: Nicklas Storbjörk


FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet