Linda Haglund: Livet blir sällan som man planerat

livet.

Linda Haglund hade tänkt gifta sig tidigt, få en stor familj och bygga ett stort hus i Finland.

– Livet för oss på oväntade vägar, säger hon.

11.11.2021 kl. 17:10

Linda Haglund ser ut över Åbo i en lägenhet på nionde våningen. Där bor hon med sin familj när sonen Sigurd har lov från skolan i Schweiz.

– Jag tycker verkligen om Åbo. Från våra fönster ser jag tre kyrkor: domkyrkan, Mikaelskyrkan och Martinskyrkan. När vi är i Finland besöker jag gärna högmässan i domkyrkan.

Hon älskar att promenera längs med Aura å.

– Här i Åbo har vi ingen bil, vi går väldigt mycket.

Länge tänkte Linda Haglund att hon skulle stanna i Helsingfors. Staden var hennes hemstad i femton år, från år 1998 till år 2013.

– Jag trivdes mycket bra i Helsingfors. Jag hade en stor vänkrets, både från skolan, jobbet och gospelkören His Master's Noise.

Kören blev en kristen oas för henne.

– Inför första övningen hittade jag och min kompis inte till Andreaskyrkan, där kören övade, minns hon roat.

Till andra övningen hittade hon fram.

– Så småningom blev jag ordförande för kören. Och jag har ännu mycket goda vänner från åren i kören. Jag har till och med fått äran att bli gudmor till ett av mina kökompisars barn.


Hon längtade efter en partner som hon skulle kunna dela livet med. – Sen kom han en dag till slut, när jag inte riktigt förväntade mig det. Foto: Christa Mickelsson



Han kom en dag till slut

Linda Haglund hade ett rikt vänskapsliv i Helsingfors.

– Jag bodde ensam och jag behövde mina vänner. Jag hade tänkt gifta mig och bilda familj tidigt, men det blev inte så. Trots att många av mina vänner fick barn tidigt störde det inte vår vänskapsrelation. Jag hade tid att umgås med dem och hälsa på.

Men hon längtade efter en partner som hon skulle kunna dela livet med.

– Sen kom han en dag till slut, när jag inte riktigt förväntade mig det.

På en kompis födelsedag i Pargas kom han, lite försenad. Han hette Kristoffer Sandelin och var elva år äldre än hon.Han hade varit och fixat på sin segelbåt. Det var början av juni. Sedan gick det snabbt.

Linda blev gravid med Sigurd i januari.

– Jag flyttade in hos Kristoffer i Åbo först i slutet av graviditeten. Jag var föreståndare för ett daghem i Munksnäs och ville inte lämna min tjänst mitt i graviditeten.


Att Sigurd inte har några syskon är inte självvalt. – Jag har ofta tänkt på det och kommit till den slutsatsen att jag är väldigt lycklig att jag fick ett barn. Jag har så många vänner som inte kan få barn. Foto: Christa Mickelsson



De tog en chans

Hon anpassade sig till livet med ett litet barn och en ny hemort.

– Jag engagerade mig i församlingens barnverksamhet och fick via det några goda vänner. Jag vikarierade också på deltid en barnledare i Åbo svenska församling.

Att Sigurd inte har några syskon är inte självvalt.

– Jag har ofta tänkt på det och kommit till den slutsatsen att jag är väldigt lycklig att jag fick ett barn. Jag har så många vänner som inte kan få barn.

När Sigurd var ett och ett halvt år fick Kristoffer jobb i Schweiz.

– Det var en lämplig tid att flytta. Jag var ännu vårdledig och vi tänkte att vi skulle stanna i Schweiz i ett till två år.

Nu har det gått sex år.

– Det är min uppfattning att schweizarna uppskattar finländare. Flyttar man från Finland är det ganska lätt att passa in.

Linda har gått flera språkkurser, integrerat sig i samhället och blivit behörig att jobba med socialt arbete.

– Ett mål var att kunna jobba i Schweiz. Den här hösten har jag nått det målet. Jag ska jobba på ett kristet dagis tre dagar i veckan.


De har alltid husrum och mat

Trots att familjen trivs i Schweiz är det inte alltid lätt att skapa djupa vänskapsrelationer.

– Jag upplever att det är svårt att komma schweizarna in på livet. Men jag har blivit god vän med grannfrun i kvarteret och det är jag väldigt glad för.

Mest har familjen finländska vänner.

– Men också där har vi varit aktiva och skapat vänskapsrelationer. Jag ser med stor tacksamhet på de vänner vi har fått möta – sådana som vi inte hade fått möta om vi inte flyttat utomlands.

Hon är också tacksam för alla vänner som besöker familjen i Schweiz.

– Det kan vara rätt så ensamt att flytta utomlands. Att få besök från Finland uppskattar jag mycket. Det kan också vara svårt att vårda relationer när man bor i olika länder.

– Jag säger alltid att om ni bara bokar biljett, har vi husrum och mat.


Sammanhang och trygghet

Hemma i Winterthur lyssnar hon gärna på Radio Vega och läser finlandsvenska tidningar på nätet.

Men den enda tidningen som hon får i postlådan är Kyrkpressen.

– Jag tycker om känslan när jag får Kyrkpressen i ett kuvert hem. Det ger en känsla av sammanhang och trygghet.

Christa Mickelsson


kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45