Jan Olov Fors får hålla gudstjänst i en nyrenoverad kyrka i Tölö i Helsingfors.
Jan Olov Fors får hålla gudstjänst i en nyrenoverad kyrka i Tölö i Helsingfors.

Ingen kulturkrock: Jag klarar av leverlåda!

kyrkoherde.

Efter 27 år som präst på Kungsholmen i Stockholm har Jan Olov Fors landat i Olaus Petri församling i Helsingfors. För honom var teologistudierna
en resa på okänd mark och en port till ett jobb som han älskar.
 – Varje möte är oändligt värdefullt.

8.10.2021 kl. 15:16

Egentligen hade Jan Olov Fors tänkt jobba som präst i Hongkong. Han kunde också ha fortsatt som turistpräst på Teneriffa. Men på grund av pandemin och många sammanträffanden hamnade han i rikssvenska Olaus Petri församling i Helsingfors.

– Jag jobbade här i tre månader under pandemin, och då fick jag mersmak – både för församlingen men också för Helsingfors.

Staden är inte främmande för honom. Han jobbade i 27 år som präst på Kungsholmen i Stockholm, och ungefär två gånger per år brukade han besöka Helsingfors.

– Min mamma är från Finland, från Tornedalen, så jag pratar finska. Jag tänker att jag åtminstone delvis kan ha kyrkliga handlingar på två språk. Men det är också en balansgång: för den rikssvenska församlingen är språket otroligt viktigt. Om man glömmer bort att Olaus Petri ska vara en oas för det svenska språket sågar man ju av den gren man sitter på!

Tack vare hans finska bakgrund har flytten till Finland inte känts som någon större kulturchock.

– Jag klarar av leverlåda – det är helt okej om man äter den med lingonsylt. Men hellre äter jag siklöjor på Elite, skrattar han.

Han ser också fram emot att ha surströmmingsfest med Svenska gillet.

– Om någon undrar vad det är för lukt som kommer från Sveaborg vet ni vad det handlar om.

Han känner sig hemmastadd med den finländska kommunikationen, som är lite rakare än den han är van med från Stockholm.

– I Norrbotten drar vi lite åt samma håll. Det var en större kulturskillnad för mig att komma till Stockholm och inte kunna koderna. De tyckte till exempel att jag var otrevlig när jag inte ringde och tackade för senast. Men jag sa ju tack när jag gick? Med åren lärde jag mig att bli lite mer mångordig.

Jan Olov Fors är född i Tornedalen men växte upp i Luleå. Församlingsaktiv blev han efter konfirmationen.

– Under gymnasiet bestämde jag att jag ville läsa teologi. Jag ville till Uppsala – staden hade ett sådant skimmer för mig.

Det var fantastiskt att läsa teologi, men i början kände han sig orolig. Han kom ju inte från en akademikerfamilj, skulle han passa in?

– Jag hade en sådan kunskapshunger. Efter första året började jag läsa finska, filosofi och historia.

Han märker att samma tvekan kommit inför varje större akademiska steg.

– Kan jag? Ska jag? Det undrade jag också inför doktorandstudierna. Alltid vid nästa steg kom en tvekan. Men i och med att jag inte har präster eller akademiker i släkten har jag heller inte behövt känna en press att prestera.

Har du tyckt om att vara präst?

– Det har varit mycket roligare än jag kunde tro! Det är alltid nya människor som man möter. Då blir varje dop och vigsel och begravning något nytt.

Han har gillat att arbetet är så mångsidigt.

– Du får möta allt ifrån barnen vid öppna förskolan till äldre. Du får dela den största glädjen och den djupaste sorgen. Det har lyft fram olika bitar i mig själv. Jag har alltid hållit på med församlingsarbete vid sidan av mitt avhandlingsarbete. Jag har inte längtat efter att bli kyrkoherde i en stor församling, för då handlar jobbet så mycket om administration.

Jag Olov Fors har forskat i religionsdialog, framför allt om mötet mellan kristendom och buddhism.

– Man skulle kunna säga att det funnits en attraktion mellan kristendom och buddhism under en lång tid. Inom etiken har vi väldigt mycket gemensamt. Dialogen med buddhismen har bidragit till att kristendomen och västerlandet återupptäckt meditationen och det kontemplativa via zenbuddismen.

Har din forskning påverkat ditt eget andaktsliv?

– Jag ägnar mig inte så mycket åt meditation, men däremot åt tystnad. Den ordlösa bönen – att bara vara inför Gud – tilltalar mig.

Har du någonsin haft en livsperiod då du tvivlat på din tro eller på ditt kall?

– Tvivel har man ju hela tiden, men jag har inte haft några större kriser i mitt trosliv. Däremot har jag ibland känt mig trött på den kyrkliga organisationen. Den har ingett mig tvivel. Kyrkan sysslar mycket med onödigt käbbel i stället för att koncentrera sig på sitt uppdrag att i ord och handling visa att Gud möter oss i Jesus Kristus.

Han kan också känna sig trött på oförsonligheten.

– Man kan ju ha olika teologiska uppfattningar, och man måste på något sätt kunna argumentera för sin position, men man måste också respektera varandra även om man inte håller med varandra.

Han tror på en kyrka som har en bred kontaktyta till sina medlemmar.

– Varje möte är oändligt viktigt.

Hur tror du kyrkans framtid ser ut?

– Vi kan inte längre drömma om ett homogent samhälle där alla automatiskt skulle höra till kyrkan. Det var ett system som byggde på att människor var med för att de kände sig tvungna, och det kan vi inte gå tillbaka till. Att ha som mål att 90 procent ska vara medlemmar är inte realistiskt.

Däremot tror han att kyrkan han nå en punkt där de som är med verkligen vill det. Han tror på ekumenik och religionsdialog, på att kyrkan ska vara en aktiv samhällsaktör som kan göra skillnad.

– Jag tror på personliga möten och nätverk. Där kan vi komma någonvart.

Jan Olov Fors

Ny kyrkoherde i Rikssvenska Olaus Petri församlingen i Helsingfors.

Född i Tornedalen, har talat finska med sin mamma.

Tycker om att resa: har varit stipendiat i Jerusalem, Myanmar och Hongkong.

Gillar att sova, läsa och äta. Mika Waltari
hör till favoriterna.

Finsk favoriträtt: Karelska piroger, rågbröd och siklöjor med potatismos.

Sofia Torvalds


Sirpa Tolppanen betonar vikten av inkludering i arbetet med att bygga gemenskap från grunden.

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34
Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
32 euro per dygn – det får hjälpledarna i snitt betalt enligt KP-enkät.

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

sverige. I Arjeplog i Norrbotten i Sverige har det varit tradition att hålla högstadiets avslutning i kyrkan. Under pandemin föll den traditionen bort och skolan började fira avslutning i klassrummet i stället. 29.5.2024 kl. 19:38

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25
Då man ännu för tio år sedan öppet kunde arrangera kristna samlingar och samla tusentals åhörare, har tonen mot de kristna nu skärpts i Indien.

Analys. I Indien har det hinduistiska religionsprogrammet ghar whapsi lett att förtrycket av landets över 100 miljoner kristna ökar, skriver Torsten Sandell i en analys. Han hade en unik möjlighet i februari att besöka den underjordiska kyrkan i Uttar Pradesh. 27.5.2024 kl. 10:51
Yvonne Terlinden välsignas av Bo-Göran Åstrand, Katri Grönroos, Anders Lindström, Annika Pråhl, Pentti Raunio och Iris Eriksson.

kyrkoherdeinstallation. När Yvonne Terlinden installerades till sin tjänst i Karis idag var den sol ute och sol inne. "Vi gratulerar församlingen till en vis och ödmjuk kyrkoherde", sa en gäst. 26.5.2024 kl. 16:31
Kollekter till Ryssland faller under EU-sanktionerna

INGERMANLANDS KYRKA. Kollekter till Ingermanlands kyrka i Ryssland är förbjudna, anser den finländska åklagarmyndigheten. Kyrkan har omkring 100 vänförsamlingar i Finland. 17.5.2024 kl. 19:00