– Jag tycker att kristendomens kanske viktigaste budskap är att det finns en chans att göra bättring, att försöka på nytt och få en andra chans, säger Anders Adlercreutz.
– Jag tycker att kristendomens kanske viktigaste budskap är att det finns en chans att göra bättring, att försöka på nytt och få en andra chans, säger Anders Adlercreutz.

Anders Adlercreutz: ”Folk har i allmänhet goda avsikter”

PERSONPORTRÄTT.

Anders Adlercreutz lagar hellre mat än talar inför publik. Han tycker mer om rutiner än improvisation. Han anser att det finländska samhällets superkraft är förtroendet vi känner för andra. – Jag önskar att vi kunde känna tillit också till personer som inte ser ut som vi.

27.10.2021 kl. 08:23

Anders Adlercreutz växte upp i ett trähus invid skogen i Jorvas, Kyrkslätt.

– När jag tänker på min barndom känner jag att det fanns väldigt mycket tid. Vardagen var långsam, och vi gjorde mycket tillsammans. Jag minns att jag låg på golvet tillsammans med pappa och ritade världens största bild på världens största papper.

Hans båda föräldrar var arkitekter. Barnen förväntades måla och rita och spela instrument och sköta sina plikter – men det handlade inte om att prestera, mer om att arbetet hade ett värde i sig.

– För några år sedan var jag på min farmors brors begravning. Hans son talade vid minnesstunden och sa att hans pappa lärt honom: ”Man ska göra det som är rätt, inte det som är lätt.” Det slog mig att det är precis samma sak som jag fått av min egen far.

Anders Adlercreutz växte upp med en känsla av att man ska vara ärlig med sina motiv: Försöker man gena eller drivs man av en god avsikt?

– Jag minns många sådana diskussioner från min barndom.

Han minns också att hans föräldrar var bra på att bygga ett narrativ som gjorde vardagen mer spännande och dramatisk.

– De hade bott i USA på 60-talet och vi hade många utländska besökare. Till exempel en man som var sjörövare – nej, inte på riktigt! För att göra det lite mer spännande för mig sa de att han var sjörövare. Han hade väl varit sjöman. Han hade burrigt hår och jag tyckte han var väldigt spännande. Jag kommer ihåg hur jag sprang till grannkompisen för att berätta nyheten.


Inte fått allt på silverfat

När han själv skulle välja yrke kändes arkitektstudierna som ett alltför självklart val. Var det något han egentligen ville, eller var det något han lockades av bara för att hans föräldrar gjort samma sak?

– Till sist måste jag bara acceptera faktum: ibland är det som känns alltför självklart ändå rätt.

Anders Adlercreutz tycker att arkitektur och politik har mycket gemensamt: hur man skapar en fungerande vardag för människor. Här är han på biblioteket Ode.




När man ser på dig utifrån kan man tro att ditt liv varit lätt. Du kommer från en fin familj, du ser bra ut, du har haft en framgångsrik karriär. Vad tänker du om att sådana tankar projiceras på dig?

– Jag har ju stött på sådana tankar om mig, och namnet kan i vissa sammanhang vara en ballast. Men jag kan ta det. Jag minns att jag tänkte på det när jag studerade arkitektur: får jag bra vitsord på grund av mitt namn?

Men samtidigt, påpekar han, var hans uppväxt alldeles vanlig.

– Vi bodde i ett trähus vid skogen och jag bar in ved på morgonen och värmde upp den kalla gröten som min pappa hade kokat innan han for till jobbet, och så gick jag ut med hunden och gick till skolan. Jag har levt ett vanligt studieliv och drygat ut studiestödet genom att städa kontor om kvällarna.

Han vet att hans namn kan få folk att tro att allt serverats honom på silverfat, men det han fått tack vare sitt namn är inte materiella tillgångar.

– Det handlar snarare om att jag har en släkt där jag känner i stort sett alla, att jag har en massa släkthistorier jag kan berätta för mina barn. De kan förankra sig i ett större perspektiv tack vare de berättelserna. Det leder till en viss trygghet och till en känsla av sammanhang.


Tror på rutiner och ceremonier

Något annat han fått hemifrån: tryggheten i repetitiva rutiner.

– Jag tror på sådant som ger struktur och trygghet: att man till sin födelsedag alltid serveras någon viss sak, att det är samma prydnader som dinglar i taket varje år. Min hustru tror mer på improvisation medan jag tycker att det finns sådant som ska vara hugget i sten.

Hans mamma var bra på att skapa ceremonier i vardagen.

– Till exempel så att våren började med att man hade picknick på västra sidan av huset. Det var ritualer som skapade en känsla av mening, och sådant har jag försökt ge vidare.


Det tunga diskussionsklimatet

Som barn och tonåring var Anders Adlercreutz intresserad av politik och samhälle, men han var rädd för att hamna i ett maskineri där någon annan skulle säga vad han ska tycka eller tänka.

– Så jag blev arkitekt men funderade ändå mycket på samhället: hur lever människor, hur rör de sig, hur fungerar deras vardag, vad behöver de, hur skapar man välbefinnande? Det finns en anknytning till politiken där.

En annan anknytningspunkt är långsamheten. Byggnadsprojekt kan lätt ta tio år.

– Det är planläggning och sen läggs allt på is och sen kommer fel konjunktur … Jag tycker att långsamhet på sätt och vis är en bra sak. Man tar upp en sak och folk börjar diskutera och känna efter. Sedan trillar vissa ord ner i vissa dokument och plötsligt har man det i regeringsprogrammet och sedan kan det börja bli av.

Han gillar att hans ”riktiga jobb” nu är att sitta och fundera, att lyssna till experter, att skriva.

– Förr hade jag alltid dåligt samvete när jag sysslade med sådant, jag kände att jag egentligen borde ha suttit och ritat hus, ”riktigt arbete”.


Vad är tungt med politik?

– Det tunga är diskussionsklimatet. Man diskuterar inte utan ifrågasätter andras mål och motiv. Det har kanske att göra med den polarisering sociala medier lett till. Om jag till exempel ifrågasätter att minderåriga invandrare ska behöva ha en inkomst för att starta en familjeåterföreningsprocess, då säger de: Jaha, du vill tydligen ha mer våldtäkter i Finland.

Mothuggen kommer inte i första hand i riksdagen – där är folk i regel bra på att hålla person och sak åtskilda. Det handlar mer om den politiska diskussionen i medierna.

– Man positionerar sig så hårt i olika läger. Om politiken drivs av att man ska delegitimera den som man ser som sin motståndare så glömmer man ju att situationen efter nästa val kan vara en annan, och man måste ändå jobba vidare tillsammans.

Om han fick ändra på en sak i vårt samhälle bara genom en knapptryckning skulle det vara att utvidga vår känsla av förtroende att gälla också dem som inte ser ut som vi.

– Det finländska samhällets superkraft är att vi litar på varandra och att lagt kort ligger, och det underlättar mycket. Men det här förtroendet hyser vi i regel bara till dem som ser ut som vi. Jag skulle önska att alla tänkte att folk i allmänhet har goda avsikter, vilken bakgrund de än har.


”Jag har haft fruktansvärd tur”

Anders Adlercreutz är inte ateist. Han gillar kyrkan och det den representerar, även om han inte själv definierar sin tro genom vissa trossatser eller bibelberättelser utan snarare genom den medmänsklighet som han känner att kyrkan står för.

– Jag tycker att kristendomens kanske viktigaste budskap är att det finns en chans att göra bättring, att försöka på nytt och få en andra chans.


Tror du att livet – eller just ditt liv – har en mening?

– Jag tänker inte att det finns en speficik uppgift jag är född för. Jag ser att meningen med mitt liv främst är att relationen till mina närmaste, min familj och mina vänner, är bra. Jag känner att jag med alla mått mätt har haft en helt fruktansvärd tur. Om någon skulle sagt till mig när jag var barn eller ung att mitt liv skulle se ut så här vid femtio – fem friska barn och ett gott parförhållande och goda relationer och att ha privilegiet att jobba i riksdagen – då hade jag aldrig trott på det.


Hur har livet förändrat dig?

– Jag har förändrats mycket. Jag känner mig själv bättre och är mer tillfreds med mig själv än jag var som ung.

Han var väldigt blyg när han växte upp.

– Det värsta jag kunde tänka mig var att ställa mig framför klassen och tala. Nu måste jag göra det varje dag, och jag klarar det. Jag är tryggare i mig själv och kan lita på mottagaren, jag tror inte längre att varje uppträdande är ett test där mitt människovärde kommer att mätas.

Ändå tycker han fortfarande att det bästa och bekvämaste sättet för honom att göra politik är det han kallar för ”kökspolitik”. Det var det han byggde sin kampanj på när han kom in i riksdagen.

– Jag tycker om att laga mat men var inte då speciellt bekväm med att stå framför folk och prata. Så jag jobbar helst så att jag tillreder en måltid, åker hem till någon, äter tillsammans och pratar politik.

Text och foto: Sofia Torvalds


Mona Nurmi tror inte på att försöka förändra någons övertygelse genom argumentation.

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40
Alla från Köklot som skulle till julkyrkan samlades och promenerade eller sparkade tillsammans över isen.

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45
Biskop Seppo Häkkinen talade vid en bönestund vid den brunna kyrkan.

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00
Dagens människor behöver mer
psykisk och andlig hjälp, anser Cecilia Forsén.

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13
– Min jul är en ärkejul. Allt ska vara klart långt före jul­afton. Arbete är bannlyst, säger historikern Dick Harrison.

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00
Maryna Vilkhoryk visar upp den ärvda folkdräkten som hon fick med sig vid flykten från Ukraina.

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59
Emma Raunio är tvåspråkig, och skivan har fyra finskspråkiga låtar. – Som sångare har jag behövt träna min finska jättemycket. Särskilt bokstäverna s, l, t, k, p, r, y och ö låter annorlunda på finska. De finska vokalerna bor längre bak i munnen än de svenska.

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00
I Norge teologi, i Sverige politik, i Finland språk – kyrkorna nystar upp sin samehistoria olika, anser Helga West.

samer. Forskaren Helga West jämför de tre nordiska folkkyrkornas försonings­processer i norr. Det ska blir en doktorsavhandling i teologi. 19.12.2022 kl. 08:00

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00

Nekrolog. "Redan under studietiden, men framför allt i samband med studentrevolten 1968, kom han till insikt om att teologin måste anpassas till det omgivande samhället. Frälsningen ska gälla hela människan och inte bara själen." 19.12.2022 kl. 14:26

UTNÄMNING. Biskopen har den 15 december utnämnt kaplanen i Närpes församling Ann-Mari Audas-Willman och sakkunnige för arbetet bland finländare utomlands och kyrkans turistarbete vid Kyrkostyrelsen Bror Träskbacka till prostar. 15.12.2022 kl. 14:13
Till vänster: Johan Klingenberg. FOTO: PRIVAT. Till höger: Familjen Klingenberg på Bergö sommaren 1958, Johan är pojken till vänster. Bilden hämtad ur Anna-Lisa Klingenbergs bok "Mogna i sol och regn".

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58
– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40
Modet att våga – som att delta i The Voice – har kommit senare i hans liv.

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00