– Jag tycker att kristendomens kanske viktigaste budskap är att det finns en chans att göra bättring, att försöka på nytt och få en andra chans, säger Anders Adlercreutz.

Anders Adlercreutz: ”Folk har i allmänhet goda avsikter”

PERSONPORTRÄTT.

Anders Adlercreutz lagar hellre mat än talar inför publik. Han tycker mer om rutiner än improvisation. Han anser att det finländska samhällets superkraft är förtroendet vi känner för andra. – Jag önskar att vi kunde känna tillit också till personer som inte ser ut som vi.

27.10.2021 kl. 08:23

Anders Adlercreutz växte upp i ett trähus invid skogen i Jorvas, Kyrkslätt.

– När jag tänker på min barndom känner jag att det fanns väldigt mycket tid. Vardagen var långsam, och vi gjorde mycket tillsammans. Jag minns att jag låg på golvet tillsammans med pappa och ritade världens största bild på världens största papper.

Hans båda föräldrar var arkitekter. Barnen förväntades måla och rita och spela instrument och sköta sina plikter – men det handlade inte om att prestera, mer om att arbetet hade ett värde i sig.

– För några år sedan var jag på min farmors brors begravning. Hans son talade vid minnesstunden och sa att hans pappa lärt honom: ”Man ska göra det som är rätt, inte det som är lätt.” Det slog mig att det är precis samma sak som jag fått av min egen far.

Anders Adlercreutz växte upp med en känsla av att man ska vara ärlig med sina motiv: Försöker man gena eller drivs man av en god avsikt?

– Jag minns många sådana diskussioner från min barndom.

Han minns också att hans föräldrar var bra på att bygga ett narrativ som gjorde vardagen mer spännande och dramatisk.

– De hade bott i USA på 60-talet och vi hade många utländska besökare. Till exempel en man som var sjörövare – nej, inte på riktigt! För att göra det lite mer spännande för mig sa de att han var sjörövare. Han hade väl varit sjöman. Han hade burrigt hår och jag tyckte han var väldigt spännande. Jag kommer ihåg hur jag sprang till grannkompisen för att berätta nyheten.


Inte fått allt på silverfat

När han själv skulle välja yrke kändes arkitektstudierna som ett alltför självklart val. Var det något han egentligen ville, eller var det något han lockades av bara för att hans föräldrar gjort samma sak?

– Till sist måste jag bara acceptera faktum: ibland är det som känns alltför självklart ändå rätt.

Anders Adlercreutz tycker att arkitektur och politik har mycket gemensamt: hur man skapar en fungerande vardag för människor. Här är han på biblioteket Ode.




När man ser på dig utifrån kan man tro att ditt liv varit lätt. Du kommer från en fin familj, du ser bra ut, du har haft en framgångsrik karriär. Vad tänker du om att sådana tankar projiceras på dig?

– Jag har ju stött på sådana tankar om mig, och namnet kan i vissa sammanhang vara en ballast. Men jag kan ta det. Jag minns att jag tänkte på det när jag studerade arkitektur: får jag bra vitsord på grund av mitt namn?

Men samtidigt, påpekar han, var hans uppväxt alldeles vanlig.

– Vi bodde i ett trähus vid skogen och jag bar in ved på morgonen och värmde upp den kalla gröten som min pappa hade kokat innan han for till jobbet, och så gick jag ut med hunden och gick till skolan. Jag har levt ett vanligt studieliv och drygat ut studiestödet genom att städa kontor om kvällarna.

Han vet att hans namn kan få folk att tro att allt serverats honom på silverfat, men det han fått tack vare sitt namn är inte materiella tillgångar.

– Det handlar snarare om att jag har en släkt där jag känner i stort sett alla, att jag har en massa släkthistorier jag kan berätta för mina barn. De kan förankra sig i ett större perspektiv tack vare de berättelserna. Det leder till en viss trygghet och till en känsla av sammanhang.


Tror på rutiner och ceremonier

Något annat han fått hemifrån: tryggheten i repetitiva rutiner.

– Jag tror på sådant som ger struktur och trygghet: att man till sin födelsedag alltid serveras någon viss sak, att det är samma prydnader som dinglar i taket varje år. Min hustru tror mer på improvisation medan jag tycker att det finns sådant som ska vara hugget i sten.

Hans mamma var bra på att skapa ceremonier i vardagen.

– Till exempel så att våren började med att man hade picknick på västra sidan av huset. Det var ritualer som skapade en känsla av mening, och sådant har jag försökt ge vidare.


Det tunga diskussionsklimatet

Som barn och tonåring var Anders Adlercreutz intresserad av politik och samhälle, men han var rädd för att hamna i ett maskineri där någon annan skulle säga vad han ska tycka eller tänka.

– Så jag blev arkitekt men funderade ändå mycket på samhället: hur lever människor, hur rör de sig, hur fungerar deras vardag, vad behöver de, hur skapar man välbefinnande? Det finns en anknytning till politiken där.

En annan anknytningspunkt är långsamheten. Byggnadsprojekt kan lätt ta tio år.

– Det är planläggning och sen läggs allt på is och sen kommer fel konjunktur … Jag tycker att långsamhet på sätt och vis är en bra sak. Man tar upp en sak och folk börjar diskutera och känna efter. Sedan trillar vissa ord ner i vissa dokument och plötsligt har man det i regeringsprogrammet och sedan kan det börja bli av.

Han gillar att hans ”riktiga jobb” nu är att sitta och fundera, att lyssna till experter, att skriva.

– Förr hade jag alltid dåligt samvete när jag sysslade med sådant, jag kände att jag egentligen borde ha suttit och ritat hus, ”riktigt arbete”.


Vad är tungt med politik?

– Det tunga är diskussionsklimatet. Man diskuterar inte utan ifrågasätter andras mål och motiv. Det har kanske att göra med den polarisering sociala medier lett till. Om jag till exempel ifrågasätter att minderåriga invandrare ska behöva ha en inkomst för att starta en familjeåterföreningsprocess, då säger de: Jaha, du vill tydligen ha mer våldtäkter i Finland.

Mothuggen kommer inte i första hand i riksdagen – där är folk i regel bra på att hålla person och sak åtskilda. Det handlar mer om den politiska diskussionen i medierna.

– Man positionerar sig så hårt i olika läger. Om politiken drivs av att man ska delegitimera den som man ser som sin motståndare så glömmer man ju att situationen efter nästa val kan vara en annan, och man måste ändå jobba vidare tillsammans.

Om han fick ändra på en sak i vårt samhälle bara genom en knapptryckning skulle det vara att utvidga vår känsla av förtroende att gälla också dem som inte ser ut som vi.

– Det finländska samhällets superkraft är att vi litar på varandra och att lagt kort ligger, och det underlättar mycket. Men det här förtroendet hyser vi i regel bara till dem som ser ut som vi. Jag skulle önska att alla tänkte att folk i allmänhet har goda avsikter, vilken bakgrund de än har.


”Jag har haft fruktansvärd tur”

Anders Adlercreutz är inte ateist. Han gillar kyrkan och det den representerar, även om han inte själv definierar sin tro genom vissa trossatser eller bibelberättelser utan snarare genom den medmänsklighet som han känner att kyrkan står för.

– Jag tycker att kristendomens kanske viktigaste budskap är att det finns en chans att göra bättring, att försöka på nytt och få en andra chans.


Tror du att livet – eller just ditt liv – har en mening?

– Jag tänker inte att det finns en speficik uppgift jag är född för. Jag ser att meningen med mitt liv främst är att relationen till mina närmaste, min familj och mina vänner, är bra. Jag känner att jag med alla mått mätt har haft en helt fruktansvärd tur. Om någon skulle sagt till mig när jag var barn eller ung att mitt liv skulle se ut så här vid femtio – fem friska barn och ett gott parförhållande och goda relationer och att ha privilegiet att jobba i riksdagen – då hade jag aldrig trott på det.


Hur har livet förändrat dig?

– Jag har förändrats mycket. Jag känner mig själv bättre och är mer tillfreds med mig själv än jag var som ung.

Han var väldigt blyg när han växte upp.

– Det värsta jag kunde tänka mig var att ställa mig framför klassen och tala. Nu måste jag göra det varje dag, och jag klarar det. Jag är tryggare i mig själv och kan lita på mottagaren, jag tror inte längre att varje uppträdande är ett test där mitt människovärde kommer att mätas.

Ändå tycker han fortfarande att det bästa och bekvämaste sättet för honom att göra politik är det han kallar för ”kökspolitik”. Det var det han byggde sin kampanj på när han kom in i riksdagen.

– Jag tycker om att laga mat men var inte då speciellt bekväm med att stå framför folk och prata. Så jag jobbar helst så att jag tillreder en måltid, åker hem till någon, äter tillsammans och pratar politik.

Text och foto: Sofia Torvalds


kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00

UNGA MÄN. De unga är mer toleranta till tro och andlighet. Få betraktar sig själva som troende, men gör de det är de allt oftare unga tonårspojkar. Det visar den nyaste Ungdomsbarometern. 13.8.2024 kl. 10:00

KYRKA OCH STAT. Saxen går i statens miljoner till kyrkan. För arbetet gör med begravningsplatser och historiska byggnader ser kyrkan plötsligt ut att få 20 miljoner mindre betalt. En rättvisefråga, anser kyrkans kanslichef Pekka Huokuna. Kyrkfolket betalar en allt större andel av gravplatser för den trejdedel av finländarna som inte hör till kyrkan. 12.8.2024 kl. 12:30

profilen. Johanna Björkholm-Kallio är ny sakkunnig i missionsteologi vid Kyrkostyrelsen. – Mission är gränsöverskridande, säger hon. 12.8.2024 kl. 10:00

OASRÖRELSEN. Oasrörelsen i Svenskfinland föreslås läggas ner. Ett första medlemsmöte där nedläggningen behandlas ska hållas under kyrkhelgen i Karleby den 22 september och ett andra medlemsmöte senare. 9.8.2024 kl. 13:26

fotboll. I slutet av augusti deltar Borgå stift för första gången med ett eget lag i den kyrkliga fotbollsturneringen Gloria Patri. Lagledare Kristian Willis säger att laget är starkt och balanserat. Bland spelarna finns en tidigare ligaspelare. 7.8.2024 kl. 19:24

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

val. Församlingspastorstjänster tillsätts inte genom offentligt ansökningsförfarande. Domkapitlet begär församlingen om ett utlåtande om dem som anmält intresse och fattar sedan beslut om förordnandet med utlåtandet som grund. 5.8.2024 kl. 13:39

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45