Magnus och Gunilla Riska har evakuerats från Etiopien till Finland.
Magnus och Gunilla Riska har evakuerats från Etiopien till Finland.

Missionärer evakuerade från Etiopien

etiopien.

Lämna landet omedelbart! Meddelandet från utrikesministeriet lämande ingen tolkningsmån. Nu är Magnus och Gunilla Riska tillbaka i Finland medan Evangeliföreningens missionärer evakuerats til Kenya.

12.11.2021 kl. 10:57

Första veckan i november förändrades allt för de finländska missionärerna i Etiopien. Såningsmannens Gunilla Riska kom till Finland på fredagen medan Magnus kom på tisdag. Evangeliföreningens Evans och Heidi Orori med familj, Edny Fors och Helena Sandberg evakuerade på tisdagen till Nairobi och de befinner sig nu i Kisumu i Kenya.

Ännu på torsdag när Gunilla startade sin hemresa planerade Magnus Riska att stanna.

– På lördag morgon, alltså den 6 november, när jag återvänt hem till Hawasa efter att ha kört Gunilla till Addis Abeba såg jag utrikesministeriets sms att omedelbart lämna landet så länge det finns kommersiella flyg. Det var en direkt order som jag inte ville börja diskutera, säger Magnus.

Även om uppbrottet skedde snabbt kom det inte som någon överraskning. Ända sedan valet i juni har de varit förberedda på att något kan ske.

– Då fick vi direktiv om att bunkra bränsle, gas, dricksvatten och mat för två veckor samt att ha en evakueringsväska färdigpackad så att man kan åka direkt. Det var bra att vara förberedd,säger Gunilla.

Orsaken till att de evakuerades är de ökade oroligheterna i landet.

– Där vi bor, 280 kilometer söder om Addis har vi inte sett några oroligheter, säger Gunilla.

Magnus, som körde mellan hemmet och huvudstaden tre gånger under tre dagar, märkte att kontrollerna längs vägen blivit fler. Han stannades ändå inte.

På fredagen i Addis Abeba såg han också en stor demonstration som stöd för den sittande regeringen.

När meddelandena började komma förlorade Gunilla nattsömnen. Det var också svårt att få objektiv information.

– Jag förstod inte vad det handlade om. Jag oroade mig mest för att våra pass och ID-handlingar var i Addis då ID-pappren skulle förnyas.

Hon fick ut sina papper när hon ringde och sade att hon lämnar landet. Magnus fick också ut sina papper även om det inte var lika lätt.

Nu är de med blandade känslor i Finland.

– Man ger ju inte en trevlig bild av sig själv när man lämnar landet. Det kan upplevas som att man lämnar dem i sticket. Jag hade velat stanna där, säger Magnus.

– Det känns helt bra att vara här. Jag tycker om hösten och så har vi ju våra vänner här. Men jag saknar Etiopien och tänker på människorna där, säger Gunilla.

När hon åkte trodde de att läget kanske skulle lugna sig så att hon kan återvända i januari.

– Nu vet vi bara att vi far tillbaka när vi kan. Vårt hem är fortfarande där, sängarna står bäddade och fotografierna på barnen står kvar på byrån. Jag hade bara handbagage med mig när jag kom, säger hon.

– För mig känns det som ett konstigt mellanläge, kanske det är någon sorts stressreaktion fast jag känner mig ganska lugn. Jag har möjlighet att jobba härifrån, jag föreläser på ett college och jag kan skicka material dit. Men osäkerheten när vi återvända känns som ett lite stressande frågetecken för mig, säger Magnus.

Bakgrund:

Tigray People's Liberation Front, TPFL som samlat flera oppositionella etniska grupper på sin sida med uttalat mål att störta regeringen med våld, närmar sig huvudstaden Addis Abeba norrifrån.

TPFL styrde landet i nästan 30 år men avsattes efter protester 2018. Då utlovades ett demokratiskt val som sköts upp på grund av pandemin. Tigrayregionen ordnade val ändå, vilket premiärminister Abiy Ahmed inte godkände. TPFL gick till attack mot regeringens norra bas och Abyi Ahmed inledde en offensiv i Tigray med målet att röka ut TPLF. Striderna har pågått ett år.

Bakgrundskälla: Yle

Johan Sandberg


Kyrka. Den 16.7.1944 uppmanade presidenthustrun Gerda Ryti det finska folket att be för sitt land i krig. 16.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Också kor har personligheter.
De flesta är snälla, men en del är elaka. Runa-Britt Willberg älskar sina kor.

landsbygden. Sin älskade hembygd kunde hon tänka sig att lämna för kärlekens skull, men inte korna. 20.5.2016 kl. 10:06
Bertrand och Anna Tikum bildar med döttrarna Nicole och Ronya en flerspråkig familj. Döttrarna behärskar svenska, engelska och serere samt lite franska och wolof.

FMS. Som en ny planet. Så beskriver Anna och Bertrand Tikum sin nya hemort Dakar i Senegal dit de återvänder efter en andningspaus i Finland. 19.5.2016 kl. 13:53
Memorykorten hittade Charlotta Buchert i Hagia Sofia i Istanbul.

Hur ska det gå för minoritetsreligionerna om skolor experimenterar med gemensam religionsundervisning för alla? 18.5.2016 kl. 12:14
Under flera perioder i sitt liv har Pia Rinne inte kunnat tala.

mission. Selektiv mutism. När Pia Rinne började skolan i Namibia var hon tyst i ett helt år. Några år senare var hon tyst i ett år till. 17.5.2016 kl. 11:27

mission. I lördags ordnade Finska Missionssällskapet missionsfest i Ekenäs. 16.5.2016 kl. 15:59