Ruth Vesterlund hade inte en tanke på att bli präst, men hennes erfarenheter ledde henne till teologistudier.

Gud kan allt!

Solf.

Ruth Vesterlund var så sjuk att hon redan tagit avsked av sin familj – då upplevde hon att Gud ingrep. Efter det vill hon föra in människor i Guds närhet, inte minst under de bön- och lovsångskvällar som ordnas i Solf.

11.11.2021 kl. 11:14

Under fem års tid var Ruth Vesterlund allvarligt sjuk. Hon hade så svåra magkramper att hon bara tålde tio olika födoämnen. Hon kunde inte jobba, orkade inte heller sitta på en hel gudstjänst. Hennes vikt hade rasat farligt lågt.

– Jag började ta avsked av min familj, jag visste att jag inte skulle orka leva så länge till.

Läkarna kunde inte ge henne någon annan diagnos än svår födoämnesallergi.

Hon deltog regelbundet i samlingar med förbön, och bad alltid om förbön.

– Jag gick fram till förbön eller lämnade förbönslappar. Ibland tänkte jag, att jag kan ju inte alltid gå fram till förbön, men jag kunde inte låta bli för jag var så sjuk. Jag är så tacksam för att mina bönevänner orkade med mig och höll ut.

– Den 19 oktober 1992 vaknade jag och läste bibelordet ”Allt det ni ber om i era böner, tro att det är eder givet, och det skall ske eder så”. Det blev en så speciell dag det kunde bli. Jag upplevde att det här bibelordet gällde mig nu. Jag sa till mina två pojkar, 9 och 18 år, som då hade höstlov: i dag kommer jag att bli helad, Gud gör mig frisk i dag, och jag ska äta samma lunch som ni. Jag såg att de blev bekymrade och rädda.

Ruth Vesterlund åt korv och mos och drack surmjölk, vilket varit helt otänkbart i flera år. Kött, fisk, ägg, mjölkprodukter och inhemska sädesslag gick inte alls och hon hade åkt ambulans till sjukhuset otaliga gånger.

– Jag kände inga besvär efter måltiden och mådde bara bättre och bättre.

– Det blev ett helt förvandlat liv i vår familj, smärtorna gav vika. Därför vet jag vad Gud kan, han kan upprätta en människa helt.

När hennes äldre son senare i livet fick en stroke, som han återhämtat sig från rätt bra, visade det sig att han och Ruth lider av en mycket ovanlig genetisk sjukdom som gör att kroppen inte själv kan producera ett viktigt enzym.

– Jag blev inte fri från sjukdomen, men från magproblemen den orsakade.

Böner och tålamod

Efter de här erfarenheterna ville Ruth Vesterlund vittna om det hon upplevt, och fick också många inbjudningar till olika församlingar.

– Hur ska jag göra för att få berätta om Jesus hela mitt liv, funderade jag.

Hon hade inte haft en tanke på att bli präst, men det ena ledde till det andra och hon inledde studier i teologi, resten är historia. I dag är hon församlingspastor i Solf och Replot, och efter årsskiftet i Kvevlax och Replot.

Ruth Vesterlund har ibland fått bönesvar snabbt, ibland har hon fått vänta i åratal på svar, och vissa svar dröjer än.

– Jag upplever att det blir lättare när man ber. Någonting förändras. Det är väldigt stor skillnad om vi ber för varandra eller om vi inte gör det. Det är som att trycka på en strömbrytare och få ljus i hemmet, som att gå från mörker till ljus.

Kvällarna i Solf kyrka har väckt intresse.

– Det har varit många förbönslappar på altaret.

– Det enda jag vill är att få föra in människor i Guds och Jesu närhet. Vi behöver gemenskapen med vår Herre, oberoende av om vi kallar det bön eller samtal. Vi behöver få berätta om allt vi är tacksamma för och allt som känns svårt och som vi behöver få hjälp med.

BÖN- OCH LOVSÅNGSKVÄLLAR

  • Ordnas ca en gång per månad, se annonsering! Nästa kväll ordnas lördag 4.12 kl. 19 i Solfs kyrka.
  • Ruth Vesterlund leder kvällen. Lovsången ackompanjeras av en kantor.
  • Böneämnen kan lämnas in på förhand i en bönelåda i kyrkan eller till Ruth Vesterlund. Du får förstås vara anonym: ruth.vesterlund@evl.fi, tfn 044 546 2311.
  • Du kan också komma fram till altaret för förbön under kvällen.
Ulrika Hansson


PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54