Linda Haglund ser ut över Åbo i en lägenhet på nionde våningen. Där bor hon med sin familj när sonen Sigurd har lov från skolan i Schweiz.
– Jag tycker verkligen om Åbo. Från våra fönster ser jag tre kyrkor: domkyrkan, Mikaelskyrkan och Martinskyrkan. När vi är i Finland besöker jag gärna högmässan i domkyrkan.
Hon älskar att promenera längs med Aura å.
– Här i Åbo har vi ingen bil, vi går väldigt mycket.
Länge tänkte Linda Haglund att hon skulle stanna i Helsingfors. Staden var hennes hemstad i femton år, från år 1998 till år 2013.
– Jag trivdes mycket bra i Helsingfors. Jag hade en stor vänkrets, både från skolan, jobbet och gospelkören His Master's Noise.
Kören blev en kristen oas för henne.
– Inför första övningen hittade jag och min kompis inte till Andreaskyrkan, där kören övade, minns hon roat.
Till andra övningen hittade hon fram.
– Så småningom blev jag ordförande för kören. Och jag har ännu mycket goda vänner från åren i kören. Jag har till och med fått äran att bli gudmor till ett av mina kökompisars barn.
Hon längtade efter en partner som hon skulle kunna dela livet med. – Sen kom han en dag till slut, när jag inte riktigt förväntade mig det. Foto: Christa Mickelsson
Han kom en dag till slut
Linda Haglund hade ett rikt vänskapsliv i Helsingfors.
– Jag bodde ensam och jag behövde mina vänner. Jag hade tänkt gifta mig och bilda familj tidigt, men det blev inte så. Trots att många av mina vänner fick barn tidigt störde det inte vår vänskapsrelation. Jag hade tid att umgås med dem och hälsa på.
Men hon längtade efter en partner som hon skulle kunna dela livet med.
– Sen kom han en dag till slut, när jag inte riktigt förväntade mig det.
På en kompis födelsedag i Pargas kom han, lite försenad. Han hette Kristoffer Sandelin och var elva år äldre än hon.Han hade varit och fixat på sin segelbåt. Det var början av juni. Sedan gick det snabbt.
Linda blev gravid med Sigurd i januari.
– Jag flyttade in hos Kristoffer i Åbo först i slutet av graviditeten. Jag var föreståndare för ett daghem i Munksnäs och ville inte lämna min tjänst mitt i graviditeten.
Att Sigurd inte har några syskon är inte självvalt. – Jag har ofta tänkt på det och kommit till den slutsatsen att jag är väldigt lycklig att jag fick ett barn. Jag har så många vänner som inte kan få barn. Foto: Christa Mickelsson
De tog en chans
Hon anpassade sig till livet med ett litet barn och en ny hemort.
– Jag engagerade mig i församlingens barnverksamhet och fick via det några goda vänner. Jag vikarierade också på deltid en barnledare i Åbo svenska församling.
Att Sigurd inte har några syskon är inte självvalt.
– Jag har ofta tänkt på det och kommit till den slutsatsen att jag är väldigt lycklig att jag fick ett barn. Jag har så många vänner som inte kan få barn.
När Sigurd var ett och ett halvt år fick Kristoffer jobb i Schweiz.
– Det var en lämplig tid att flytta. Jag var ännu vårdledig och vi tänkte att vi skulle stanna i Schweiz i ett till två år.
Nu har det gått sex år.
– Det är min uppfattning att schweizarna uppskattar finländare. Flyttar man från Finland är det ganska lätt att passa in.
Linda har gått flera språkkurser, integrerat sig i samhället och blivit behörig att jobba med socialt arbete.
– Ett mål var att kunna jobba i Schweiz. Den här hösten har jag nått det målet. Jag ska jobba på ett kristet dagis tre dagar i veckan.
De har alltid husrum och mat
Trots att familjen trivs i Schweiz är det inte alltid lätt att skapa djupa vänskapsrelationer.
– Jag upplever att det är svårt att komma schweizarna in på livet. Men jag har blivit god vän med grannfrun i kvarteret och det är jag väldigt glad för.
Mest har familjen finländska vänner.
– Men också där har vi varit aktiva och skapat vänskapsrelationer. Jag ser med stor tacksamhet på de vänner vi har fått möta – sådana som vi inte hade fått möta om vi inte flyttat utomlands.
Hon är också tacksam för alla vänner som besöker familjen i Schweiz.
– Det kan vara rätt så ensamt att flytta utomlands. Att få besök från Finland uppskattar jag mycket. Det kan också vara svårt att vårda relationer när man bor i olika länder.
– Jag säger alltid att om ni bara bokar biljett, har vi husrum och mat.
Sammanhang och trygghet
Hemma i Winterthur lyssnar hon gärna på Radio Vega och läser finlandsvenska tidningar på nätet.
Men den enda tidningen som hon får i postlådan är Kyrkpressen.
– Jag tycker om känslan när jag får Kyrkpressen i ett kuvert hem. Det ger en känsla av sammanhang och trygghet.