Stig-Göran Björkman tror att han fått sin positiva syn på livet från sin mamma.

Det tunga får vänta – jag lever nu!

LIVSGLÄDJE.

Stig-Göran Björkman älskar sitt jobb och sina kolleger. Han är kär i Minna sedan 30 år. Och naturen är ytterligare en kärlek. Han lever också med en cancerdiagnos. Men vi måste tänka på annat än att döden står och lurar på oss, säger han.

11.11.2021 kl. 11:45

Stig-Göran Björkman föreslår att vi ska ta intervjun ute vid Fäboda, en av hans favoritplatser i världen. Han har ved, en sotig kaffepanna och bullar bak i bilen inför pratstunden på stranden.

– Titta på det där svarta fåret, säger han och pekar genom bilfönstret. Det har en vit svans och står alltid med rumpan mot vägen, jag ser det varje gång jag åker till Fäboda, säger han och skrattar.

Det blåser rejält, men han tänder en brasa utan problem i eldstaden på stranden.

– Det är så otroligt bra att de gjort spångar ända ut till stranden, bänkar och eldstäder, så alla får njuta av det här.

Att få vistas ute i naturen är ett måste för honom för att må bra.

– Det är något med eld till exempel. Det lugnar ner mig på nolltid. Och närheten till något grundläggande, fåglar och andra djur. Det är rogivande och en motvikt till det dagliga jobbet.

Han är 57 år, men säger att han inte känner sig som det. Han är yngre och ivrigare än så.

– Hösten är min favorittid. Då det stormar så jag måste luta mig mot vinden i 45 grader, då trivs jag. Jag måste vara lite vrickad, säger han.

Livet ändrade riktning

För ungefär ett år sedan slog en cancerdiagnos ner som ett bombnedslag, berättar han. Han hade en tumör i ändtarmen som måste opereras. För tillfället har han sex cellgiftskurer av åtta bakom sig. Han berättar om allt det han älskar, jobbet och frun och fritiden, nämner mer i förbigående att huden spricker upp av de starka medicinerna, och att stomipåsen måste tömmas tre gånger per natt.

– Men när jag märkte att fel ord kom ut när jag skulle prata tog jag det hårt. Mitt närminne blev dåligt och jag var ledsen och orolig ett tag.

När han fick veta att det troligen är en följd av cellgiftskurerna har han känt sig lugnare.

Under sjukdomstiden har han överlag känt sig ganska lugn, men när han och frun Minna var på väg med bil till Vasa för en undersökning ringde en läkare. Det visade sig att cancern också upptäckts i en polyp högre upp i tarmen.

– Då blev det tyst i bilen. Och tankarna skenade.

Men han återkommer till hur tacksam han är över vården och de framsteg vetenskapen gjort.

– Jag känner mig lite som en vinnare, tack vare vården.

Kirurgen vid Vasa centralsjukhus är hans stora idol.

– Han gav sig inte, utan ville få bort hela tumören. Jag sa till honom: Du är en rockstjärna! Och sjuksköterskorna är riktiga änglar! De ser människan. Jag kände att jag var den enda personen i världen.

Stig-Göran Björkman berättar att han inte funderat i banor av att det inte skulle finnas en lösning på hans situation.

– Samtidigt är jag realist, cancer är en så pass allvarlig diagnos. Då man minst anar det hugger den till.

När han låg inne efter komplikationer när polypen opererats bort fick han inte så mycket tid att grubbla.

– De rullade in en äldre farbror som inte gav mig en chans att tycka synd om mig själv. Han var i dåligt skick, men så otroligt rolig. Han funderade konstant på hur han skulle lyckas smuggla in lite tobak, och han ringde till höger och vänster för att få det fixat. Jag tror han lyckades till sist, säger Björkman och skakar roat på huvudet vid minnet.

Nykär fortfarande

Stig-Görjan Björkman och hustrun Minna har många gemensamma år bakom sig.

– Jag har världens bästa hustru. Tänk, vi har varit ihop i över 30 år och det slår gnistor än. Det är märkligt!

Egentligen har han funderat mer på hur hon ska ta hans sjukdom. Och omsorgen är ömsesidig.

– Hon ser när jag blir lite deppig. Hon köpte varsin kajak till oss tidigare i år, och jag vet att det var hennes sätt att försöka få mig att tänka på annat.

Det var en dramatisk resa till Mexiko för många år sedan som fick honom att värdera kärleken ännu högre än tidigare. Luften är tunn och förorenad i Mexico City, dit Björkman åkte på en jobbresa. Han hade en lång tid av hårt arbete och hög stressnivå bakom sig, som butikschef för en teknikaffär.

– När vi landande på Vanda flygplats föll jag ihop. Det visade sig att jag fått hjärtmuskelinflammation. Då var det riktigt nära hjärtstillestånd för mig. Som tur var befann vi oss i närheten av Peijas sjukhus i Vanda.

Tiden efteråt var han så dålig att han inte kunde gå till postlådan.

– Efter den upplevelsen går jag aldrig ut arg. På morgonen ger jag Minna en kram och kyss, och så kokar jag gröt till henne.

Förut kunde han ha en känsla av odödlighet, men inte nu längre. Han tror att upplevelsen efter Mexikoresan också gjort att han kunnat ta cancerdiagnosen med ett större lugn.

– Jag tror att vi måste uppleva allvarliga saker innan vi verkligen förstår livets innebörd.

Stig-Göran Björkman har fått anpassa sig till en större trötthet och behov av vila under sjukledigheten. Han jobbar som mäklare på Aktia Fastighetsförmedling till vardags, ett jobb som kräver hundraprocentigt engagemang och lika mycket energi. Han siktar på att börja jobba igen i november, och måste se vad hälsan klarar av.

– Men jag längtar tillbaka till jobbet! Jag har världens bästa kolleger.

Att få vara med när ett ungt par hittar sitt drömhem är mer personligt för honom än bara ett jobb.

– Att få vara en kugge när de viktigaste drömmarna vävs … jag får gåshud när jag tänker på det.

Fäboda i Jakobstad hör till Stig-Göran Björkmans absoluta favoritplatser.

”Jag beundrar morsan”

Stig-Göran Björkman växte upp som enda barnet och hans föräldrar har betytt mycket för honom. Hans pappa Stig fyllde nyligen 80. Hans mamma Alice, född Ahlö, dog vid 63 års ålder av cancer. När hon fick diagnosen levercancer gavs hon tre månader att leva, men hon höll ut i tre år.

– Vi tog avsked varje dag i tre års tid. Det var tufft.

Sin positiva grundinställning tror han att han fått från henne. Hon var mycket aktiv i församlingen och hade en stark tro hon lutade sig mot.

– När hon var som allra sjukast tänkte hon ändå på andra. Hon skrev en bok om sin sjukdom, och den sålde slut. Alla intäkter donerade hon till barncancerfonden. Jag är så stolt över morsan så du anar inte.

Alice Ahlö var av författarsläkt, med både en skrivande far och bror, poeten Börje Ahlö.

– Hon hade själv också lätt för att skriva.

Stig-Göran Björkman delar inte en lika aktiv tro som hans mamma hade.

– Men en viss tro har jag, den ger tröst när det är som mörkast. Nu under sjukdomstiden har jag märkt att jag behöver något starkare universellt bakom mig.

Det pratas mycket om att njuta av stunden, men det är något han gjort praktik av.

– För en stund måste vi lägga det tunga till sidan och se allt det här, säger han och sveper med armen, över stranden och mot havet.

– Vi måste tänka på annat än att döden står och lurar på oss. Vi är turister på den här planeten. Vi dör en dag och alla andra dagar lever vi.

Ulrika Hansson


PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46

KYRKOMÖTET. Senast den 12 maj ska sjökaptenen, medieföretagaren, kommunalrådet och koranforskaren lägga axeln till och börja jobba för det nya kyrko­mötet. Vi har talat med de fyra nyvalda ombuden från Borgå stift. 4.3.2024 kl. 16:23

PERSONEN. Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången. 5.3.2024 kl. 19:01

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09